Nedanstående folksaga har hämtats ur boken Sveriges samtliga folksagor i ord och bild som sammanställts av Waldemar Liungman. Sagan upptecknades 1926 i Småland och återberättas fritt.
Det var en gång en gumma som hade både en egen dotter och en styvdotter. Den egna dottern behandlade hon väl, men styvdottern, som hon helst skulle vilja bli av med, var hon mycket elak mot. En dag sa hon:
– Nu får du gå ut och plocka den här korgen full med smultron. Din matsäck ligger i korgen och du får inte komma hem förrän hela korgen är full med bär.
– Ja, kära mor. Men nu finns det ju inga smultron, eftersom marken är täckt med snö, svarade styvdottern.
– Gå nu genast ut och gör som jag säger, svarade gumman och så knuffade hon ut styvdottern genom dörren och låste.
Flickan grät förtvivlat och gick längre och längre in i skogen för att leta, men några smultron kunde hon inte hitta. När kvällen kom och mörkret sänkte sig över trädtopparna vågade hon inte gå hem, eftersom hon inte hade några bär att ta med. Då fick hon se hur det lyste mellan trädstammarna och följde ljuset för att se vad det var. När hon kommit fram såg hon att ljuset strömmade ut genom fönstret på en liten, liten stuga. Försiktigt knackade hon på och en liten tomte kom och öppnade. Sorgset bad flickan att få komma in och stanna i stugan över natten.
– Det är så kallt och jag vågar inte gå hem, för mor har sagt att jag inte ska komma tillbaka förrän jag plockat korgen full med smultron, förklarade hon.
– Ja, kom in lilla barn, sade tomten. Du får gärna stanna här och värma dig.
När flickan kom in fick hon se sju små tomtar sitta därinne. Hon plockade upp sin matsäck, som bestod av ett stycke bröd och en liten bit sill.
– Får vi smaka din mat? undrade tomtarna.
– Ja, det får ni så gärna, svarade flickan, och så åt hon och tomtarna upp vad hon hade med sig.
– Nu ska vi bjuda dig, eftersom du var så snäll och gav oss av din matsäck, sade tomtarna. Vi ska koka té och sätta fram något på bordet att äta.
Och så dukade de fram en liten måltid och rykande tékoppar på bordet framför spisen. När de alla var mätta frågade flickan om hon fick hjälpa till att göra iordning i huset och det tyckte tomtarna att hon kunde få. Så diskade flickan och bäddade iordning deras sängar och tomtarna berömde henne för att hon var så snäll.
På morgonen kokade flickan kaffe och gjorde så fint hon kunde inne i stugan. Då frågade tomtarna om hon inte ville hjälpa dem att sopa bort snön utanför. Det ville flickan gärna, så hon fick en kvast och gav sig ut för att sopa runt huset. När hon var färdig upptäckte hon till sin förvåning att det växte fullt av röda smultron där snön hade varit. Då gick hon in och frågade om hon kunde få plocka smultron att ta med hem i korgen.
– Det får du gärna göra, sa tomtarna och så plockade fickan hela korgen full av de sötaste bär. Sedan tackade hon tomtarna och de önskade henne all lycka.
När styvmodern fick se flickan komma blev hon mycket ond och fräste åt henne:
– Kommer du hem ändå, fastän jag förbjöd dig?
– Ja, men här har jag ju korgen full med smultron, precis som du sa, svarade flickan och höll fram de fina bären.
Då blev gumman alldeles utom sig av förvåning och flickan måste berätta hur det kom sig att hon hade hittat smultron mitt i vintern. Men inte var det slut på underligheterna, för just som talat färdigt föll en glänsande guldpeng ut ur hennes mun.
Nu tyckte styvmodern att eftersom den eländiga styvdottern hade fått det så bra, så borde hennes egen flicka kunna få det ännu bättre, och så packade hon en fin matsäck i korgen och skickade iväg dottern till tomtarna.
När gummans dotter hade vandrat länge och väl kom hon fram till den lilla stugan, där hon blev mottagen med samma vänlighet som sin styvsyster. Men när hon plockade upp sin mat och tomtarna frågade om de fick smaka ville flickan inte dela med sig.
– Jag vill ha min egen mat, ni får äta er, sade hon.
När alla hade ätit färdigt frågade tomtarna henne om hon ville hjälpa till att bädda sängarna.
– Nej, det får ni allt göra själva, sade flickan och så fick hon lite sängkläder och gick och lade sig.
När natten hade gått och morgonen grydde undrade tomtarna om flickan kunde koka kaffe och hjälpa dem att städa upp lite i stugan. Men det kunde hon då rakt inte tänka sig. När det sedan blev dags för henne att gå visade hon sig både ovänlig och otacksam.
– Barn lilla, dig går det aldrig väl här i världen, så trilsk och ohjälpsam som du är, sa tomtarna. Men det brydde flickan inte sig om, utan gav sig raskt iväg hemåt.
Då flickan kom hem tog hennes mor emot henne så kärt, trots att hon inga smultron hade i korgen. Men så snart flickan började tala hoppade en padda ut ur munnen på henne. Nu måste modern följa med flickan tillbaka till tomtarna för att be dem befria henne från den åkomma hon fått. Det lovade de att göra, om flickan i sin tur lovade att bli en snäll människa, som talade vänligt och alltid var villig att hjälpa till. Flickan avlade löftet och tomtarna löste henne från det straff hon hade fått. Sedan blev flickan ett snällt och förståndigt barn och var aldrig sen att ge en hjälpande hand till den som behövde.
Kulturminnet 