Svensk allmogekultur, del 28: Tjugondag Knut

Julen dansas ut. Bilden visar en julgransplundring 1920. Innan julgranen slog igenom dansade man istället kring bordet. Mer information om bilden hittar du här.

Författaren Llewellyn Lloyd (1792-1876) var engelsman och född i en förnäm godsägarfamilj. Vid 31 års ålder gjorde han en resa till Sverige som kom att förändra hans liv. Han greps av stor kärlek till både naturen och folket och kom att tillbringa större delen av sin återstående livstid här, framför allt i Värmland och Västergötland. Vid sidan av ett passionerat intresse för jakt och fiske ägnade han sig åt att skriva detaljerade skildringar av sina upplevelser. Han gjorde omfattande anteckningar kring seder, högtider och folktro och nedtecknade gamla folksagor och sägner. Nedanstående beskrivning av Knutsdagen har hämtats ut boken Svenska allmogens plägseder, som gavs ut 1871.

Sanct Knutsdagen (den 13 Januari, ”Tjugondedagen) hölls mycket festlig i den katholska kyrkan, men firas icke nu såsom sådan i svenska kyrkan.

Denna fests uppkomst synes otydlig. Enligt en del uppgifter, skall den vara uppkallad efter Knut en helige i Danmark; andra åter tillskrifva den hans nevö, hertig Knut Lavard, som den 13 Januari 1131 blef försåtligt mördad af sin nära släktinge Magnus Nilsson, och efter sin död blef kanoniserad, så väl för sin egen som sin onkels lysande bedrifter. Andra åter tro, att huru än festen uppkommit, den blifvit öfverflyttad på någon äldre skandinavisk fest, antingen för drottning Disa eller Göja, eller, såsom troligare synes, på sista dagen af Jul-bloten.

Fastän Knutsdagen icke firas af den svenska kyrkan, betraktas den likväl af allmogen såsom en festlighet, och firas fördenskull mer eller mindre.

Bland andra nöjen dervid är, att ungdomen formerar en ring kring julbordet och dansar i julhalmen, som är strödd på golfvet. De gamla röka sina pipor. Medan man dricker en skål till minne af dagen, sjunger man:

”Tjugondag Knut

Dansas Julen ut”

Sedan borttages all mat, som är qvar på julbordet, deribland ”julgalten och julbrödet”. Brödet gömmes torkadt till våren, då en del deraf sönderstött gifves åt oxar och hästar, som då arbeta vid åkerbruket. Det skall skydda mot sjukdom och göra att de bättre hålla tillsammans då de släppas ut på bete i de ofantliga skogarne. En annan del af detta stötta brödet ätes af folket under uppgifvet syfte att enigheten derigenom skall säkrare bibehållas. Många gömma så väl af fläsket som köttet, året öfver, i tro att det skall vara nyttigt såsom botemedel mot allehanda krämpor.

Fler traditioner kopplade till tjugondag Knut finns att läsa om här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s