Kyndelsmässodagen

Bild: Kumla kyrka utanför Sala i Västmanland.

Kyndelsmässodagen 2 februari firas till åminnelse av jungfru Marie kyrkogångsdag. Det var den dag då Maria i enlighet med judisk tradition bar fram Jesus i templet 40 dagar efter hans födelse. En kvinna som fött barn ansågs på detta sätt bli ”ren” efter havandeskapet och återupptogs i den kyrkliga gemenskapen. Kyndelsmäss betraktades därför som en lämplig kyrktagningshelg och i det gamla allmogesamhället hände det att kvinnor som fött barn valde att skjuta upp sin kyrktagning till just den dagen. I kyrkoåret markerar dagen slutet på jultiden.

I samband med helgdagsreduktionen 1772 togs kyndelsmässodagen bort som helgdag. Det kyrkliga firandet flyttades då till söndagen mellan 2 och 8 februari. Skulle fastlagssöndagen infalla då, så förläggs firandet till söndagen innan.

Beteckningen ”kyndelsmäss” kommer av det fornnordiska ordet kyndel, som betyder fackla eller bloss och har släktskap med engelskans candle. Under den katolska tiden var kyndelsmässan en ljusfest och betecknades missa candelarum. Kopplingen till ljuständning levde sedan kvar efter reformationen. Man tänkte sig att ljusen som tändes i kyrkorna hjälpte till att jaga bort vintern och det hände att församlingsborna tog med sig nystöpta ljus till kyrkan för att få dem välsignade. Än idag är det vanligt att hålla gudstjänst med ljustema och ibland ordnas ljusprocessioner i kyrkan.

I allmogesamhället menade man att halva vintern hade gått vid kyndelsmäss. Hälften av djurens foder skulle då finnas kvar för att de inte skulle behöva svälta mot vinterns slut. I delar av landet firades kyndelsmässodagen som ”lilla julafton” eller ”lillejul”, då man festade på resterna efter julbordet. Ibland benämndes dagen ”kärringajul” eller ”kvindermässa” (kvinnomässa) på grund av en tradition att ordna fruntimmersgillen med kaffekalas. Kvinnorna fick då tillfälle att festa utan män och på vissa håll var det sed att de samlades för att granska varandras vävar.

I delar av Sverige, framför allt Bohuslän, förknippades kyndelsmäss med den gamla hedniska traditionen att ”dricka Eldborgs skål” för att markera juletidens slut och samtidigt skydda bostaden mot eldfara. Det kunde gå till så att hushållets medlemmar fick sätta sig invid tända ljus, i regel placerade på golvet, för att dricka ur en gemensam skål. Mat och dryck, ibland överblivna rester av julmaten, offrades i hemmets eldstad, samtidigt som besvärjelser uttalades. Huset ansågs då bli försäkrat mot brand.

Till de folkliga föreställningarna kring kyndelsmäss hörde att björnen tänktes vända sig i idet. Kläder skulle tvättas under tiden före kyndelsmässodagen, för då ansågs jungfru Maria ha lagt såpa i vattnet så att tvätten blev extra ren. Takdropp på kyndelsmässodagen sågs ibland som ett gott omen för det kommande året, men på vissa platser sades att ”kyndelsmässotö ger fruset korn och ruttet hö.” Helst skulle lärkan komma som ett vårtecken; om hon uteblev var det ett illavarslande förebud.

Om kyndelsmässodagen

Då kom kyndelsmässodagen, och husmodern redde sig att, såsom urgammal sed var, offra åt lågornas härskarinna, jungfru Eldborg, på det att ingen vådeld måtte hemsöka gården. Hon gick i den svarta, tidiga morgonen till stekarehuset, gjorde upp en stor eld i bakugnen och kallade sedan dit allt husets folk.

Då alla människorna samlats där inne, ställde hon upp dem framför ugnsöppningen och lät dem dricka Eldborgs skål ur en stor ölkanna. Den gamla husmodern var härdens trogna väkterska och tänkte med rört sinne på sin tjänare, elden. ”Heliga jungfru Eldborg”, sade hon, ”nu har jag bäddat dig en god, varm säng. Vila ut här inne efter din mödosamma vandring från härd till härd.”

Därpå fyllde hon kannan ånyo och kastade den in i ugnen, över vars vida botten de stora björkvedsträen lågade. Hela ugnen fylldes av en sky, som rodnade av eldskenet /…/

Ur Från skilda tider I av Selma Lagerlöf

–

Tryckta källor:

Ejdestam, Julius (1992) Svenskt folklivslexikon, Rabén och Sjögren

Kättström Höök, Lena (1995), God jul!, Nordiska museets förlag

Lagerlöf, Selma (1943), Från skilda tider I, Albert Bonniers förlag

Lloyd, Llewellyn (faksimil 1979), Svenska allmogens plägseder, Liber Förlag

Modéus, Martin (2000), Tradition och liv, Verbum

Norlind, Tobias (1912), Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning, Bohlin & Co

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö. Hur vi tänkt, trott och trollat, Prisma

–

Otryckta källor:

https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/handelser/kyndelsmassodagen

https://svenskahogtider.com/category/kyndelsmassodagen/

https://www.svenskakyrkan.se/kyndelsmassodagen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyndelsm%C3%A4ssodagen