Ett riksvapen är ett emblem som fungerar som symbol för en självständig stat. Sverige har två riksvapen: stora riksvapnet, som också är den svenska kungens personliga vapen, och lilla riksvapnet, som främst används av statliga myndigheter och konsulat.
Både stora och lilla riksvapnet karakteriseras av tre kronor, vilket avspeglar en lång tradition. Kung Magnus Ladulås, som regerade Sverige på 1200-talet, hade tre kronor i sitt sigill. Hans sonson, kung Magnus Eriksson (1316-1374), använde tre kronor i sitt personliga vapen och lät prägla sina mynt på samma sätt. De tre kronorna syftade ursprungligen på de tre vise männen, som var en vanlig symbol i medeltidens Europa, men Magnus Eriksson ville också betona att han var kung över tre riken (Sverige, Norge och Skåne). När Albrekt av Mecklenburg (cirka 1338-1412) blev svensk kung lät han föra in tre kronor i sin vapensköld och de tre kronorna började användas som riksvapen. Sedan dess har tre kronor varit en symbol för Sverige i obruten följd till våra dagar.
Grundformen för det stora riksvapnet skapades av riksföreståndare Karl Knutsson Bonde efter hans trontillträde 1448. Centralt är en sköld, som delas in i fyra fält av ett gyllene kors. I två av fälten ses de tre kronorna, i de övriga två ett lejon som hämtats ur Folkungaättens (Bjälboättens) vapentradition. I sköldens mitt placerade Karl Knutsson Bonde en mindre sköld (hjärtsköld) med sitt eget vapen. Senare kungar har följt i samma spår, så att hjärtsköldens innehåll bytts ut när en ny dynasti tillträtt. Idag ses Vasaättens vase (sädeskärve) till vänster på hjärtskölden, medan det Bernadotteska vapnet med en bro och en örn är placerat till höger. Över örnen svävar stjärnor i Karlavagnens konstellation — en hänvisning till alla de svenska kungar som burit namnet Karl.
Det stora riksvapnets nuvarande utformning är resultatet av ändringar som gjorts under flera svenska kungar. Över skölden finns en kungakrona, som sedan Erik XIV:s regering på 1500-talet är sluten. Från Johan III:s regeringstid bärs skölden upp av ett lejon på vardera sidan och under Gustav II Adolf blev lejonens svansar kluvna. Efter att Serafimerorden instiftats på 1700-talet började skölden smyckas med ordenssällskapets kedja och det blev vanligt att avbilda vapnet med en omgivande mantel
Lilla riksvapnet är enklare, men återger detaljer ur det stora riksvapnet. Vapnet utgörs av en blå sköld som kröns av en kungakrona. På skölden finns de tre kronorna i guld, ordnade två över en. Ibland förenklas lilla riksvapnet till tre kronor utan sköld.
De båda riksvapnen fungerar som symboler för den svenska staten och deras utformning är sedan 1908 reglerad i lag. Stora riksvapnet används främst av kungafamiljen, riksdagen och regeringen, medan det lilla riksvapnet märker ut alla svenska konsulat runt om i världen. Lilla riksvapnet används också inom statsförvaltningen. Exempelvis ses det på polishus och polisuniformer. Dessutom finns lilla riksvapnet på våra svenska pass och på betydelsefulla byggnader runt om i landet.
Lagen om Sveriges riksvapen
1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten. Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor. Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier. Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld. Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Skölden får omges av Serafimerordens insignier. Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona. Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Tryckta källor:
Modeus, Martin (2000), Tradition och liv, Verbum
–
Otryckta källor:
http://blog.svd.se/historia/2012/11/17/sveriges-riksvapen/
https://riksarkivet.se/lilla-riksvapnet
https://riksarkivet.se/stora-riksvapnet
Kulturminnet 