Svensk allmogekultur, del 42: Spådomar under midsommarnatten

Nedanstående text har hämtats ut boken Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige av William W Thomas Junior. Boken gavs ut 1891 och innehåller personliga observationer från författarens tid som amerikansk diplomat i Sverige.

I många provinser vandra de svenska flickorna öfver ängsfälten för att under midsommarnatten samla blommor. De äro tysta och gå för sig själfva, och skulle man möta dem, svara de icke ett ord på någon fråga, ty deras uppgift är alldeles säregen. I Dalarne bör flickan plocka tre olika slags blommor och behålla tre af vart slag. Hon får svara endast genom tecken och icke öppna sin mun, hvarken när hon går ut, eller när hon återvänder hem. I Dalsland ska ungmön plocka icke mindre än nio olika slag af blommor, hvilka måste samlas från nio olika gårdar, tillhörande nio olika egare. Hon måste vara ensam och iakttaga fullkomlig tystnad hela natten igenom — och till dess hon stiger upp morgonen derpå. Flickan binder blommorna samman till en krans eller, som bruket är i somliga provinser, till en bukett, vanligen kallad blomsterqvast, och lägger den under sin hufvudgärd, då hon går till hvila; och om hon samvetsgrant uppfyller alla dessa villkor, får hon på natten se sin tillkommande man, hvilken visar sig för henne i drömmen.

I samband med blommornas poetiska förutsägelser står en annan mer prosaisk spådom, nämligen pannkakeoraklet, hvilket ännu anlitas inom flere landskap i Sverige. Och här råka vi åter på det magiska tretalet. Ty tre flickor måste tillsammans taga ned skålen från hyllan. Tillsammans måste de slå sönder äggen, slå i mjölken, hålla i vispen, då de med tre händer vispa massan, tillsammans hälla i mjölet och till slut strö dit saltet. Vanligen lägger hvar och en dit så mycket salt, att pannkakan knappast är ätbar. Alla tre måste därefter hjälpas åt att grädda kakan. De slå tillsammans degen i stekpannan och vända på den, hvilket sällan sker utan något lustigt äfventyr. Ett ännu hårdare villkor är, att de under hela tiden hvarken få säga ett enda ord eller skratta. Samma villkor måste iakttagas, medan hvarje flicka äter sin tredjedel af läckerbiten, och till dess att hon gått till sängs och insomnat. Ingen af flickorna får dricka något, sedan hon ätit af den salta pannkakan, ty hon skall ”dricka i drömmen”, d. v. s. en vacker yngling skall framträda, och bjuda henne en läskedryck. Och denne yngling kan naturligtvis ej vara någon annan än den, som skall föra henne i brudstol.

I Norrland brukar bondfolket på midsommarqvällen binda tillsammans alla möjliga slags blommor och örter till stora buketter, som kallas midsommarqvastar. Dessa hänga de upp i alla gårdens byggnader, framför allt i stall och ladugårdar, på det att djuren ej må blifva förtrollade. Johannesgräset (Hypericum) får icke saknas i dessa buketter, ty det har en egendomlig, oemotståndlig makt att från djuren afvärja alla slags sjukdomar.

Förr i tiden var det i Medelpad och närgränsande bygder brukligt att på midsommaraftonen svepa in sig i ett lakan och under natten ligga ute på taket. Den, som låg och vakade där, fick då se syner och höra ljud, hvilka kunde innebära förutsägelser och varningar för hans framtid. Och om han ställde ett tvättfat och en handduk bredvid sig, skulle han alldeles gifvet få se sin utvalda, ty hon skulle komma och tvätta sig — som en fin flicka.

I åtskilliga svenska landskap är det på midsommarnatten äfven ett bruk att gå ut i skogen eller på öppna fältet till ett ställe, hvarest tre vägar mötas, samt där lyssna och vänta på hvad som kan komma att ske. På detta sätt kan den, som har förstånd, ofta samla ämnen till många förutsägelser om framtiden.

*

Glad midsommar önskar Kulturminnet!