Vid inloppet till Ölmeviken i norra Vänern ligger ruinen efter en medeltida borg på en liten klippö. Utgrävningar har visat att borgen byggdes på 1200-talet och att den bebotts av män och kvinnor i samhällets övre skikt. Så mycket mer vet man inte om Saxholmens borg, som den kommit att kallas. Enligt legenden ska borgen emellertid ha varit hem åt den grymme hövdingen Saxe, som under dramatiska omständigheter fick sin ståtliga boning förstörd.
Om Saxe förtäljer sägnerna att han hade ett bistert sinnelag. Bäst trivdes han när han var ute i blodiga härnadståg; hemmavid var han dyster och vrång och plågade både sin hustru och tjänstefolket.
Till slut tröttnade hustrun på Saxes ovänliga sätt och beslöt sig för att fly med en annan man, som bättre förstod att uppskatta henne. I hemlighet lät hon sko sina hästar med skorna felvända för att skapa förvillande spår. När julhelgen kom och Saxe hade begett sig till julottan i Varnums kyrka tände hustrun eld på borgen. Hon stängde sedan porten och slängde nyckeln över muren in på borggården. Så gav hon sig av med sin älskare och ett par trogna tjänarinnor över Ölmevikens is.
När Saxe kom hem stod borgen i ljusan låga och på den låsta porten stod skrivet: Nu brinna Saxens knutar; Saxen, den hårde, får ligga ute.
Vad Saxe sedan gjorde efter att ha mötts av detta budskap förtäljer inte sägnen. Emellertid berättas att hustrun, innan hon gav sig av, hade gömt undan en kista med silver och andra dyrbarheter i ett av slottets underjordiska valv. Över kistan hade hon uttalat en förbannelse, så att ingen mänsklig varelse skulle kunna flytta den därifrån. Många grävningar har gjorts i slottets ruiner och i vissa fall lär man ha kommit så långt att kistan blottats, men försöken att komma åt skatten har alltid avbrutits av en kraftfull stämma som ropat: ”Kom inte hit!”
Fotnot: Bilden visar en målning från 1898 av Wilhelm Leonard Rydberg och föreställer Saxholmens borg.
–
Tryckta källor:
Hofberg, Herman (1882), Svenska folksägner med teckningar af svenska konstnärer, Fr. Skoglunds förlag
–
Otryckta källor:
Kulturminnet 
Pingback: Kulturhistoriska sevärdheter och upplevelser landskap för landskap | Kulturminnet
Pingback: Året som gått | Kulturminnet