Svenska folksagor, del 47: Styvdottern som plockade smultron hos tomtarna

Nedanstående folksaga har hämtats ur boken Sveriges samtliga folksagor i ord och bild som sammanställts av Waldemar Liungman. Sagan upptecknades 1926 i Småland och återberättas fritt.

Det var en gång en gumma som hade både en egen dotter och en styvdotter. Den egna dottern behandlade hon väl, men styvdottern, som hon helst skulle vilja bli av med, var hon mycket elak mot. En dag sa hon:

– Nu får du gå ut och plocka den här korgen full med smultron. Din matsäck ligger i korgen och du får inte komma hem förrän hela korgen är full med bär.

– Ja, kära mor. Men nu finns det ju inga smultron, eftersom marken är täckt med snö, svarade styvdottern.

– Gå nu genast ut och gör som jag säger, svarade gumman och så knuffade hon ut styvdottern genom dörren och låste.

Flickan grät förtvivlat och gick längre och längre in i skogen för att leta, men några smultron kunde hon inte hitta. När kvällen kom och mörkret sänkte sig över trädtopparna vågade hon inte gå hem, eftersom hon inte hade några bär att ta med. Då fick hon se hur det lyste mellan trädstammarna och följde ljuset för att se vad det var. När hon kommit fram såg hon att ljuset strömmade ut genom fönstret på en liten, liten stuga. Försiktigt knackade hon på och en liten tomte kom och öppnade. Sorgset bad flickan att få komma in och stanna i stugan över natten.

– Det är så kallt och jag vågar inte gå hem, för mor har sagt att jag inte ska komma tillbaka förrän jag plockat korgen full med smultron, förklarade hon.

– Ja, kom in lilla barn, sade tomten. Du får gärna stanna här och värma dig.

När flickan kom in fick hon se sju små tomtar sitta därinne. Hon plockade upp sin matsäck, som bestod av ett stycke bröd och en liten bit sill.

– Får vi smaka din mat? undrade tomtarna.

– Ja, det får ni så gärna, svarade flickan, och så åt hon och tomtarna upp vad hon hade med sig.

– Nu ska vi bjuda dig, eftersom du var så snäll och gav oss av din matsäck, sade tomtarna. Vi ska koka té och sätta fram något på bordet att äta.

Och så dukade de fram en liten måltid och rykande tékoppar på bordet framför spisen. När de alla var mätta frågade flickan om hon fick hjälpa till att göra iordning i huset och det tyckte tomtarna att hon kunde få. Så diskade flickan och bäddade iordning deras sängar och tomtarna berömde henne för att hon var så snäll.

På morgonen kokade flickan kaffe och gjorde så fint hon kunde inne i stugan. Då frågade tomtarna om hon inte ville hjälpa dem att sopa bort snön utanför. Det ville flickan gärna, så hon fick en kvast och gav sig ut för att sopa runt huset. När hon var färdig upptäckte hon till sin förvåning att det växte fullt av röda smultron där snön hade varit. Då gick hon in och frågade om hon kunde få plocka smultron att ta med hem i korgen.

– Det får du gärna göra, sa tomtarna och så plockade fickan hela korgen full av de sötaste bär. Sedan tackade hon tomtarna och de önskade henne all lycka.

När styvmodern fick se flickan komma blev hon mycket ond och fräste åt henne:

– Kommer du hem ändå, fastän jag förbjöd dig?

– Ja, men här har jag ju korgen full med smultron, precis som du sa, svarade flickan och höll fram de fina bären.

Då blev gumman alldeles utom sig av förvåning och flickan måste berätta hur det kom sig att hon hade hittat smultron mitt i vintern. Men inte var det slut på underligheterna, för just som talat färdigt föll en glänsande guldpeng ut ur hennes mun.

Nu tyckte styvmodern att eftersom den eländiga styvdottern hade fått det så bra, så borde hennes egen flicka kunna få det ännu bättre, och så packade hon en fin matsäck i korgen och skickade iväg dottern till tomtarna.

När gummans dotter hade vandrat länge och väl kom hon fram till den lilla stugan, där hon blev mottagen med samma vänlighet som sin styvsyster. Men när hon plockade upp sin mat och tomtarna frågade om de fick smaka ville flickan inte dela med sig.

– Jag vill ha min egen mat, ni får äta er, sade hon.

