När normerna förändras, del 82: Skolorna vågar inte ingripa mot gängkriminellas barn

I ”socialt utsatta områden”, sådana som det numera finns väldigt gott om i Sverige, måste skolpersonalen förhålla sig till att elever kommer från gängkriminella familjer. Det har gjort att personalen inte törs agera för att upprätthålla ordningen på skolorna, rapporterar Expressen. I en artikel bakom betalvägg (länk nedan) beskrivs att vissa elever tillåts bråka, stöka, störa och förstöra utan nämnvärda konsekvenser. Lärarna vågar inte säga ifrån på grund av rädsla för repressalier från familjerna. Än mindre vågar man vända sig till socialtjänsten för att orosanmäla.

Något stöd från skolledningen i att hantera situationen kan lärarna heller inte räkna med. Den som dristar sig till att påtala problemen blir själv ifrågasatt.

– När jag lyfter hur illa det är anklagas jag för att ha ”fel elevsyn”. Det värsta rektorer eller skolägare vet är när lärare tar upp sånt som ger skolan dåligt rykte, säger en av de lärare som intervjuas.

Däremot har skolorna inga betänkligheter när det gäller att ingripa mot elever från mer skötsamma hem. Då tar man gärna i med hårdhandskarna om ett barn varit inblandat i en incident på skolan:

– Det orosanmäls väldigt mycket i skolan men ofta orosanmäls ”fel barn”. De som man inte är rädda för – de vars föräldrar inte råkar vara gängledare, säger en annan lärare.

Bitte Assarmo, som kommenterar Expressens artikel på bloggen Det Goda Samhället, skriver: ”Precis som i alla andra delar av samhället kompenserar man oförmågan att hålla ordning på grupper med stort våldskapital med att öka kontrollen över skötsamma människor, som jobbar, betalar skatt och drar sitt strå till stacken. Man kan ju undra hur länge detta ska fortgå och vilket resultat det kommer att få i förlängningen.”

Ja, det kan man verkligen undra. Situationen påminner inte så lite om de senaste årens rapporter från socialtjänsten: de anställda beviljar bidrag till hotfulla klienter på grund av rädsla och vågar inte lyfta frågan till chefsnivå, eftersom cheferna vill att problemen ska osynliggöras.

Det vi nu ser är ännu ett exempel på att det svenska samhällssystemet inte är konstruerat för att ta hand om den grad av problem, beteendestörningar och kriminalitet som uppstått till följd av en misslyckad migrationspolitik. Nu står vi inför det obehagliga faktum att snälla Sverige måste tuffa till sig för att över huvud taget fortsätta fungera som land. Men tyvärr finns det många myndigheter och institutioner som hellre väljer att sopa problemen under mattan och ägna sig åt det som är lätt att hantera – och till den skaran sällar sig skolväsendet.

Vad de drabbade barnen lär sig av skolans agerande är oroväckande att föreställa sig.

Läs mer:

https://www.expressen.se/nyheter/larmen-fran-larare-gangbarn-anmals-inte/


2 reaktioner på ”När normerna förändras, del 82: Skolorna vågar inte ingripa mot gängkriminellas barn

  1. Det här är inget konstigt. Egentligen. Det handlar om kultur. I vår kultur (som finns, sedan får politiker säga vad de vill) tar vi hänsyn till vårt samhälle. Det sker i stort som smått. Vi har sedan generationer tillbaka fått lära oss att inte stjäla, att inte förstöra annnans eller gemensam egendom mm. Föräldrar och vuxenvärlden som helhet tog sitt ansvar och uppfostrade barnen till goda samhällsmedborgare. Om vuxna personer såg hur barn och ungdomar t.ex. kastade sten på gatlyktor eller ägnade sig åt annan förstörelse togs ungarna i örat och fördes hem till sina föräldrar som gav dem varma servetter. Om vuxna personer såg ungar som var ute och rände när det var mörkt på kvällen sade de åt dem på skarpen att gå hem. I skolan var det tyst i klassen.

    I andra kulturer, t.ex. Nordafrika som jag har egna erfarenheter av är det familjen som gäller. Om något av barnen utsätts för kritik, skälig eller ej, sluter sig familjen samman och försvarar barnet. Familjen har alltid rätt, gör alltid rätt och kommer alltid först. Oavsett vad. Det spelar ingen roll om det så handlar om grova brott. Familjen måste alltid försvaras och hämnd utkrävas vid minsta kränkning. Om de dessutom befinner sig i ett land där ursprungsbefolkningen består av ”otrogna” så tar man ännu mindre hänsyn till samhället.

    Gilla

    • Jag har liknande erfarenheter. Under de år jag var bosatt i Biskopsgården noterade jag ibland att när barnen började bråka på lekplatsen så slöt respektive familj upp runt sitt barn, istället för att titta objektivt på situationen och försöka lära barnen vad som är rätt och fel.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s