Ordspråk och talesätt, del 38: Ordspråk om mannen, kvinnan och äktenskapet

Nedan listas några utvalda äldre ordspråk om män, kvinnor och äktenskap. De flesta är ovanliga i vårt nutida språkbruk, men kanske finns några som är värda att plocka upp och åter använda.

Tycker du att något ordspråk fattas? Skriv gärna och berätta! Kontaktformulär hittar du här.

Först bröd, sedan brud.

Kärleken är blind, äktenskapet klarsynt.

Den som vill bli utskälld, ska gifta sig.

När pengar står brud har fan lagt ett ägg i skafferiet.

Äktenskapet är himmel och helvete.

Annans hustru är alltid vackrast.

När pigan blir fru kör hon herrn ur huset.

Ungmör och glas sväva alltid i fara.

Kvinnor ha långt hår och kort sinne.

Kvinnans list övergår mannens förstånd.

Mannen är huvudet och kvinnan är hatten.

I stjärnljus äro alla flickor vackra.

Vackra kvinnor skall man tjäna, men icke tro.

Kvinnan bär ofta byxorna.

Kvinnans sinn och vinterns vind växla ofta.

Utan kvinnan är ingen fröjd fullständig.

Nyfikenheten har tagit mången flickas mödom.

Spegeln är kvinnans rådgivare.

Skönheten bär hemgiften i ansiktet.

Mannens mod är kvinnan kärt.

När en man blott är lite skönare än hin, får han säkert en kvinna.

När en flicka blott är lite klokare än en gås, får hon säkert en man.

Kvinnan ger ofta och litet, mannen sällan och mycket.

Lättare att koka järn än få en kvinna att ta reson.

Ondsint kvinna är mannens skeppsbrott.

Tre ting driva mannen ur huset: rök, vägglöss och en ond kvinna.

Tre ting bör man hålla sig väl med: sin hustru, sin mage och sitt samvete.

Ett halt ben och en elak hustru gör tung färd.

Där mannen regerar om natten och kvinnan om dagen blåser alltid sunnanvind.

From kvinna är en Guds gåva.

Den som fått en god hustru har kommit halva vägen till himmelriket.

Icke ens jungfru Maria skulle stå ut med en trätgirig karl.

Ett kvinnohjärta ser mer än tio mäns ögon.

Man saknar ej kon förrän båset är tomt och ej hustrun förrän hon ligger i graven.

Ibland kan en liten kvinna ha tio stora mäns vett.

Hur skulle det gå med männen, om de icke hade kvinnan att skylla på?

Den som håller sin hustru i ära ärar sig själv.

Änkemans sorg och armbåges stöt går snart över.

Den som gifter sig eller bygger, är aldrig trygger.

Den som ska lura en advokat, ska ha en kvinna med.

Icke alla äro karlar, som bära byxor.

Att kyssa en karl utan snus är som att kyssa en kalv i ändan.

Det smakar ändå karl, sa flickan, kysste tuppen.

Äktenskapet är ett lotteri med nästan bara nitar i.

Bra karl reder sig själv.

Kläderna gör mannen.

Vägen till mannens hjärta går genom magen.

Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna.

Tryckta källor:

Holm, Pelle (1971), Bevingade ord, Albert Bonniers förlag

Ström, Fredrik (1926), Svenskarna i sina ordspråk jämte sjutusen svenska ordspråk, Albert Bonniers förlag

Otryckta källor:

http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&c=23&af=%5B%5D&searchType=LIST_COMING&query=&language=sv&pid=diva2%3A855368&aq=%5B%5B%5D%5D&sf=all&aqe=%5B%5D&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false&noOfRows=50&dswid=-1593

2 reaktioner på ”Ordspråk och talesätt, del 38: Ordspråk om mannen, kvinnan och äktenskapet

  1. ”Först bröd, sedan brud” var ganska säkert något som präntades in i medvetandet hos alla ungdomar förr i tiden. Jag har i min släktforskning från mellansverige (Svealand?) hittat följande, vilket tyder på att detta var regler som respekterades och efterföljdes:

    En son skickades vid 16 års ålder till en granngård för att tjäna som dräng. Han stannade oftast bara ett år, men ibland två. Ibland bytte de uppdragsgivare det andra året. Sedan kom han hem igen för att hjälpa föräldrarna i åtskilliga år framåt. De gifte sig sällan före ca 26-28 års ålder när de lärt sig lantbrukets grunder, hade sparat ihop till ett enkelt bohag och ansågs kunna tjäna som gifta drängar.

