Kulturhistoriska sevärdheter, del 66: Ales stenar

Ales stenar är Sveriges största skeppssättning, belägen på en ås vid byn Kåseberga i Skåne. Skeppet är 67 meter långt och utgörs av 59 stenar, som vardera väger flera ton. Den imposanta formationen i kombination med utsikten över Östersjön gör Ales stenar till en mäktig syn.

Varifrån Ales stenar fått sitt namn är oklart, men enligt en lokal tradition ska ”sjöhjälten All” ha anlagt en hamn nedanför åsen och på så vis gett namn åt platsen. Det äldsta belägget för benämningen Ales stenar, Als Stene, är från år 1624, då sockenprästen Niels Ipsen i Valleberga återger denna legend. Al kan också syfta på en helig plats eller på åsen i sig. I äldre källor omnämns skeppet även som Hede stenar eller Urbans grav.

Vilka som lät resa det imponerande skeppet är okänt. Exakt ålder har heller inte gått att fastställa, men vanligen dateras det till omkring år 600, det vill säga den del av järnåldern som benämns vendeltid. Stenarna står brett isär, vilket är vanligt bland skeppssättningar från denna epok. Bergarterna i de ingående stenblocken är huvudsakligen granit och kvartsit, men stävstenarna är av sandsten som förefaller ha brutits utanför Simrishamn. Kanske har de transporterats på flotte till Kåsebergaåsen.

Skeppssättningens ursprungliga syfte är omdiskuterat. Kanske rör det sig om ett minnesmärke över en storman- eller kvinna. Någon grav har inte hittats i Ales stenar, men skeppet är ännu inte fullständigt utgrävt. Några ovarsamma renoveringar, då jordmassor schaktades bort, har dessutom försvårat de arkeologiska undersökningarna. Teorier har framförts om att Ales stenar skulle ha fungerat som astronomisk kalender, främst baserat på att skeppet är riktat så att den ena stävstenen pekar mot den punkt på horisonten där solen går upp vid vintersolståndet. Dessa teorier har dock inte kunnat bekräftas eller vunnit allmän acceptans. Att platsen har haft särskild betydelse under forntiden är dock otvetydigt; i området finns rester av flera fornlämningar, bland annat mindre skeppssättningar och en dös, men de är sedan länge förstörda. Kol-14-dateringar av organiska rester i marken talar för att platsen var bebodd och användes för begravningar långt innan skeppet byggdes. Det är möjligt att skeppet restes för att fylla ceremoniella funktioner.

Ales stenar förvaltas nu av Statens fastighetsverk. Många frågor kvarstår kring fornlämningen, men den fortsätter att fascinera och locka besökare. Idag anses den vara en av Skånes främsta sevärdheter och tar varje år emot flera hundratusen turister.