Klenoder ur vårt kulturarv, del 32: Kylverstenen

Kylverstenen går att se på Historiska museet.

I Norden har olika runrader (runalfabet) använts under olika tidsperioder. Äldst är den urnordiska runraden, som förekommer från vår tidräknings början fram till 700-talet. Inskriptioner med denna runrad är tämligen ovanliga och den så kallade Kylverstenen, där hela det urnordiska alfabetet finns angivet, är därför unik.

Kylverstenen är en flat kalkstenshäll från Stånga socken på Gotland, som hittades i ett järnåldersgravfält vid gården Kylver. På gravfältet fanns flera hällkistor under marken, vilka 1903 undersöktes i en utgrävning. I en sådan underjordisk grav stod Kylverstenen uppvänd mot en kistvägg.

På Kylverstenens släta yta radas den urnordiska runradens 24 tecken upp. Avslutningsvis finns ett odefinierat tecken, där en lodrät huvudstav försetts med ett flertal bistavar på både höger och vänster sida. Tecknet liknas ofta vid en gran. Kanske är det en T-runa, där det stora antalet bistavar ska förstärka runans kraft. T-runan förknippas med guden Tyr och de många bistavarna var möjligen ett sätt att flerfaldigt åkalla honom. Det kan också röra sig om en lönnruna med okänd innebörd. Vid sidan av runraden står ordet ”sueus” skrivet separat. Vad det betyder vet vi inte, men ordet är speciellt med sin palindroma utformning.

Ristningen på Kylverstenen har utifrån gravtypen och fynden i graven daterats till 400-talet e.Kr, vilket innebär att den gjordes under den del av järnåldern som kallas folkvandringstiden. Att en gravhäll från denna tid försetts med runor är unikt och bland arkeologer råder det delade meningar om hur fyndet ska tolkas. Vissa forskare menar att alfabetet kan ha nedtecknats i övningssyfte utan att ha särskild betydelse, medan andra hävdar att det har fyllt en magisk funktion. Att stenen placerats på insidan av en grav talar för att den hade en koppling till den döde – inskriptionen verkar inte vara ett meddelande riktat till de levande, utan till den som begravdes. Kanske tänktes runorna ha en skyddande verkan, men de kan också ha varit till för att binda den döde till graven.

Runorna på Kylverstenen är oskickligt gjorda. Texten är asymmetrisk och svajig på ett sätt som indikerar att runristaren var ovan vid hantverket och stenen saknar helt de estetiska värden som ofta finns på yngre runstenar. Som konstföremål har den inte mycket att erbjuda. Likväl är Kylverstenens text en av få källor där hela det urnordiska runalfabetet återges. Den är också det äldsta nedtecknade kompletta runraden i världen. Som dokument och källmaterial över våra nordiska förfäders första skriftspråk är den ovärderlig och den har haft avgörande betydelse för runologernas förståelse av runradens uppbyggnad och funktion.

Kylverstenen finns nu utställd på Historiska museet i Stockholm.

–

Tryckta källor:

Baehrendtz, Nils Erik; Ohlmarks, Åke (1999), Svensk kulturhistoria: svenska krönikan, Forum

Dunér, David (2022), Svensk idéhistoria, Historiska Media

Jansson, Sven B F (1984), Runinskrifter i Sverige, Awe/Gebers

–

Otryckta källor:

http://guteinfo.com/mobil/?id=2018

Kylverstenen

https://samlingar.shm.se/object/B41A7D55-F30E-4706-92AD-CFD16596ADA6

Information har även inhämtats vid besök på Historiska museet.