A
Ae, en man som nämns i Eddadikten Rigstula. Gift med Edda. De får besök av Heimdall, då denne under namnet Rig reser runt bland människorna. Nio månader senare föder Edda sonen Träl, som ger upphov till trälarnas samhällsklass.
Aldafader, annat namn på Oden.
Aldagaut, annat namn på Oden.
Alfer, se alver.
Alfheim, alvernas land.
Alfrik, en av de dvärgar som smider halssmycket Brisingamen åt Freja.
Alfrödul, beteckning på både solen och den vagn gudinnan Sol kör.
Allfader, annat namn på Oden.
Allsvinn, en av de hästar som drar solen över himlavalvet. Namnet betyder ”den mycket snabba”.
Allvis, namnet på en dvärg, som genom Tors list förvandlas till sten.
Alver, övernaturliga väsen med goda hantverkskunskaper. Beskrivningen av alverna varierar och de betraktas som allt från gudomliga varelser till onda oknytt. Snorres Edda skiljer på ljusalver, som bor i himlen, och svartalver, som bor i underjorden.
Amma, människokvinna som ger upphov till böndernas ätt genom att avla sonen Karl med guden Rig.
Amsvartner, mörkrets hav. I detta hav finns holmen Lyngve, där Fenrisulven hålls fängslad.
Anar, gudinnan Natts andre make, med vilken hon får dottern Jord. Namnet betyder ”den andre”.
Andlang, en av de himlar som bygger upp himlavalvet.
Andrimner, kocken som tillagar fläsket från galten Särimner.
Andvaranaut, en ring i dvärgen Andvares guldskatt.
Andvare, en dvärg som bevakar en guldskatt. Arbetar som konstnär i Dvalins smedja.
Angerboda, en jättinna. Älskarinna till Loke. Mor till Fenrisulven, Midgårdsormen och dödsrikets gudinna Hel . Namnet betyder ”ångerbåda”, d.v.s. ”hon som bådar sorg”.
Arvaker, en av hästarna som drar solen över himlen. Namnet betyder ”morgontidig”.
Asar, Oden och hans ättlingar. Den ena av de mest framstående gudaätterna, där den andra utgörs av vanerna.
Asabrag, annat namn på Tor.
Asbro, annat namn på bron Bifrost.
Asgård, asarnas borg och främsta hemvist.
Ask, den första människan av manligt kön.
Aslög, Sigurd Fafnesbanes dotter, som får ett mycket märkligt livsöde och blir Ragnar Lodbroks maka.
Asynjor, kvinnliga asagudar.
Atle, sagokung i den poetiska Eddan. Slänger Gunnar Gjukesson i en ormgrop när denne inte vill avslöja var han gömt Sigurd Fafnesbanes guldskatt.
Aud, gudinnan Natts son med maken Nagelfare. Namnet betyder ”rymd”.
Auda, en av diserna. Förknippas med växtlighet.
Audhumbla, se Ödhumla
Aurboda, en jättinna bosatt i bergen. Mor till Frejs maka Gerd.
Aurgelmer, annat namn på jätten Ymer.
Aurvandil, märklig mytisk gestalt, vars förfrusna tå förvandlas till en stjärna på himlen.
Aurvangalandet, människosläktets urland.
B
Baduhild, en av Mimers döttrar.
Balder, en gud känd för sin skönhet och klokhet. Son till Oden och Frigg. Älskad av alla utom Loke, som genom list ser till att Balder dödas. Namnet betyder ”herren” eller ”den lysande”. (Läs mer här.)
Barre, se Barrö
Barrö, den lund där Frej och Gerd vigs.
Bauge, skaldemjödets väktare. Namnet betyder ”den böjde”.
Baugregin, annat namn på Mimer. Namnet betyder ”guldringarnas verkmästare”.
Bejla, tjänarinna hos Frej.
Bele, jätte som Frej dräper med ett hjorthorn. Namnet betyder ”bölaren”.