När alla hade ätit färdigt frågade tomtarna henne om hon ville hjälpa till att bädda sängarna.

– Nej, det får ni allt göra själva, sade flickan och så fick hon lite sängkläder och gick och lade sig.

När natten hade gått och morgonen grydde undrade tomtarna om flickan kunde koka kaffe och hjälpa dem att städa upp lite i stugan. Men det kunde hon då rakt inte tänka sig. När det sedan blev dags för henne att gå visade hon sig både ovänlig och otacksam.

– Barn lilla, dig går det aldrig väl här i världen, så trilsk och ohjälpsam som du är, sa tomtarna. Men det brydde flickan inte sig om, utan gav sig raskt iväg hemåt.

Då flickan kom hem tog hennes mor emot henne så kärt, trots att hon inga smultron hade i korgen. Men så snart flickan började tala hoppade en padda ut ur munnen på henne. Nu måste modern följa med flickan tillbaka till tomtarna för att be dem befria henne från den åkomma hon fått. Det lovade de att göra, om flickan i sin tur lovade att bli en snäll människa, som talade vänligt och alltid var villig att hjälpa till. Flickan avlade löftet och tomtarna löste henne från det straff hon hade fått. Sedan blev flickan ett snällt och förståndigt barn och var aldrig sen att ge en hjälpande hand till den som behövde.

Kulturhistoriska sevärdheter, del 76: Eksjö trästad

Det finns flera städer som gör anspråk på att vara ”Sveriges bäst bevarade trästad”. En av dem är Eksjö i Småland, där den idylliska stadskärnan innehåller ett 50-tal kulturminnesmärkta hus. En promenad genom staden bjuder på kulturmiljöer från flera sekler, där det är lätt att med fantasins hjälp tänka sig hur livet en gång såg ut.

Eksjös historia som stad går tillbaka till omkring år 1400, då Erik av Pommern gav Eksjö stadsrättigheter. 1568 brändes staden under Nordiska sjuårskriget, men därefter har de norra stadsdelarna varit förskonade från brand, vilket gjort att bebyggelsen till stora delar lämnats orörd. Många av husen i ”Gamla stan” är från 1600- och 1700-talet och mellan dem slingrar sig trånga och oregelbundna gränder. De södra stadsdelarna eldhärjades däremot i en våldsam brand 1856 och återuppbyggdes enligt tidens nyklassiska ideal med breda gator och kvadratiska kvarter. Den som idag ställer sig på Eksjö torg och riktar blicken åt olika håll kan se stadshalvornas olika karaktärer.

Gamla stans ålderdomliga kvarter utforskas bäst till fots. Här kan man vandra över knaggliga kullerstensgator bland hus som blivit skeva av tidens tand. Bakom ålderstigna portar gömmer sig pittoreska innergårdar, som ibland hålls öppna för besökare. På Aschanska gården finns möjlighet att ta del av ett bevarat borgarhem från förra sekelskiftet och på hembygdsmuseet Fornminnesgården visas samlingar av verktyg, hantverk och inredning. Där skomakare, garvare och plåtslagare tidigare haft sina verksamheter finns idag pittoreska caféer och småbutiker.

Trästaden i Eksjö går bra att utforska på egen hand, men för den som vill få hjälp att läsa av de historiska spåren arrangeras stadsvandringar från Eksjö museum om sommaren. Audioguide finns också och runt om i staden står skyltar med kortfattad information. Några användbara länkar för besökaren finns i källförteckningen nedan.

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia. En guide till historiska upplevelser i hela landet, Bonnier Fakta

Otryckta källor:

https://jonkopingslansmuseum.se/se-och-gora/smultronstallen/eksjo/trastaden-eksjo/

https://www.visiteksjo.se/artikelarkiv/upplev/utforskadenunikatrastaden.5.1d2a7c7616342fe18ec2c38e.html

https://www.visitsmaland.se/sv/upplevelser/kultur-och-historia/besok-den-unika-trastaden-eksjo

Information har även inhämtats vid besök i Eksjö.

När normerna förändras, del 82: Skolorna vågar inte ingripa mot gängkriminellas barn

I ”socialt utsatta områden”, sådana som det numera finns väldigt gott om i Sverige, måste skolpersonalen förhålla sig till att elever kommer från gängkriminella familjer. Det har gjort att personalen inte törs agera för att upprätthålla ordningen på skolorna, rapporterar Expressen. I en artikel bakom betalvägg (länk nedan) beskrivs att vissa elever tillåts bråka, stöka, störa och förstöra utan nämnvärda konsekvenser. Lärarna vågar inte säga ifrån på grund av rädsla för repressalier från familjerna. Än mindre vågar man vända sig till socialtjänsten för att orosanmäla.

