Saknad – en bok som försöker förstå

Just nu läser jag boken Saknad: På spaning efter landet inom oss av Katarina Barrling och Cecilia Garme. Jag börjar närma mig slutet och har under läsningens gång fått många nya tanketrådar som jag känner att jag vill spinna vidare på. För första gången har jag fått läsa djuplodande texter som beskriver de känslomässiga aspekterna av Sveriges omvandling till ett mångkulturellt samhälle. De senaste decenniernas stora migration, främst från länder vars kulturer avviker kraftigt från den svenska, har på många platser stöpt om tillvaron på ett mycket påtagligt sätt. Runt om i landet finns nu grupper av människor som inte känner igen sig i sin nya vardag och upplever ett slags hemlängtan till ett samhälle som inte längre finns.

Jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare stött på just detta perspektiv: att svenska folket hyser en saknad över värden som tappats bort i mångkulturpolitikens kölvatten och att denna saknad är både naturlig och legitim. För mig, som många gånger upplevt just detta främlingskap inför det nya, känns boken som en bekräftelse på att även jag som svensk har rätt att tycka om och vilja bevara den kultur och det samhälle jag vuxit upp i och kommit att betrakta som min naturliga hemvist. Migrationsdebatten har hittills främst handlat om rent praktiska problem — som bostadsbrist, arbetslöshet, kriminalitet och sjunkande skolresultat — samtidigt som de existentiella och känslomässiga aspekterna har utelämnats. Kanske är det typiskt för det förnuftsbaserade och ingenjörsmässiga svenska samhällsbygget, men i frågor som rör mångkultur innebär det att betydelsefulla och starkt laddade värden då förbises.

Det finns säkert anledning för mig att återkomma till bokens innehåll fler gånger och dela med mig av tankar den väckt. Samtidigt känner jag att jag redan nu vill rekommendera den till alla som kämpar med att förstå de slitningar — både nationella och personliga — som vaknat under de senaste decenniernas omvälvande samhällsförändringar. Nedan lyfter jag några tänkvärda citat ur boken, som kanske kan väcka intresse för fortsatt läsning.

Alla som varit på en resa vet att man kan längta hem ibland. Hemlängtan är inte lika stark för alla, men de flesta har någon erfarenhet av den. Saknaden efter sitt hem.

Saknad — det är vad den här boken handlar om. Skillnaden är att här har det inte skett någon resa — det är ”hemma” som har förändrats. Och hemma är Sverige.

***

Men det nya samhället innebär ett nytt Sverige, i stort och smått. Det handlar om synen på staten och samhället. Om relationen mellan män och kvinnor. Om barnuppfostran, förväntningar på grannar, om synen på religion och arbete. Det handlar om kultur och språk. Kort sagt: om det mesta.

***

Det handlar inte bara om att känna saknad efter ett Sverige som det var förr. Vi ser också det vi kallar kollektiv saknad. När Sverige, som vi är vana att uppfatta som välordnat, omhändertagande och säkert, inte riktigt framstår så längre. Har Sverige överskattat sin förmåga att skapa ett välfungerande mångkulturellt samhälle?

***

En granskning som Riksrevisionen gjorde av regeringens konsekvensanalyser inför tjugosex migrationspolitiska propositioner åren 2004-2015 påvisade betydande brister. Bland annat har regeringens konsekvensanalyser saknat ”ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting”. Det var med andra ord mycket som saknades i konsekvensanalyserna. Och de regeringar som berörs tillhör både politikens vänster- och högersida. Makthavarna kan försvara sig med att det står kritiker fritt att göra sig hörda. De behöver naturligtvis inte instämma i den kritik som framförs eller göra som kritikerna anser att de bör göra. Men det splittrar samhället om signalerna om vad som är rätt åsikter är så starka att den som tycker annorlunda håller tyst, biter ihop och sörjer.

***

Sverige är ett land som verkar ha svårt att tala om ”svensk kultur”, inte minst beståndsdelen värderingar. Svenskar verkar till och med ha svårt att upptäcka att denna kultur finns — ända tills något bryter mot den. Då märks den desto mer.

***

När Sverige mycket snabbt fick en mycket stor befolkningsökning med många människor från andra kulturer och med andra språk, så var det en stor förändring. Men den syntes inte överallt. I många orter, stadsdelar och kommuner, märkte man ingenting alls. I andra orter, stadsdelar och kommuner blev förändringen oerhört stor. Så stor att de som bodde där från början kan drabbas av hemlängtan fastän de är hemma. Det är lite märkligt att det blev så i ett land som Sverige. En av de starkaste värderingarna i Sverige är ju jämlikhet. Flyktingmottagandet är ett gemensamt nationellt åtagande, som man skulle ha kunnat förväntat sig att befolkningen skulle ha delat upp mellan sig. Men så blev det alltså inte. Som en följd fick vi verklighetsbilder som skiljer sig så mycket åt att det ibland känns som om vi inte lever i samma land. Men att påtala det här, på de ställen där förändringen blev stor, är svårt. Det är som om människors känsla av förlust på de här platserna inte riktigt räknas.