Bergelmer, urjätte från vilken alla jättar av rimtursarnas släkte härstammar.
Bergresar, ett släkte av jättar.
Berling, en av de dvärgar som smider Frejas vackra halssmycke Brisingamen.
Bestla, jättinna. Mor till Oden, Vile och Ve.
Biflinde, annat namn på Oden.
Bifrost, regnbågen, vilken bildar en bro in till Asgård.
Bil, dvärgkvinna som följer månen i dess bana över himlen. Dotter till Ivalde.
Billing, aftonrodnadens alv.
Bilskirner, guden Tors borg, vilken sägs ha 540 rum.
Blodighadda, personifikation av böljan.
Blodighove, Frejs häst.
Bodn, ett av de kärl där skaldemjödet förvaras.
Bodvild, se Bödvild
Bor, urtidsvarelse som tillsammans med jättinnan Bestla får sönerna Oden, Vile och Ve. Själv är han son till Bure, som kon Ödhumla slickat fram ur isbelagda stenar i Ginnungagapet.
Brage, skaldekonstens och vältalighetens gud. Gift med Idun. Namnet betyder ”den förträfflige”. (Läs mer här.)
Breidablick, Balders vackra boning.
Brisingamen, Frejas halssmycke. (Läs mer här.)
Brokk, son till dvärgarnas furste Ivalde. Tillsammans med sin bror Eitre smider han ringen Draupner, hammaren Mjölner och galten Gullinburste.
Brynhild, en sköldmö och enligt vissa teorier valkyria. Även namnet på Gunnar Gjukessons hustru.
Bure, urtidsgestalt som kommer till liv genom att kon Ödhumla slickar fram honom ur en frostig sten.
Byggvir, Frejs tjänare.
Byleist, Lokes bror. Namnet betyder ”stormbyns blixt”.
Bödvild, dotter till kung Nidud. I Völundskvädet berättas att hon blir förförd av Völund innan denne flyr från sin fångenskap i kung Niduds smedja.
Böltorn, en jätte. Möjligen far till Bestla. Namnet betyder ”olyckstagg”.
Bölverk, annat namn på Oden, som används när han dricker upp skaldemjödet.
C
D
Dag, gud som personifierar dagens ljus. Son till gudinnan Natt. (Läs mer här.)
Dain, en av hjortarna som betar i världsträdet Yggdrasils krona. Namnet betecknar även en dvärg, som tillsammans med Nabbe tillverkar galten Gyllenborste.
Delling, morgonrodnadens gud och far till Dag. Namnet betyder ”den ljuse”.
Diser, kvinnliga gudaväsen med olika uppgifter.
Dolgtraser, en dvärg.
Domalde, Uppsalakung, vars regeringstid präglas av missväxt. Tillslut offras han åt gudarna.
Draupner, Odens magiska guldring, från vilken åtta nya ringar droppar ner var nionde natt. (Läs mer här.)
Drome, en av de kedjor som asarna försöker binda Fenrisulven med.
Dvalin, en mäktig urtidsdvärg. Arbetar som smed och är en av de dvärgar som tillverkat Frejas halssmycke. Kan läsa runor och sprider denna kunskap bland dvärgarna.
Dvärgar, småvuxna urväsen. Den nordiska mytologins skickligaste hantverkare. Bor framför allt i underjorden.
E
Edda, människokvinna med vilken guden Heimdall (förklädd och under namnet Rig) får sonen Träl.
Eggter, jätte som vallar Gullveigs hjordar i Järnskogen.
Eiktyrner, hjort som äter av världsträdet Yggdrasils grenar. Namnet betyder ”ektörne”.
Einhärjar, de krigare som dött en tapper död och förts till Valhall.
Einride, alternativ benämning på Tor. Namnet betyder ”den som färdas ensam”.
Eir, läkekonstens gudinna. Namnet betyder ”fred” eller ”nåd”.
