När normerna förändras, del 64: Svenska myndigheter infiltreras av kriminella klaner

Arbetsförmedlingen larmar nu om att dess verksamhet infiltreras av kriminella nätverk, rapporterar Sveriges Radio. Det handlar om personer som tar anställning vid myndigheten för att lära sig regelverket och sedan utnyttjar sin position till att förse närstående med förmåner. Som exempel nämns felaktiga utbetalningar av lönebidrag och favoriseringar vid upphandling av tjänster.

Samtidigt avslöjar Aftonbladet en polisrapport som beskriver hur klaner använder sig av infiltratörer för att skaffa sig inflytande inom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunal verksamhet. Ett av syftena är att se till att kriminella företagare får bidrag för att anställa släktingar.

Jag vet inte om man borde vara förvånad. Att fräckheten när det gäller utnyttjande av den svenska välfärden inte har några gränser, har vi redan fått se otaliga exempel på. Inte ens om man är försvarsminister i Irak eller regeringsledamot i Afghanistan skäms man över att tillskansa sig bidragspengar från Sverige. Vi kan bara konstatera att signalerna blir allt tydligare: Det välfärdssystem som bygger på hederlighet, tillit och solidaritet kommer vi inte att kunna behålla när allt fler människor saknar respekt för det och utnyttjar det till att sko sig. Det svenska välfärdssystemet byggdes upp runt en kultur som nu i rask takt ersätts av andra. I förlängningen kommer det system som var avsett att ge landets medborgare grundtrygghet att tvingas i graven.

Läs mer:

https://sverigesradio.se/artikel/7556737

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/qAnQWO/polisen-sa-infiltrerar-klanernas-mullvadar-samhallet

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/af-kriminella-infiltrerar-arbetsf%c3%b6rmedlingen/ar-BB19bqzP?li=BBqxCu3

Ordspråk och talesätt, del 22: Kloka ord ur Havamal

20191005_161314

Havamal (Hávamál, den höges sång) är en del av den poetiska Eddan. Troligen diktades den på 900-talet i det som nu är Norge och nedtecknades i skrift på Island på 1200-talet. Originalspråket är fornnordiska. I verket finns en mängd levnadsregler, varav många känns förbluffande aktuella än idag. Nedan har jag samlat ett antal av Havamals tankespråk, både kända och mindre kända. Jag har använt flera av de svenska översättningar som finns och ibland gjort mindre språkliga justeringar för att förtydliga innebörden när en mening lösryckts ur sitt sammanhang. Kanske kan du hitta några tänkvärda ord, som är värda att bära med sig?

Totalt innefattar Havamal 164 strofer. Siffrorna nedan syftar på strofens nummer.

5. Vett behöver den som vida färdas

5. En okunnig man blir till löje när han sitter bland de visa

6. Bättre börda bär ingen med sig än mycket mannavett

11. Ingen färdkost är sämre än för många mått öl

19. Tala vettigt, eller tig

21. En ovis man vet inte sin mages mått

23. Den dåraktige ligger vaken hela natten och grubblar över allt. När morgonen kommer är han matt och alla problem är desamma

24. Den dåraktige tror att alla som ler mot honom är hans vänner

29. En slirig tunga som inte hålls i styr kommer ofta att orsaka fördärv

34. Vägen till en vän är aldrig lång, om han än bor långt borta

36. Bäst är eget bo, om det så är litet

36. Envar är herre i sitt hus

40. Mycket går värre än väntat

41. Med gåvor och gengåvor varar vänskapen längst

43. Till sin vän ska man vän vara

47. Man är mans gamman/ Människan är mänskans glädje

52. Ofta köps lov med det lilla

58. Sällan får liggande varg ett lårben eller sovande man en seger

59. Mycket försinkas för den som sover om morgonen

59. Rask är redan till hälften rik

63. Anförtro dig till en person, men inte två. Det du anförtror tre vet snart hela världen

64. En klok man ska kuva sitt lynne och hålla sin härsklystnad i tyglar

65. Man får ofta böta bittert för ord man sagt till andra

75. En blir rik, den andre fattig, men felet är sällan den fattiges

77. Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes. Ett vet jag som aldrig dör: domen över den döde

