Heliga Birgittas kloster i Vadstena invigdes 1384 och kom snabbt att bli ett religiöst och kulturellt centrum i det medeltida Sverige. I klostret levde både nunnor och munkar och innanför klostermurarna producerades värdefulla handskrifter och religiösa textilier. Till övriga verksamheter hörde helgeandshus för sjuka och arrangemang för besökande pilgrimer. Klostret stod nära landets främsta maktskikt och blev genom donationer landets största jordägare.
En betydelsefull källa till de historiska händelser som utspelade sig under klostrets tidiga historia är Diarium Vadstenense, Vadstenadiariet. Denna minnesbok nedtecknades av klosterbröderna, som förde anteckningar mellan åren 1384-1545. Noggrant nedtecknades vilka som trätt in i klostret, vilka som begravts och vad som inträffat i både klostrets slutna verklighet och världen utanför.
Även om diariet främst speglar det dåtida samhället ur ett kyrkligt perspektiv innehåller det mycket som än idag fascinerar läsaren. Klosterfolkets sysslor och handlingar i både vardag och högtid skildras detaljrikt och texten får ofta en mycket personlig prägel. Det berättas om lekbroder Ragnvald som fallit ner från taket när han plockat ner utsmyckningar, syster Kristina som försökt värma sig med förbjudna pälskläder och syster Cecilia som sprungit och gömt sig av fasa när hon mot sin vilja utsetts till abbedissa. Ibland beskrivs hur hantverkare och konstnärer kommit till klostret för att utföra arbeten. I utblickar mot omvärlden skildras kungar, biskopar, riddare och upprorsmakare. Ofta omskrivs händelser som visar klostrets framträdande roll i det svenska riket. Inte minst berättas om tillställningarna 1455, då den åttaåriga kungadottern Birgitta Karlsdotter vigdes till nunna. Enligt diariet ska flickan ha sprungit rakt fram till sina väntande systrar, full av längtan efter klosterlivet.
Som andra katolska konvent drabbades Vadstena kloster av Gustav Vasas utrensningsnit under reformationen. Diariets sista anteckning beskriver hur stadens borgare 1545 börjat riva klostermurarna. Klostrets konstföremål, skatter och skrifter togs i beslag av kungamakten och Vadstenadiariet kom att hamna i det kungliga biblioteket. 1718 köptes det in av Uppsala universitetsbibliotek, där det nu visas upp i bibliotekets utställningshall.
Med sitt unika sätt att skildra klosterlivet och maktspelet under ett och ett halvt sekel är Vadstenadiariet idag en av våra mest använda källtexter om det senmedeltida Sverige. Texten är skriven på latin, men har i flera omgångar getts ut i faksimil med svensk översättning. Böcker med diariets texter går idag att köpa i religiösa bokaffärer och på antikvariat.
Ur Vadstenadiariet
25 februari. Matthias’ apostelns dag, vigdes av den vördige fadern ärkebiskopen konungens dotter, nämligen Birgitta Karlsdotter, och jämte henne fyra andra jungfrur, nämligen Margareta, dotter till riddaren Karl Kristiernsson, Birgitta, Petrus Iherkes dotter, Katarina Andrisdotter och Helena Vivastsdotter. Och jämte dessa vigdes broder Olav Johannesson till diakontjänst. Vid dessa jungfrurs vigning bröts klausuren. Ty först inträdde konung Karl, med krona på huvudet, i brödernas kor, och stannade där under hela denna tjänst, iförd en fin, vit dräkt och kåpa. Och då evangeliet hade bort läsas sade han själv: »Herren vare med eder!» och sekvensen ur det heliga evangeliet enligt Johannes. Sedan det svarats: »Ära vare Dig, Herre!» lästes hela evangelietexten för övrigt av herr biskop Nikolaus i Linköping. Och flera hans underlydande inträdde jämte honom. Därefter kommo ärkebiskopen i Lund utan infula, men herrar biskopar i Linköping och Strängnäs med infula och den valde biskopen i Västerås med sina kaniker, stående mitt på stengolvet utanför koret på för dem på övligt sätt berett rum. Koret och en del av kyrkgolvet ända till systrarnas port var helt täckt med bonader och kläde. Vid dessas invigning var stor ståt av fruar och jungfrur, med blåsinstrument och annat spel, vilket allt ledde och föregick jungfrurna ända till porten, där de skulle inträda. Hos konungadottern syntes ej stolthet och löje eller sorg, utan sinnesro och andakt, då hon mottog dräkten. Men då hon förtroddes abbedissan, ville hon skynda ur sin faders armar och komma till systrarna, som stodo inne i klostret, och hon lade i dagen längtan och lust att inträda i klostret.
Källor:
https://www.ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/uub-400-ar/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstenadiariet
Information har även inhämtats vid besök i Carolina Rediviva.
Kulturminnet 
Pingback: Året som gått | Kulturminnet