Offerkällor, midsommarkällor och trefaldighetskällor

Att källor kan ha magiska krafter eller innehålla hälsobringande vatten är en föreställning som går mycket långt tillbaka. Redan under forntiden utfördes offer vid källor som betraktades som heliga. Källkulten upprätthölls sedan under medeltiden, då vissa källor kom att knytas till katolska helgon. Efter reformationen levde föreställningen om källornas helande krafter kvar inom folkloristiken och källdrickande utfördes under ceremoniella former vid särskilda tidpunkter på året.

I Götaland uppsöktes källor främst på midsommarafton, medan det i norra och mellersta Sverige var sed att besöka en källa på trefaldighetsafton. Vid dessa tidpunkter ansågs källvattnet vara särskilt verksamt, framför allt mellan midnatt och soluppgång. I det gamla bondesamhället var trefaldighetshelgen, sju dagar efter pingst, en av sommarens stora högtider. Ofta gjordes källplatsen iordning dagarna före firandet och fungerade sedan som samlingsplats för ungdomen under sommartiden. På 1800-talet började man dansa och leka i samband med källdrickningen och källorna smyckades med lövruskor och blommor. Fyra björkar kunde ställas runt källans öppning och topparna bindas samman till valv. Ibland hängdes en midsommarkrans i valvets mitt och källans kanter kunde dekoreras med granris. Det var inte ovanligt att fest och dans arrangerades på en närliggande gård.

En midsommarkälla eller trefaldighetskälla skulle helst ha sitt utlopp norrut; norr betraktades som det ondas hemvist, så då kunde källvattnet föra bort sjukdom och krämpor. Exempelvis ansågs källvattnet kunna bota lamhet, ögonsjukdomar och sår. Bästa vattenmängd för läkande effekt var sju klunkar. Även att tvätta sig i källans vatten ansågs ha botande verkan och var ett sätt att få hälsa under det kommande året.

Särskilda källor fungerade året runt som offerplatser, där besökarna kunde lämna gåvor i hopp om hälsa eller lycka. Det gällde inte minst de källor som tillskrivits helgonen Sankt Olof eller Sankt Erik. Längs den gamla pilgrimsleden till Nidaros finns flera Olofskällor, där människor i århundraden lämnat offergåvor. Vanligt var att offra föremål av metall, som småslantar och nålar, men även matoffer förekom.

Sankt Sigfrids källa i Husaby, som betraktas som Olof Skötkonungs dopkälla, ansågs förr ha helande och undergörande krafter.

Under 1600-talet gavs källorna ett nytt sammanhang, då det blev vanligt i samhällets övre skikt att dricka brunn. Att vistas en tid på en brunnsort för att inmundiga stora mängder brunnsvatten sågs som en hälsokur och rekommenderades mot migrän, ledvärk och letargi. Under 1800-talet kulminerade brunnsvistelsernas popularitet, för att sedan avklinga vid 1900-talets mitt. Källornas och brunnarnas roll i den moderna kulturen är mindre framträdande och har kanske mest kulturhistorisk betydelse.

Berättat om offerkällor

Maj och juni äro källornas tid. Då drickes hälsa och lycka ur källor, som på ett eller annat sätt anses heliga. Vanligen är trefaldighetssöndagen källornas dag, men undantagsvis äfven Kristi himmelsfärdsdag. De källor, som helgats åt vissa medeltida helgon, besöks på helgonets egen dag, så t. ex. Erikskällor på Eriksdagen d. 18 maj, Olofskällor på Olofsdagen d. 29 juli. Källor med nordrinnande vatten ansågos särskildt kraftiga. Hela natten tillbringas ofta vid källan sittande på stockar och stenar eller liggande i gräset. Då och då dricker man ur källans vatten, och det hela afslutas vanligen med dans på någon närliggande bondgård. Stundom offras äfven i källan. 

– Ur Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning av Tobias Norlind (1879-1947)

Fotnot: Bilden överst visar trefaldighetskällan vid Lövmarken i Söderbärke socken (Dalarna) på trefaldighetsafton1908. Bilden är ursprungligen ett foto av A. Hultgren (Nordiska museet, CC BY-NC-ND) och publicerades i en bok av etnologen Tobias Nordlind 1912.

Tryckta källor:

Berg, Gösta; Idestam-Almquist, Bengt; Beckman, Birger; Munthe, Gustaf (1947), Det glada Sverige: våra fester och högtider genom tiderna, Natur och Kultur

Ejdestam, Julius (1992), Svenskt folklivslexikon, Rabén och Sjögren

Norlind, Tobias (1912), Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning, Bohlin & Co

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö, Prisma

Otryckta källor:

https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/handelser/heliga-trefaldighets-dag

https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/trefaldighetsdagen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Offerk%C3%A4lla

https://sv.wikipedia.org/wiki/Trefaldighetsk%C3%A4lla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s