Eirgjava, en av Heimdalls nio mödrar.
Eitre, dvärg som arbetar som smed. En av Ivaldesönerna. Tillsammans med sin bror Brokk tillverkar han ringen Draupner, hammaren Mjölner och galten Gullinburste.
Eldrimner, grytan i Valhall, där fläsket från grisen Särimner tillagas.
Elivågor, den vik som skiljer jättarnas rike Jotunheim från Midgård.
Eljudne, sal i dödsgudinnan Hels rike.
Eljudnir, se Eljudne.
Elle, jättekvinna som personifierar ålderdom. Lyckas trots sin höga ålder besegra Tor i brottning, eftersom ingen kan övervinna ålderdomen. Namnet betyder just ”ålderdom”.
Embla, den första kvinnan och således människornas urmoder. Hennes make är Ask.
Enhärjar, se Einhärjar.
F
Fader, Moders make. De båda får besök av Heimdall under hans vandring bland människorna. Moder föder sedan sonen Jarl, som ger upphov till krigarnas och hövdingarnas samhällsklass.
Fafne, från början en dvärg, som senare förvandlar sig till drake för att vakta en skatt. En av de viktigaste gestalterna i sagan om Sigurd Fafnesbane.
Fafner, se Fafne.
Fallande fördärv, namnet på dödsgudinnan Hels tröskel.
Farbaute, storm- och åskjätte. Han befruktar Laufey med en åskvigg, så att Loke, Helblinde och Byleist föds. Namnet betyder ”den som slår kraftfullt”.
Farmatyr, annat namn på Oden.
Fenja, jättekvinna som tillsammans med sin syster Menja mal guld i Grottekvarnen. (Läs mer här.)
Fenrir, se Fenrisulven.
Fenrisulven, ondskefull varg. Lokes avkomma. Vargen fjättras av gudarna, men sliter sig lös vid Ragnarök. (Läs mer här.)
Fensalar, gudinnan Friggs boning i Vanaheim. Namnet betyder ”Träsksalarna”.
Fimbultul, annat namn på Oden. Namnet betyder ”den mäktige mumlaren” eller ”den mäktige framsägaren”.
Fimbultyr, annat namn på Oden. Namnet betyder ”den mäktige härskarguden” eller ”den store guden”.
Fimbulvintern, svår vinter, som varar i tre år utan sommar emellan. Föregår Ragnarök. (Läs mer här.)
Fjalar, namn på ett flertal dvärgar och jättar. Även namnet på en tupp som gal för att förebåda Ragnarök.
Fjorgyn, jordens gudinna, mor till Tor och Frigg.
Fjorgynn, manlig fruktbarhetsgud. Far till Frigg.
Fjölner, annat namn på Oden.
Folkvang, Frejas boning i Asgård.
Fornjot, urgammal jätte, som förknippas med åska, storm och eld. Ägirs far.
Forsete, en gud med ansvar för lag och rätt. Ordförande i gudarnas ting. Balders son.
Frananger, se Frånånger.
Frej, den främste fruktbarhetsguden, som dyrkas för goda skördar, fred, vällust och boskapslycka. Namnet betyder ”herren”. (Läs mer här.)
Freja, en av den nordiska mytologins främsta gudinnor. Frejs syster. Fruktbarhetsgudinna. Hon kopplas till både kärlek och död. Namnet betyder ”härskarinnan”. (Läs mer här.)
Freke, en av de vargar som följer Oden. Namnet betyder ”den glupske”.
Frigg, Odens hustru och mor till Balder. Namnet betyder ”den kärliga”. (Läs mer här.)
Frode, mytologisk dansk kung. Ägare till den väldiga Grottekvarnen.
Frodefreden, kung Frodes regeringstid i Danmark, då frid rådde och ingen människa dödade någon annan.
Frånånger, den fors där Loke försöker gömma sig i form av en lax.
Fröj, se Frej.
Fröja, se Freja.
