I Finnestorp i Västergötland, på gränsen mellan Falköping och Vara kommuner, finns ett våtmarksområde där Katebrobäcken rinner ut i ån Lidan. Under järnåldern användes denna mosse som offerplats och utgrävningar i området har lett till talrika fynd av vapen, hästutrustningar, ben från offerdjur och smycken. Det mest spektakulära föremålet är ett spänne från 500-talet, som avbildar en scen ur den nordiska mytologin.
Det unika spännet hittades i samband med utgrävningar 2000-2004 och är en så kallad sölja, som använts till att fästa ihop ett svärdsbälte. Spännet är tillverkat av förgyllt silver och försett med figurativa dekorationer. På spännets torne (nål) ses ett mansansikte med många detaljer. Ansiktet är skulpterat med höga kindknotor och har en mustasch formad som en prickad båge. Kinderna är försedda med mönster i form av tre cirklar med mindre cirklar inuti (kanske tatueringar?) och över pannan är håret delat i mittbena. Trots att spännet är symmetriskt utformat har ögonen återgivits asymmetriskt, som om konstnären velat markera att de skiljer sig åt. Vänsterögat tycks hänga på ett avvikande sätt, vilket avslöjar vem vi har att göra med: ansiktet avbildar asaguden Oden, som offrat sitt ena öga i Mimers brunn — vishetens källa — för att få dricka av dess vatten.
Den förunderliga brunnen finns också avbildad på smycket i form av en cirkelrund dosa nedanför Oden huvud. När dosan betraktas ovanifrån ses fyra fåglar med vidöppna ögon och stora näbbar, parvis ordnade mittemot varandra. Sannolikt ser vi här Odens korpar Hugin och Munin spegla sig i vattenytan. Mönstret med koncentriska cirklar återkommer på deras vingar, liksom längs brunnens ytterkant. När spännet öppnas böjs Odens huvud över brunnen, så att han blickar ner i vattnet. Kanske dricker han en klunk? Figurerna tycks skildra Odens gudomliga resa till att bli den visaste av gudar.
På bygeln som utgör spännets underdel finns två djurhuvuden, ett på vardera sidan av Odens ansikte. Vad dessa djur representerar är svårtolkat, men arkeologen Bengt Nordqvist har fört fram teorin att det skulle kunna röra sig om Fenrisulven och Midgårdsormen. Djuren avbildas med varsin halskrage.
På undersidan har spännets förgyllning nötts bort. Det måste ha burits länge av sin ägare innan det slutligen offrades i mossen. Brunnen har kluvits av ett svärdshugg, vilket sannolikt visar att spännet destruerats som en del av offerceremonin — det var vanligt att offerföremål böjdes eller höggs sönder innan de överlämnades åt gudarna.
Det lilla spännet är inte bara ett ypperligt konstverk, utan även en skildring av sin tids trosuppfattningar. Med sina mytologiska figurer är det ett tidigt exempel på hur asatron etablerades i Norden. Det visar också på den muntliga traditionens kraft genom att illustrera myter ur Eddalitteraturen, som nedtecknades i skrift först flera hundra år senare.
Fynden från Finnestorp, inklusive det märkvärdiga spännet, har nyligen förts till Västergötlands museum i Skara. Museets antikvarie låter hälsa att basutställningarna kommer att göras om för att inkorporera Finnestorpsfynden, men att det tyvärr dröjer innan det är färdigt.
–
Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Finnestorp
https://sverigesradio.se/artikel/5181301
https://www.svd.se/500-talsfynd-visar-odens-offer
Kulturminnet 
Tack!!
GillaGilla
Pingback: Året som gått | Kulturminnet