2022 har blivit ett nytt rekordår för dödliga skjutningar — och rekordet slogs redan flera månader före årets utgång. I Läkartidningen läser jag en artikel om hur vi som arbetar i sjukvården ska hantera det ökade våldet. Överläkaren och kriminologen Ardavan Khoshnood är inte optimistisk:
— Även om den nya regeringen, och jag lägger ingen politisk värdering i det, skulle genomföra fullständigt korrekta åtgärder från den dag den tillträder skulle det ta ungefär tio år innan de första förbättringarna ses, säger han.
Budskapet är glasklart: det här får vi leva med en lång tid framöver. Det kommer fortsätta skjutas, sprängas och knivhuggas runt om i landet och Sverige kommer att fortsätta aspirera på dystra rekord i dödligt våld.
Så vad ska sjukvården göra? Den behöver träna, säger Khoshnood. Och det gäller inte bara storstadssjukhusen. Skjutningarna har flyttat även till de minsta områdena. Det behövs övningar för att träna skottskador mot buken, thorax och huvudet. Säkerhetsaspekterna måste stärkas. Det måste finnas väktare på plats. Vårdanställda måste veta hur de ska ta hand om pistoler och kulor. Det måste finnas kassaskåp på akutmottagningarna för förvaring av vapen som påträffas på patienterna.
Jag läser och baxnar, men inser samtidigt att han har rätt. Det här är vår nya verklighet. Så här har Sverige blivit. Sverige ligger nu som en våldsam ö mitt i det Norden som i övrigt har behållit sitt lugn och sin trygghet. Det är en förfärande och hjärtslitande utveckling. Mitt land valde fel väg och priset har blivit ofattbart högt.
Läs mer:
Kulturminnet 