Fulla, asynja med uppgift att vårda Friggs tillhörigheter, framför allt hennes skor. Namnet betyder ”överflöd” eller ”fullkomlig”.
Fylgjor, kvinnliga väsen, som fungerar som skyddsandar.
G
Galar, dvärg som tillsammans med sin bror Fjalar medverkar i mordet på Kvaser. Av Kvasers blod tillverkar de skaldemjödet.
Galder, trollsång.
Gambanteinn, ett magiskt svärd.
Gand, en trollstav som kan framkalla sjukdom
Gandul, en valkyria
Ganglate, se Gånglat
Ganglere, se Gylfe.
Gangrad, annat namn på Oden.
Gardrofa, en märr. Hovvarpners mor.
Gardrova, se Gardrofa
Garm, varg som bevakar ingången till dödsriket. Hans skällande förebådar Ragnarök.
Gastropner, vall eller gärdesgård som omgärdar Asgård
Gaut, annat namn på Oden, då han omnämns som götarnas anfader. Namnet betyder ”avlaren”.
Gefion, se Gefjon
Gefjon – Åkerbrukets gudinna och jungfrudomens beskyddarinna. Namnet betyder ”den givande”. Skapade ön Själland genom att förvandla sina fyra söner till oxar och låta dem plöja ut ett stort stycke land i havet. (Läs mer här.)
Gefjun, se Gefjon
Gefn, annat namn på Freja. Namnet betyder ”givaren”.
Geirraud, se Geirröd.
Geirröd, enjätte. En av Tors motståndare. Mest känd för att ha tillfångatagit Loke. Även namnet på en kung.
Geirvandil, annat namn på Ivalde.
Geirönul, en valkyria.
Gerd, vacker jättinna. Frejs hustru.
Gere, en av de vargar som följer Oden. Namnet betyder ”den girige”.
Gersime, Frejas dotter.
Gestumblinde, ett namn Oden tar sig när han uppträder under förklädnad och tävlar i gåtor. Namnet betyder ”den blinde gästen”.
Gilling, en jätte som dödas av dvärgarna Fjalar och Galar. Gillings son Suttung hämnas genom att avkräva dvärgarna skaldemjödet de tillverkat.
Gimle, den plats där de rättrådiga kommer att leva efter Ragnarök för att starta en ny tidsålder.
Ginnungagapet, det ursprungliga tomrum där livet uppstår ur kaos. (Läs mer här.)
Gipul, en underjordisk flod.
Gisl, en av asarnas hästar.
Gjall, en älv i underjorden, över vilken man måste passera för att nå dödsriket.
Gjallarbron, en bro över floden Gjall. Leder till Hels rike.
Gjallarhornet, Heimdalls lur, i vilken han blåser för att förebåda Ragnarök.
Gjalp, en jättinna. Jätten Geirröds dotter. Hon försöker vid ett tillfälle dränka Tor när han vadar över floden Vimur. Namnet betyder ”den tjutande”.
Gjuke, sagokung i berättelsen om Sigurd Fafnesbane.
Gjäll, se Gjall
Gjöll, se Gjall.
Glad, en av asarnas hästar.
Gladsheim, Asgårds största byggnad.
Glansfälten, Mimers rike i underjorden.
Glapsvinn, annat namn på Oden.
Glaser, lund framför Valhall, vars träd har gyllene löv.
Gleipner, den boja med vilken Fenrisulven fjättras.
Glen, gudinnan Sols make.
Gler, en av asarnas hästar.
Glitner, Forsetes boning i Asgård. Har väggar av guld och tak av silver.
Gna – Se Gnå.
Gnipahålan, grotta som ibland antas vara ingången till Hels dödsrike.
Gnitaheden, den plats där draken Fafner vaktar en guldskatt.
Gnå, Friggs budbärarinna. Utför ärenden med hjälp av hästen Hovvarpner. Namnet betyder ”den outtröttliga”.
Goe, en av jätten Fornjots ättlingar.
