Klenoder ur vårt kulturarv, del 25: Spillingsskatten

Sommaren 1999 hade SVT rest till Gotland för att göra ett reportage om de fornlämningsstölder som ofta drabbar ön. Filmningen skulle genomföras på gården Spillings i Othem, dit namnkunniga personer hade hämtats för att demonstrera hur marken söks av med metalldetektor. Flera metallfynd hade tidigare gjorts på samma åker och under filminspelningen hittades några bronssmältor. Efter att TV-teamet lämnat platsen gjordes emellertid betydligt mer spektakulära fynd. I nära anslutning till varandra påträffades tre stora depåer av metallföremål och när allt tagits upp visade det sig att man hittat den största vikingaskatten någonsin: hela 76 kilo silver fanns gömt i marken!

När Spillingsskattens fyndplats undersöktes arkeologiskt avslöjades flera intressanta omständigheter. Stenskodda stolprader i jorden visade för att föremålen legat i ett hus från vikingatiden, där de gömts i marken under husets golv. Två av depåerna utgjordes av silverföremål, medan den tredje bestod av bronsartefakter. En riklig förekomst av träflisor bland fynden gjorde det troligt att de förvarats i trälådor. I anslutning till bronsfynden hittades beslag, nitar och en avancerad låsanordning, som föreföll ha suttit på en kista. Några av mynten verkade ha legat i säckar som tidigare innehållit salt; mynten hade fått svåra korrosionsskador.

Totalt innehåller Spillingsskatten över 14 000 mynt och hundratals smycken. Det rika innehållet vittnar om gotlänningarnas utbredda kontakter med omvärlden under vikingatiden. Mynten har präglats på ett sjuttiotal olika platser runt om i världen och cirkulerat länge innan de grävts ner. Vanligast är arabiska dirhemer, men bysantinska mynt och så kallade Hedebymynt från Danmark finns också representerade. Många av mynten är uppdelade i mindre bitar, vilket visar att det främst var den ingående metallmängden som var intressant som betalningsmedel. Det äldsta myntet är från 539 och det yngsta präglades 871, vilket ger en fingervisning om skattens ålder. Fortsatta utgrävningar har visat att människor sedan fortsatte leva på platsen i flera hundra år utan att upptäcka gömmorna i marken.

Bland smyckena dominerar armbyglar, men även fingerringar, halsringar och spännen förekommer. I flera fall är de mycket fint ornerade och av stilen går att se att många har tillverkats på Gotland. Andra har troligen har importerats från Baltikum.

Idag finns Spillingsskatten utställd på Gotlands museum i Visby, där den visas upp i ett eget utställningsrum. Många besökare häpnar nog inför det rika innehållet. De som en gång bott på gården i Spillings och gömt undan skatten under sitt golv måste ha varit mycket förmögna. Kanske kommer fortsatta arkeologiska undersökningar i närområdet att ge oss ytterligare kunskap om vilka de var och hur de kunde samla sin väldiga rikedom.

Fotnot: Bilden visar en del av Spillingsskatten i Gotlands Fornsal.

Tryckta källor:

Lihammer, Anna (2016), Arkeologiska upptäckter i Sverige, Historiska Media

Populär arkeologi, nr 3, 2021

Otryckta källor:

https://historiskt.wordpress.com/tag/spillingsskatten/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Spillingsskatten

Information har även inhämtats vid besök på Gotlands museum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s