78. Överflöd är som en ögonblink

81. Prisa ej dag förrän sol gått ned/Om kvällen ska dagen prisas

91. Vi talar fagrast när vi tänker falskast

94. Kärlek gör kloka män till dårar

95. Det finns ingen värre sjukdom än att aldrig vara nöjd med något

115. Locka aldrig en annans hustru att tala förtroligt med dig

121. Sorg fräter hjärtat när man inte kan öppna sig för någon

124. Lik släktskap är vänskap

124. Den är ingen vän, som aldrig säger något obehagligt

128. Gläds aldrig åt ondska, utan få din glädje ur det som är gott

133. Ingen är så bra att han är fri från fel eller så usel att han är värdelös

134. Håna aldrig en gråhårig åldring. De gamla talar ofta förnuftigt

145. Gåva önskar att gengåva gives

Om Kulturminnets innehåll

Jag blev nyligen kontaktad av en bloggläsare som framförde lite försiktig kritik mot urvalet av de kulturhistoriska sevärdheter som presenteras på bloggen. Personen i fråga menade att jag inte uppmärksammat Värmlands kulturarv i tillräcklig utsträckning.

Jag kan ge mejlskrivaren rätt i att bloggen innehåller en slagsida med överrepresentation av vissa delar av landet. Det hänger främst samman med att jag är en heltidsarbetande person med begränsade möjligheter att besöka avlägsna platser. Det handlar alltså inte om en medveten selektion i syfte att gynna vissa landskap.

Min ambition är att Kulturminnet ska avspegla svenskt kulturarv från hela landet. För att få till en bättre geografisk balans i textmaterialet tar jag gärna emot hjälp från er läsare. Om ni besökt kulturhistoriskt intressanta platser eller spännande kulturarrangemang får ni hemskt gärna höra av er och berätta eller skicka bilder. Enklast är att nyttja kontaktformuläret under rubriken ”kontakt”.

Mvh

Malin Kim

Tänkvärt om kultur, del 38

Många som kommit till Sverige från religiösa diktaturer saknar ofta både kännedom om och förståelse för yttrande- och religionsfrihet. Flertalet saknar också erfarenhet av både provokation mot och kritik av sina religiösa tankar. Det underlättar inte heller att många imamer i Sverige förespråkar idén att få slippa få sin tro ifrågasatt eller förlöjligad. Den idén innebär ett hädelseförbud. Även om idén till synes kan betraktas som sympatisk så är det både antidemokratiskt och ohållbart att förbjuda människor att få kritisera eller förlöjliga religiösa föreställningar. 

– Lena Malmberg

Hela Malmbergs artikel finns att läsa här.

Ett tankeexperiment igen

Jag är ingen anhängare av bokbränningar och provokationer. Men jag tycker det är intressant att fundera över vad som skulle hända om Paludan brände Torah-rullar utanför Malmö synagoga, Biblar utanför pingstförsamlingen i Jönköping eller Bhagavadgita utanför Hare Krishna Center i Stockholm. Skulle vi få se upplopp och kravaller inne i städerna? Skulle bilar sättas i brand, glasrutor krossas och sten kastas mot polisen? Skulle vi få höra hotfulla slagord ropas ut på gatorna?

Jag tror inte det.

De gåtfulla liljestenarna

20200620_103709

Liljestenar är ornamenterade hällar av sten, som framför allt återfinns i kyrkobyggnader och på kyrkogårdar i det som under medeltiden var Skara stift. Särskilt förekommande är de i området runt Kinnekulle och de flesta är från 1100- och 1200-talet. De är nästan uteslutande huggna i sandsten och många är svagt trapetsformade med en smal fot och en bredare överdel. I regel är de 0,5-1 meter över det bredaste området och 1,5-2 meter långa. Stenar i mindre format förekommer också.