Goin, en av de ormliknande drakar som gnager på Yggdrasils rötter.
Gram, det svärd Sigurd Fafnesbane använder till att döda en drake.
Grane, häst som Oden skänker till Sigurd Fafnesbane.
Grane, annat namn på Oden i berättelsen om Starkad.
Greip, jättinna som vid ett tillfälle försöker dräpa Tor. Namnet betyder ”hon som griper tag”.
Grer, en av de dvärgar som tillverkat Frejas halssmycke Brisingamen.
Grid, jättinna som ställer sig på asagudarnas sida. Tors älskarinna. Tillsammans får de sonen Vidar.
Grim, annat namn på Oden.
Grimner, Tors namn när han under förklädnad besöker kung Geirröd. Namnet betyder ”den maskerade”.
Grimhild, trollkunnig drottning. Gift med kung Gjuke.
Griotunagard, se Grjotunagård
Grjotunagård, jätten Rungners hem.
Groa, spåkvinna som vid ett tillfälle uppsöks av Tor, när han behöver hjälp att få bort en brynstensskärva ur skallbenet. Aurvandils hustru. (Läs mer här.)
Grotte, världskvarnen som kan mala krig, fred, guld, lycka och undergång. (Lär mer här.)
Gudrun, Sigurd Fafnesbanes hustru och kung Gjukes dotter.
Gullenkamme, se Gullinkambe.
Gullfaxe, jätten Rungners häst. Kan galoppera på land, i vatten och i luften.
Gullinburste, Frejs gyllene galt.
Gullinkambe, tuppen i världsträdet Yggdrasils topp. Vid Ragnarök väcker han einhärjarna till strid.
Gullintanne, annat namn på Heimdall. Namnet betyder ”den som har gyllene tänder”.
Gullner, annat namn på Gymer.
Gulltopp, Heimdalls gyllene häst.
Gullveig, gudinna som sår splittring bland asarna och orsakar vanakriget. Hon spetsas med spjut och bränns tre gånger, men återuppstår. Namnet betyder ”gyllene dryck”.
Gungner, Odens spjut, som aldrig missar sitt mål.
Gunn, en av valkyriorna. Ansvarar för att välja ut de krigare som ska stupa. Namnet betyder ”strid”.
Gunnar Gjukesson, gestalt i sagan om Sigurd Fafnesbane. Han lyckas komma över Sigurds guldskatt, men blir sedan själv slängd i en ormgrop när han vägrar avslöja för kung Atle var skatten är gömd. (Läs mer här.)
Gunnlad, se Gunnlöd.
Gunnlöd, jättinna som vaktar skaldemjödet. Suttungs dotter.
Gunnr, se Gunn.
Gylfe, sagokung som gett namn åt första delen av Snorres Edda. Kallas även Ganglere.
Gyllenborste, se Gullinburste.
Gyllenkamme, se Gullinkambe.
Gymer, bergsjätte. Far till Frejs hustru Gerd.
Gånglat, en av Hels tjänare.
Gångtrött, Hels träl.
Göll, en valkyria. Namnet betyder ”tumult”.
Göndler, annat namn på Oden.
Göndul, se Göll.
H
Had, se Höder.
Hadding, en av Odens kämpar. Namnet betyder ”den hårfagre”.
Hallenskide, annat namn på Heimdall
Hamskerper, en hingst. Far till Gnås häst Hovvarpner.
Hamskärper, se Hamskerper
Hangatyr, ett annat namn på Oden. Namnet betyder ”de hängdas gud” och syftar sannolikt på de självoffer Oden utsatte sig för i syfte att få vishet.
Harbard, namn som Oden använder när han förklär sig till en oförskämd färjkarl. Namnet betyder ”gråskägg”.
Hardgreip, jättekvinna. Haddings ledsagarinna.
Hate, varg som jagar månen över himlavalvet. Namnet betyder ”den som hatar”.
Haugspore, en dvärg.