    Torpare blev man inte än på kanske tio år. En torpare (i Norge ”husmand”) blev man när det fanns en befintlig torpstuga att ta över, alltså en markyta som en nutida villatomt, där man skulle odla till husbehov, samt hålla en ko, en gris och några höns. Arrendet betalade familjen med dagsverken hos bonden som ägde marken, när han behövde så många händer han kunde uppbringa under den korta och snärjiga skördetiden.

    Flickorna fick stanna hemma ytterligare ett par år, normalt hade de fyllt 18 innan de på motsvarande sätt skickades till en granngård som piga. Några av flickorna stannade sedan kvar hemma så länge föräldrarna levde, för att sköta hushållet eller leva ett mer tillbakalutat liv, om det nu var möjligt.

    Endast den äldste sonen ärvde föräldragården, syskonen fick alltså flytta ut och föräldrarna flytta till ett ”undantag” en mindre stuga någonstans på ägorna. Men de fanns kvar på gården och kunde förmedla kunskap om allt som sonen inte hunnit lära sig, och även hjälpa till efter förmåga, inte minst med barnpassning.

    Om ett äldre bondepar inte hade någon intresserad son som ville ta över gården, så kanske det fanns en dotter? Då kunde en arvlös son från en annan gård gifta sig till gods och guld och ta en genväg till ett eget ställe.

    I stora gårdar fanns samtidigt många drängar och pigor; det var alltså idealiska platser för den som sökte en maka eller make. Att umgås i arbetet och i måltiderna var kanske det bästa sättet att lära känna en partner under en längre tid? Fanns ingen lämplig kandidat fanns så kunde man byta ställe. De som förblev ogifta flyttade ofta runt bland storgårdarna tills de inte var intressanta längre, eller intresserade.

    De som följde normalmallen och gifte sig sent skaffade sedan många barn, ofta tills modern var 45-50 år. Barnen föddes vartannat år med stor precision. Men bortfallet var stort, i 1800-talets först hälft dog en tredjedel eller hälften av barnen i olika sjukdomar, varav flera var nya och importerade till Sverige av sjömän i den ökande utrikeshandeln. I ett tvillingpar dog oftast det svagare syskonet. Föräldrarna födda på 1800-talet dukade under redan vid 50-60 års ålder, fast deras föräldrar födda på 1700-talet ofta levde lika länge som vi gör nuförtiden. Runt 1860 drabbades dessutom landet av missväxt under flera rena nödår, inte förrän tio år senare kunde man börja se ljuset i tunneln igen genom industrialiseringen och ny kunskap om roten till alla smittsamma sjukdomar. Men så sent som 1892 härjade en influensapandemi i Stockholm med tusentals dödsoffer, och ovanpå det en koleraepidemi med tiotusen döda.

    Fortfarande skaffade ett föräldrapar 8-10 barn fast den nya kunskapen innebar att alla barnen överlevde, men vad skulle de leva av? Torpet räckte inte långt, men de nya fabriksjobben och emigrationen till USA räddade många till ett drägligt liv.

    Som vanligt var det änkor med barn som var de mest utsatta, ibland placerades barnen ut på bygden av fattigvården, i syfte att de åtminstone skulle överleva till arbetsför ålder. Dog modern var det mer regel än undantag, såvida inte ett syskon eller bondefamilj accepterade att ta hand om barnen. Fadern förväntades arbeta 30/7/12 enligt den tidens regler.

    Vi har inte lärt av historien, att öppna gränserna på vid gavel när allvarliga epidemisjukdomar fortfarande härjar på jordklotet är kanske inte det smartaste?

    Gillad av 1 person

  2. Hej Jan! Du har sett många intressanta mönster tack vare din släktforskning och din kommentar ovan berättar mycket om både sedvänjor och tankemönster. Skulle jag kunna få lägga upp din kommentar som ett eget blogginlägg här på Kulturminnet, så att den blir lite mer synlig? Mvh Malin Kim

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s