Vid Havor i Hablingbo socken på södra Gotland ligger en liten, rund fornborg från järnåldern. När borgen undersöktes av arkeologen Peter Manneke 1961 gjordes ett mycket spektakulärt fynd — under en sten i borgmuren låg en väldig guldhalsring bland några bronsföremål. Ringen daterades till förromersk järnålder och dess vikt uppmättes till hela 800 g. Den kom att kallas Havorringen och räknas nu som ett av de finaste exemplen på forntida guldsmide som hittats i Norden.
Havorringen väckte sensation i den arkeologiska världen, men den blev även högt beundrad som konstföremål. Ringens perfekta symmetri och detaljrika dekor i filigranteknik visade på en förbluffande hantverksskicklighet. Ord som ”världsunik” och ”nationalklenod” användes och ringen uppmärksammades i otaliga tidningar, tidskrifter och böcker. Många funderade över dess historia och i flera fall drogs slutsatsen att den sannolikt ingått i en tempelskatt och suttit på en gudabild. Sveriges främste guldarkeolog, Kent Andersson vid Historiska museet, undersökte ringen och konstaterade att den tillverkats i en gotländsk smedja omkring år 50 f. Kr.
Omsider ställdes Havorringen ut i skattkammaren på Gotlands fornsal. Där kunde besökare beundra den i 25 år och den räknades till museets mest värdefulla föremål — tills den en dag plötsligt försvann.
Det var 18 juni 1986 som tragedin inträffade. Museet hade under en tid haft problem med att larmet i montrarna utlöstes när sviktande golvbjälkar fick metallåsen att glappa. Den aktuella dagen utlöstes larmet två gånger utan att väktare observerade att något saknades. Först dagen efter såg man att Havorringen var borta. Polisen kunde konstatera att den aktuella monterns lås inte hade brutits upp, utan måste ha öppnats med nyckel eller dyrk, vilket indikerade att tjuven vetat om hur låset var konstruerat. Några spår i övrigt hade gärningsmannen inte lämnat efter sig.
Havorringen efterlystes via Interpol och en belöning utlystes till den som kunde lämna avgörande upplysningar. Stölden togs också upp i TV-programmet Efterlyst och många hörde av sig för att dela med sig av observationer och hypoteser, men inga framsteg gjordes.
Brottet är nu preskriberat, men vart Havorringen tagit vägen är fortfarande en gåta. Särskilt mystisk är stölden med tanke på att ringen är oskattbar som konstföremål, men samtidigt omöjlig att sälja på den öppna marknaden. Olika teorier har cirkulerat genom åren och flera privatpersoner har lagt ner tid och möda på att försöka ta reda på vad som hänt. Två privatspanare (en pensionerad kriminaltekniker och en likaledes pensionerad underrättelseagent) vill koppla brottet till en nu avliden arkeolog, som vid tiden för stölden var anställd vid museet och senare kom att dömas till rättspsykiatrisk vård för kleptomani. Han ska ha lämnat efter sig dokument som indikerar att ringen gömts i en fastighet han haft kopplingar till, men dit har privatspanarna inte getts tillträde.
På Gotlands fornsal finns idag en kopia av Havorringen utställd. Kopian är mycket välgjord och vacker, men vetskapen om att den inte är äkta bär förstås med sig en sorglig känsla. Kanske får vi någon gång svaren på de frågor som lever kvar och många hoppas nog ännu att ringen en dag ska komma till rätta.
Fotnot: Bilden ovan visar den kopia av Havorringen som nu finns på Gotlands fornsal.
–
Tryckta källor:
Lihammar, Anna (2016), Arkeologiska upptäckter i Sverige, Historiska Media
Populär arkeologi nr 3, 2021
–
Otryckta källor:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/l1Qoo9/privatspanare-hoppas-hitta-havorringen
https://www.guteinfo.com/?id=2127
https://helagotland.se/start/havorringen-gackar-20-ar-efter-den-svarta-junidagen-1830142.aspx
https://sv.wikipedia.org/wiki/Havorringen
Information har även inhämtats vid besök till Gotlands fornsal.
Kulturminnet 
Pingback: Året som gått | Kulturminnet