Hedin, namn på flera olika hjältar i isländska sagor.
Heid, annat namn på Gullveig.
Heidrun, get som står uppe på Valhalls tak och betar av världsträdet Yggdrasils grenar. Ur hennes spenar rinner det mjöd som konsumeras i Valhall.
Heimdal, se Heimdall.
Heimdall, gud som vaktar bron Bifrost och hindrar inkräktare från att äntra Asgård. Sägs vara son till nio mödrar. Namnet är sammansatt av heim, som betyder ”värld” och dallr med betydelsen ”blomstrande träd”. (Läs mer här.)
Hel, dödsrikets gudinna. Dotter till Loke och Angerboda. Är även en beteckning på dödsriket i sig. Namnet betyder ”den dolda”. (Läs mer här.)
Helblinde, son till åskjätten Farbaute och bror till Loke. Även ett av Odens namn.
Helgrind, ingången till underjorden.
Helheim, dödsgudinnan Hels rike.
Hepte, en dvärg.
Herfjötur, se Härfjätter.
Herjan, se Härjan.
Hermod, Oden son. Rider till dödsriket för att lösa ut Balder. Namnet betyder ”den raske”, ”den modige” eller ”krigsmod”. (Läs mer här.)
Hervor, en sköldmö.
Hild, en valkyria. Namnet betyder ”strid”. En annan person med samma namn är dotter till sagokungen Högne.
Hildegun, en ljusdis.
Hildisvin, Frejas svin och hennes riddjur. Namnet betyder ”stridsgalten”.
Himinbjörg, Heimdalls boning, belägen i närheten av bron Bifrosts fäste. Namnet betyder ”himmelsborgen”.
Hjadningakampen, en evig tvekamp mellan sagokungarna Hedin och Högne. Orsakas av att Hedin rövat bort Högnes dotter Hild.
Hjalle, kung Atles träl.
Hjalmbäre, annat namn på Oden. Namnet betyder ”hjälmbäraren”.
Hjuke, dvärg som med sin syster Bil följer månens bana på himlen.
Hjälmbäre, se Hjalmbäre.
Hjörvard, namn på flera karaktärer i den nordiska mytologin. Även ett binamn till Oden.
Hlin, se Lin.
Hlöck, se Lökk.
Hnitbjörg, det berg där jätten Suttung förvarar skaldemjödet.
Hnoss, se Noss.
Hoddgoda, en borg där Mimer samlar skatter.
Hoddmimer, annat namn på Mimer.
Hofvarpner, se Hovvarpner.
Hornbore, en dvärg
Hovvarpner, Gnås häst. Kan färdas genom luften och på vattnet. Namnet betyder ”han som kastar med hovarna”.
Hreidmar, se Reidmar.
Hrimfaxe, se Rimfaxe.
Hrist, se Rist.
Hrungner, se Rungner.
Hrym, se Rym.
Hrymer, se Rym.
Hräsvelg, jätteörn som skapar vindarna med sina vingslag.
Huge, personifiering av tanken. Mot honom tävlar tjänaren Tjalve i löpning, men förlorar, eftersom tanken är snabbare än något annat. Namnet betyder ”tanke”.
Hugin, en av Odens två korpar, som flyger över världen för att samla kunskap. Namnet betyder ”hågen” eller ”tanken”. (Läs mer här.)
Huld, en spåkvinna.
Hunger, namnet på dödsgudinnan Hels fat.
Hvergelmer, den källa som ger vatten åt Yggdrasils rötter. Namnet betyder ”den brusande kitteln”.
Hymer, jätte. Mest känd för att ha befriat Midgårdsormen, när Tor fångat den på en metkrok. (Läs mer här.)
Hyndla, jättinna med kunskap om gudarnas släktband.
Hyrrokkin, en stark jättinna, som anlitas av gudarna för att skjuta ut Balders dödsskepp på havet. Namnet betyder ”den av elden hopskrumpna”. Kanske är Hyrrokin ett annat namn på Gullveig och namnet skulle då syfta på att hon brändes tre gånger utan att dö. (Läs mer här.)