Liljestenarna har fått sitt namn av att de är dekorerade med mönster i form av stiliserade växtslingor med blad, blommor och knoppar. Ofta är växtdelarna arrangerade så att de liknar ett träd. Kanske anspelar det på livets träd, som är ett vanligt motiv i kristen konst och symboliserar återuppståndelse. Även andra kristna särmärken förekommer, inte minst kors. Vissa stenar har två små kors vid livsträdets fot, vilka tolkas som rövarnas kors på Golgata (se bild nedan). Många liljestenar innehåller också hjärtformade strukturer, så kallade hjärtpalmetter, som sannolikt är tänkta att symbolisera liv.  De flesta liljestenar är försedda med en kantlist och några bär spår efter färg, vilket talar för att de tidigare varit bemålade. Analys av färgprover har visat att rött, orangegult och silver har förekommit.

20200620_151757

Enligt vissa teorier är liljestenarna en vidareutveckling av de så kallade stavkorshällarna, som är tidsmässigt äldre. Stavkorshällarna har en betydligt enklare ornamentik i form av ett avskalat kors. Möjligen är det detta kors som successivt blivit allt mer utsmyckat med löv och grenar tills det fått liljestenarnas typiska karaktär.

2004 – 2007 gjordes en inventering av samtliga kända liljestenar under ledning av arkeologer vid Vänermuseet i Lidköping. Enstaka liljestenar finns i Värmland, Bohuslän och Dalsland, medan två har hittats på Gotland och en i Uppland. Majoriteten återfinns emellertid i Västergötland, där närmare 400 liljestenar registrerats. Ofta finns de i anslutning till romanska stenkyrkor, framför allt runt Skara, Husaby och Falköping. Kanske producerades de av samma stenmästare som tillverkade kyrkornas reliefer och dopfuntar. Helt säkra kan vi dock inte vara, eftersom ingen känd liljesten har signerats. Vissa forskare har föreslagit att liljestenarna kanske började tillverkas när kyrkobyggena avtog, som ett sätt att hålla sysselsättningen och hantverket igång.

Än idag vet vi inte säkert vilken funktion liljestenarna ursprungligen har fyllt. Inte heller vet vi varför de är utformade på sitt speciella sätt och hur det kommer sig att koncentrationen är så hög i Västergötland. Lika förbryllande är att tillverkningen verkar ha upphört lika plötsligt som den började. En omständighet som försvårar den historiska tolkningen är att liljestenarna inte har lämnats kvar på sina ursprungliga platser. Många har under århundradenas gång murats in i kyrkväggar som dekoration eller fungerat som trappsteg i trappor. I Kinne-Vedums kyrka användes tidigare en liljesten som fotskrapa och i samband med Vänermuseets inventering upptäcktes en liljesten som blivit fundament till en dieseltank på en bondgård. Några av liljestenarna är dessutom försedda med inskriptioner som visar att de återanvänts som gravstenar under 1600-talet. Det finns dock mycket som talar för att liljestenarna ursprungligen tillverkats för att fungera som gravhällar. Storleken överensstämmer väl med människokroppens dimensioner och enstaka stenar är försedda med runor som knyter dem till döda personer. Dessutom finns ”enkelstenar” och ”dubbelstenar”, där dubbelstenarna är försedda med två uppsättningar ornamentik på varsin sida om en mittlinje (se bilden överst). De båda kategorierna skulle då kunna representera enmansgravar respektive dubbelgravar, där dubbelgravarna varit till för äkta makar.

Med sin särpräglade utformning är liljestenarna en fornlämningskategori som är närmast unik för Västergötland och de kan betraktas som en eget konstuttryck inom den romanska konsttraditionen. Det påkostade arbetet och dekorativa utförandet gör dem till några av våra mest intressanta konstföremål från Sveriges tidiga kristna tid.