Något stöd från skolledningen i att hantera situationen kan lärarna heller inte räkna med. Den som dristar sig till att påtala problemen blir själv ifrågasatt.

– När jag lyfter hur illa det är anklagas jag för att ha ”fel elevsyn”. Det värsta rektorer eller skolägare vet är när lärare tar upp sånt som ger skolan dåligt rykte, säger en av de lärare som intervjuas.

Däremot har skolorna inga betänkligheter när det gäller att ingripa mot elever från mer skötsamma hem. Då tar man gärna i med hårdhandskarna om ett barn varit inblandat i en incident på skolan:

– Det orosanmäls väldigt mycket i skolan men ofta orosanmäls ”fel barn”. De som man inte är rädda för – de vars föräldrar inte råkar vara gängledare, säger en annan lärare.

Bitte Assarmo, som kommenterar Expressens artikel på bloggen Det Goda Samhället, skriver: ”Precis som i alla andra delar av samhället kompenserar man oförmågan att hålla ordning på grupper med stort våldskapital med att öka kontrollen över skötsamma människor, som jobbar, betalar skatt och drar sitt strå till stacken. Man kan ju undra hur länge detta ska fortgå och vilket resultat det kommer att få i förlängningen.”

Ja, det kan man verkligen undra. Situationen påminner inte så lite om de senaste årens rapporter från socialtjänsten: de anställda beviljar bidrag till hotfulla klienter på grund av rädsla och vågar inte lyfta frågan till chefsnivå, eftersom cheferna vill att problemen ska osynliggöras.

Det vi nu ser är ännu ett exempel på att det svenska samhällssystemet inte är konstruerat för att ta hand om den grad av problem, beteendestörningar och kriminalitet som uppstått till följd av en misslyckad migrationspolitik. Nu står vi inför det obehagliga faktum att snälla Sverige måste tuffa till sig för att över huvud taget fortsätta fungera som land. Men tyvärr finns det många myndigheter och institutioner som hellre väljer att sopa problemen under mattan och ägna sig åt det som är lätt att hantera – och till den skaran sällar sig skolväsendet.

Vad de drabbade barnen lär sig av skolans agerande är oroväckande att föreställa sig.

Läs mer:

https://www.expressen.se/nyheter/larmen-fran-larare-gangbarn-anmals-inte/


Tänkvärt om kultur, del 88

Saknar man en kulturell kompetens kan man inte att lyckas i det här landet. Förstår man inte de osynliga reglerna i det här landet är det svårt att lyckas. Känner man inte en tillhörighet till landet man lever i, älskar man inte landet man lever i, det är då man kan begå den typen av gängkriminalitet vi ser idag.

– Riksdagsledamot Robert Hannah (L)

En intervju med Robert Hannah, där citatet ingår, finns att läsa här.

Lokalt kulturarv hotas av höga elpriser

Flera medier har de senaste veckorna uppmärksammat att delar av kulturarvet hotas av de höga elpriserna. Framför allt handlar det om små hembygdsföreningar runt om i landet, som nu inte vet hur de ska kunna värma upp de byggnader de förvaltar. Många ser sig tvungna att kallställa sina lokaler, vilket innebär risk att både byggnader och lösöre skadas.

Hembygdsföreningarna i Sverige förvaltar ett omfattande kulturarv med fokus på lokal historia. De flesta hembygdsgårdar är av trä och kan angripas av röta och skadedjur om fukt ansamlas i konstruktionen. Många föreningar har dessutom värdefulla föremål i form av textilier och lokala arkiv, som inte tål långvarig kyla. Många hoppas nu att regeringen ska se över möjligheten att begränsa uppvärmningskostnaderna för ideella föreningar som drivs utan vinstsyfte.

Läs mer:

https://www.dn.se/kultur/kulturarv-i-riskzonen-nar-foreningar-maste-spara-el/

https://www.rotter.se/senaste-nytt/3821-hoga-elkostnader-hotar-hembygdsrorelsens-kulturarv

https://sverigesradio.se/artikel/kulturarv-i-fara-nar-elpriserna-stiger