Svenska sägner, del 20: Kyrkklockan i Själevad

Själevads kyrka. Bild via Wikimedia commons.

I Själevad utanför Örnsköldsvik i Ångermanland finns en åttkantig kyrka, som brukar betraktas som en av Sveriges vackraste. Men kyrkan är även omtalad i flera sägner, enligt vilka förunderliga saker ska ha ägt rum när kyrkan skulle få sin kyrkklocka.

En sägen låter berätta att när kyrkan skulle byggas kunde sockenborna inte enas om var den borde ligga. De som bodde i norr ville ha kyrkan i Hemling, medan de som bodde söderut menade att Våge var en bättre plats. För att lösa tvisten enades parterna om att använda en särskild metod: de slängde ner ett par vedklabbar i Hörättsundet och beslöt att om veden flöt utåt havet skulle kyrkan byggas i Våge, men om den flöt inåt Själevadsfjärden skulle lotten falla på Hemling.

Den dagen då provet genomfördes rådde stark uppsjö, så att strömmens vanliga utlopp var förändrat. Därför flöt vedklabbarna iväg inåt fjärden, till Hemlingförespråkarnas fördel. Det hade söderborna svårt att smälta och de började genast fundera på hur de skulle kunna vända resultatet.

Efter mycket grubblande och rådplägning kom söderborna fram till att de skulle stjäla kyrkklockan som var tänkt att placeras i den nya kyrkans klockstapel. Klockan, som fanns i det gamla kapellet i Hemling, var en ovanligt stor och vacker kyrkklocka, som hade tillverkats långt borta i ett främmande land och betraktades som mycket helig. Söderborna tänkte att om de förde klockan söderut skulle norrborna komma efter och låta bygga kyrkan närmare Våge.

En natt gjorde söderborna slag i saken. De förde ut kyrkklockan ur kapellet och började transportera bort den på en väg åt söder. Men klockan var försedd med starka krafter och visste bäst var kyrkan borde stå. Genom att förse sig med osynliga vingar flög klockan iväg genom luften i samma riktning som den hade kommit.

Under klockans luftfärd stod en gammal gumma uppe på Käringberget och fick plötsligt se hur den ovanliga pjäsen kom svävande i skyn. Hon betraktade den länge utan att förstå vad det kunde vara, men slutligen kände hon igen socknens dyrbaraste klenod och ropade: ”Ack, vår heliga kyrkklocka!”

Vid detta utrop förlorade kyrkklockan sin magiska förmåga och damp rakt ner i Prästsundet. Där ligger den än idag och varje vinter öppnar sig en vak i isen, precis på den plats där klockan vilar.

Enligt en annan sägen tillverkades Själevads kyrkklocka på ett gjuteri en bit bort, men visade sig vara så tung att den omöjligen kunde flyttas till kyrkan. För att lösa problemet lät ortsborna tillkalla en trollkunnig gubbe, som visste hur man kunde upphäva naturlagarna. Han förklarade att han visst kunde forsla klockan till kyrkan, men ingen som såg på fick yttra ett enda ord, för då skulle förtrollningen vara bruten.

Bud sändes ut i hela socknen att alla måste vara tysta när den värdefulla klockan togs till kyrkan. Sedan gick gubben in i gjuteriet och mumlade några magiska ramsor tills klockan for upp i luften och började sväva bort mot kyrkans torn. Det var många som förundrat betraktade klockans färd, men ingen vågade säga så mycket som ett knyst. Men så seglade klockan fram över taket på det hus där bygdens värsta skvallertant bodde. När hon fick se klockan kunde hon inte hålla mun, utan utbrast: ”Si där kommer ju kyrkklockan!”. I samma stund föll klockan från himlen, rakt ner i vattnet vid Själevadsbron. Där ligger den kvar än idag och ingen som har försökt få upp den har lyckats.

Tryckta källor:

Hofberg, Herman (1882), Svenska folksägner med teckningar af svenska konstnärer, Fr. Skoglunds Förlag

Otryckta källor:

Klicka för att komma åt Den%20flygande%20klockan.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s