Fotnot: Bilden överst visar en liljesten utanför Kinne-Vedums kyrka. Stenen på den nedre bilden finns i Husaby kyrka.

Tryckta källor:

Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2008), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Liljesten

Kulturhistoria

https://www.svd.se/liljestenar-ar-unikt-for-vastergotland

file:///C:/Users/Admin/AppData/Local/Microsoft/Windows/INetCache/IE/DQ81FP0Z/Liljestenar%20och%20stavkorsh%C3%A4llar(1).pdf

Information har även inhämtats vid besök på Västergötlands museum

Tänkvärt om kultur, del 37

En enskild familj som kommer till Eslöv från Irak, till exempel, kommer ju snart att sugas upp av lokalsamhället. Men är det 400 irakiska familjer, då är det möjligt att uppbära de här traditionella strukturerna med hederskultur och konfliktlösning bortanför rättsstaten. Så antal är ju jätteviktigt här. Och vi har väl varit naiva i Sverige. Vi har trott att alla på jorden är svenskar med svenska erfarenheter.

– Per Brinkemo

Intervjun med Per Brinkemo kan du se här.

Tänkvärt om kultur, del 36

bild pärla

Respekten för religions-, yttrande- och tryckfrihet har varit Västvärldens och Sveriges framgångssaga. Det sekulära samhället där religion är en privatsak är en svensk tradition. Men denna modell har under de senaste dryga tre decennierna blivit allvarligt skadad när vänstern ingått en ohelig allians med islamister och relativiserat de antidemokratiska ideal islamismen besitter.

– Shervin Ahmadzadeh

Hela Ahmadzadehs artikel finns att läsa här.

Kulturarvsdagen 2020

20181103_144247

Kulturarvsdagen 2020 blir inte riktigt som den brukar. Visserligen går den traditionsenligt av stapeln andra helgen i september, men av förklarliga skäl är utbudet av aktiviteter mer begränsat i år. Trots det finns en hel del intressanta arrangemang att välja på i stora delar av landet.

Nedan listas ett urval.

  • En riktigt spännande nykomling för i år finns i Blekinge i form av en ”smakvandring” i Tulseboda Brunnspark, där den guidade rundturen kombineras med kulinariska upplevelser.
  • Bohusläns museum bjuder på en covid-säker aktivitet genom att visa digitala kulturmiljöer. Ett liknande arrangemang ordnas av Region Halland.
  • I Dalarna arrangerar Åhls hembygdsförening en gruvvandring vid Insjön.
  • På den världsarvsklassade hälsingegården ”Bortom Åa” visas hur människor förr var tvungna att tillägna sig allehanda kunskaper och färdigheter för att klara det dagliga livet.
  • Den som besöker gården Ballingstorp norr om Kristianstad kan få höra hustomten berätta om livet på gården.
  • På Selångers pilgrimscenter håller helgonutställningen öppet och det finns möjlighet att besöka barnens pilgrimsled.
  • I Piteå ordnas guidade visningar om läderhantverk på Böle garveri.
  • Heligkorskyrkan i Dalby erbjuder guidade visningar och den som vill kan få höra ”berättelser från prästgården”.
  • Den som vill fira kulturarvet i Småland är välkommen på öppet hus på Markaryds Hembygdspark.
  • I Nyköping ordnas en berättarlördag om industriminnen i kvarteret Verkstaden.
  • Örsundaåns dalgång i Uppland har försetts med skyltar som berättar om dalgångens historia under 6000 år.
  • Riktiga lyckostar är de som har möjlighet att ta sig till Österbybruk i Uppland, där riksspelman Esbjörn Hogmark bjuder på både nyckelharpsmusik och visningar av nyckelharpsbygge.
  • Bor du i Värmland kan det vara en god idé att besöka Deje, där en arkeolog från Värmlands museum kommer att berätta om utgrävningarna vid Nyckelby.
  • I Umeå finns möjlighet att med hjälp av personal ta del av allt som går att finna i Folkrörelsearkivet.
  • För barn och ungdomar arrangerar fyra museer i Västergötland tävlingen ”Gissa föremålet” på Skype.
  • Den som vill kan på egen hand utforska Hillefors grynkvarn med en digital kvarnguide.
  • I Askeby klosterkyrka ordnas guidade visningar med prova på-stationer om klosterlivet.

