Ser vi en begynnande krisinsikt rörande mångkulturen?

Jag läser Magdalena Anderssons sommartal på nätet och häpnar. Under ett par minuter undrar jag om jag råkat snubbla över ett fejktal som någon skojare lagt upp, men efter några googlingar inser jag att det är äkta vara. Den socialdemokratiska statsministern låter som ingen socialdemokrat har gjort de senaste två decennierna. Hon erkänner att Sverige har riktigt allvarliga problem och inte bara utmaningar. Hon tillstår att kriminaliteten har blivit grövre på ett sätt som saknar motstycke. Hon vågar lyfta fram att problemen till stora delar bottnar i en alltför stor invandring. Och hon dristar sig till att säga att det nu behövs hårdare straffsatser, fler poliser och högre krav på människor som valt att söka sig till Sverige!

Tongångarna är helt nya och man kan inte annat än undra när kulisserna revs så att verkligheten fick bli synlig. Vad sägs exempelvis om följande citat?

Det finns svenskar som haft allt annat än en bra sommar. Häromdagen var jag i Helsingborg och knackade dörr.

Där träffade jag en kille i tioårsåldern. Jag frågade vad han skulle vilja ändra på i samhället. Och utan en sekunds tvekan svarade han: Skjutningarna. Det är alltså vad barn i Sverige vill prata om när de träffar statsministern.

Under juni och juli skedde över 60 skjutningar i Sverige, med 18 skadade och nio döda som följd. När man läser de siffrorna svart på vitt så är vi många som inte känner igen oss i Sverige.

Och den bistra sanningen är att det inte är bara antalet skjutningar som är extremt – utan också deras karaktär. Så här berättade en polischef i Sörmland för Dagens Nyheter tidigare i sommar:

”För 20 år sedan var ett skott i benet på en rival en stark markering. I dag skjuter man för att mörda och det är ungar som uppfostras in i den mentaliteten.”

Jag har inga illusioner om hur kriminella var förr i tiden. Det finns många som kan vittna om vad 80- och 90-talets brottslingar var kapabla till. Men de senaste 20 åren har kriminaliteten i Sverige genomgått en normförskjutning som är extrem. Vårt land plågas i dag av en kriminalitet som är mer brutal och mer hänsynslös än vi någonsin sett tidigare.

/…/

Och den som misstänks för typiska gängbrott, som rån, grov misshandel och grov utpressning ska sitta kvar i häktet tills dom har fallit. Ungdomar som blivit rånade ska inte behöva se sina förövare gå fria i väntan på rättegång.

Dessutom ska straffen för narkotikabrott och återfallsbrottslighet ska höjas. Skjuter man på varandra på allmän plats, då ska det leda till mycket längre straff än i dag. Mer än maxstraff.

Med den här offensiven får samhället mycket större möjligheter att plocka av de gängkriminella deras vapen. Den gör också att fler gängkriminella avtjänar längre straff – och vi försvårar dessutom nyrekryteringen. Det ger samhället handlingsutrymme att ta tillbaka kontrollen över de bostadsområden som gängen tagit som gisslan.

För när fler kriminella sitter inne, då kan vanligt folk vara ute!

/…/

Vi socialdemokrater kommer inte ge oss. Vi har lagt om en ohållbar migrationspolitik och vi vill strama upp arbetskraftsinvandringen. Vi vill skärpa kraven att lära sig svenska och att skaffa arbete. Vi vill avskaffa EBO-lagen som driver på segregationen.

Vi vill bygga ett samhälle där alla barn som växer upp i Sverige bor i områden där man pratar svenska med varandra. Där barnen lär sig det de ska i skolan och sen går ut i vuxenlivet till jobb eller högre utbildning. Där samhället griper in snabbt och effektivt när unga är på väg in kriminalitet eller extremism. Eller riskerar att giftas bort.

Framför allt. Vi socialdemokrater vill att alla barn ska se sina föräldrar gå till jobbet.

Och när jag säger att alla föräldrar ska gå till jobbet, då menar jag alla. Även mammor. För fortfarande har alldeles för många utrikes födda kvinnor ännu inte fått göra den resa in på arbetsmarknaden som kvinnor i Sverige gjorde på 50-, 60- och 70-talet. Som ännu inte fått ta del av den frihet som kommer med en egen inkomst. Rätten att leva som man vill och med vem man vill.

För mig råder det inget tvivel om saken. I Sverige ska jämställdhet mellan kvinnor och män gälla alla. Oavsett var man är född!

Ofattbart. Vad har hänt? När fattades beslutet om att inte längre bortförklara, mörka och skönmåla?

Kanske läser jag in lite för mycket av ren häpnad, men jag skulle vilja översätta statsministerns sommartal ungefär så här: ”Det mångkulturella samhällsexperimentet har blivit ett misslyckande. Vi har tagit emot för många invandrare som inte klarat av att anpassa sig till det svenska samhället. Det är alltför många som inte har lärt sig svenska och aldrig har kommit ut på arbetsmarknaden. Dessutom har vi fått problem med hedersnormer och kvinnoförtryck. Konsekvenserna har blivit ett splittrat samhälle med kriminalitet och bidragsberoende. Problemen är så omfattande att Sverige nu knappt går att känna igen. Nu måste vi se till att invandringsvolymerna håller sig på hanterbara nivåer. Vi måste också ha strängare straff för den brottslighet som vuxit fram. Dessutom måste vi ställa högre krav på att de som invandrat gör sig anställningsbara och anpassar sig till svenska värderingar rörande försörjning och jämställdhet.”

Är vi månne på väg att få se en ärligare beskrivning av den svenska migrationspolitikens konsekvenser? Är det slut på de oreflekterade hyllningarna av det mångkulturella samhället? Är det nu efter många års total förnekelse möjligt att erkänna att det mångkulturella samhället inte är ett enda stort lyckorike? Ser vi en begynnande insikt om att den svenska kulturen innehåller värderingar och normer som är värdefulla och behöver försvaras? Är det till och med möjligt att ifrågasätta om mångkultur över huvud taget är eftersträvansvärt, utan att rasistkortet omedelbart dras?

Frågorna är många, men en sak är säker: de som igår stod och applåderade åt Magdalena Anderssons sommartal är till stora delar samma personer som i åratal har hånat och brunmålat andra som sagt samma sak.

3 reaktioner på ”Ser vi en begynnande krisinsikt rörande mångkulturen?

  1. Det här stämmer nog i alla fall: ”Vi Socialdemokrater kommer inte ge oss.”
    Var är Anders Lindberg och Strandhäll och alla de andra puckona – ska de inte anklaga Maggan för att vara Hitler nu då och anmäla henne för HMF?? Alla ska prata svenska?? Det låter ju inte riktigt mångkulturellt?

    Gilla

  2. Pingback: När normerna förändras, del 79: Barn vill ha skottsäkra västar i skolan | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s