Hoppas du hittar något som lockar och får en riktigt fin Kulturarvsdag!

Mer information om Kulturarvsdagen hittar du här:

Kulturarvsdagen

Kulturhistoriska sevärdheter, del 40: Döda fallet

20200719_100139

Bland alla våra svenska sevärdheter måste Döda fallet sägas vara en av de sorgligaste. Området, som är beläget i Jämtlands sydöstra hörn, präglas av det som ibland brukar benämnas ”Sveriges största naturkatastrof”. Till följd av ett ödesdigert misstag tystnade den mäktiga Storforsen och det som idag möter besökarna är en helt torrlagd flodfåra.

Storforsens tragiska öde tar sitt avstamp i den timmerhantering som under 1700-talet var viktig för områdets ekonomi. Forsen var ett hinder i timmerflottningen, eftersom stockarna slogs sönder av dess höga fall och skarpa klippor. 1793 gick ett antal bönder samman och anställde handelsmannen Magnus Huss som projektledare för att anlägga en flottningskanal. Tanken var att gräva kanalen genom en grusås och leda en liten del av Indalsälvens vatten dit, så att timret kunde föras förbi forsen. Magnus Huss, som senare kom att kallas Vildhussen, tänkte sig att detta kunde göras genom att vattnet i en bäck nyttjades till att spola bort material i en fåra i åsen. Vattenflödet skulle sedan kontrolleras med dammluckor för att hålla tillbaka den av åsen uppdämda Ragundasjön.

Till en början såg projektet ut att kunna fungera. Vad man dock inte hade räknat med var att grävningarna försvagade åsen. En juninatt 1796, när vårfloden var ovanligt kraftig, började vattnet i Ragundasjön skära sig igenom och till slut gav åsen vika. Ragundasjöns vatten vällde ut genom kanalbygget i en väldig flodvåg och drog med sig skog, hus, sågverk och vägar. Efter fyra timmar hade hela sjön tömts och Indalsälven hade fått ett nytt lopp. Ögonvittnesskildringar från händelsen berättar att döda laxar sågs hänga i träden. Ofattbart nog dog ingen människa i olyckan, men flera ska ha omkommit efteråt i ras från kanterna av den nya flodfåran.

Magnus Huss kom sedan själv att bli offer för älven, då han året därpå drunknade under en båtfärd. Vad som hände har aldrig blivit klarlagt, men enligt ryktet ska förbittrade ortsbor ha gömt hans åror och knuffat ut båten på strömt vatten.

Döda fallet är idag en fascinerande, om än dyster, plats att besöka. I den torrlagda flodfåran finns en stor samling enorma klippblock och det är lätt att föreställa sig hur mäktig forsen måste ha varit. På flera ställen syns jättegrytor, formade av stenar som i årtusenden hållits i rörelse av forsens vatten. Det är en dramatisk och vacker plats, som samtidigt bär vittnesbörd om hur mänskliga aktiviteter kan orsaka skada om de inte är genomtänkta och kontrollerade.

20200719_101601

Som besöksmål har Döda fallet nu blivit populärt; varje år kommer flera tusen tusen turister som vill titta på det märkliga ”vattenfallet utan vatten”. Flodbädden har tillgängliggjorts med långa träbryggor och områdets historia berättas på skyltar utmed vägen.

 

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

 

Otryckta källor:

https://dodafallet.se/

https://www.lansstyrelsen.se/jamtland/besoksmal/naturreservat/doda-fallet.html

Information har även inhämtats från de skyltar som står uppställda vid Döda fallet.