Häfring, en av havsguden Ägirs nio döttrar. Personifierar vågorna.
Häner, se Höner
Hängekäft, den jätte som skänker Frode grottekvarnen.
Härfader, annat namn på Oden
Härfjätter, en valkyria med makt att fjättra krigare till nederlag. Namnet betyder ”krigsboja”.
Härjan, annat namn på Oden. Namnet betyder ”härföraren”.
Härteit, annat namn på Oden
Härn, linodlingens gudinna, möjligen identisk med Freja.
Höd, se Had.
Höder, Balders blinde bror, som av Loke förleds att döda Balder med en mistelpil. Namnet betyder ”den krigiske”.
Högne, slagkämpe som möter Hedin i Hjadningakampen. Även namnet på Gunnar Gjukessons bror, som utformade planerna på att döda Sigurd i sagan om Sigurd Fafnesbane.
Höner, gåtfull och tystlåten gud som är följeslagare på Odens och Lokes resor. Lämnas som gisslan till Vanerna efter Vanakriget.
Hörn, se Härn.
I
Idavallen, en plats där gudarna i tidernas begynnelse samlas för att besluta om tingens ordning.
Idaslätterna, platsen där gudarna samlas efter Ragnarök för att skapa en ny värld.
Idun, gudinna som vårdar ungdomens äpplen. Namnet betyder ”den som föryngrar”. (Läs mer här.)
Ire, en dvärg
Ivalde, svartalvernas härskare. Far till en brödraskara av dvärgar som smider gudarnas vapen och smycken.
Ivaldesönerna, en brödraskara av alver. Skickliga hantverkare. Bland annat tillverkar de skeppet Skidbladner åt Frej och spjutet Gungner åt Oden. De smider också nytt hår av renaste guld åt gudinnan Siv, efter att Loke klippt henne skallig.
Iving, en älv som utgör gränsen mellan gudars och jättars land.
J
Jalk, en av Odens benämningar på sig själv.
Jare, en dvärg
Jarl, son till guden Rig och människokvinnan Moder. Ger upphov till hövdingarnas och krigarnas klass.
Jolner, namn på Oden när han dyrkas som den fornnordiska julens gud.
Jolnir, se Jolner.
Jord, jordens gudinna, även känd som Fjorgyn. Tors mor.
Jormungand, annat namn på Midgårdsormen.
Jormungrund, underjorden
Jotnar, äldre benämning på jättar.
Jotunheim, jättarnas rike.
Järnsaxa, en jättekvinna. Mor till Tors son Magne. Namnet betyder ”hon med järnsvärdet”.
Järnskogen, fasansfull skog långt uppe i norr.
Järnveden, se Järnskogen.
Järnvidjor, jättinnor som bor i Järnskogen.
Jättar, storvuxna varelser som befolkar Jotunheim. Gudarnas fiender.
Jökul, en frostjätte.
Jörmungand, se Jormungand.
Jötenhem, se Jotunheim.
K
Karl, son till guden Rig och människokvinnan Amma. Den första fria bonden.
Kerlaugar, två floder, genom vilka Oden vandrar varje dag för att ta sig till tinget vid Yggdrasils rot.
Kile, en dvärg.
Kjalar, annat namn på Oden.
Kolga, en av havsguden Ägirs nio döttrar.
Kvaser, den klokaste av gudar. Uppstår ur saliven när asar och vaner spottar i ett gemensamt kärl som tecken på att de sluter fred. Blir senare mördad och av hans blod bryggs skaldemjödet.
L
Laufey, maka till åskjätten Farbaute. Lokes mor.
Leiftraser, se Livtrasir
Leikin, Lokes dotter. Tolkas ofta som samma person som Hel.
Leipt, en lysande älv som rinner genom Midgård och sedan fortsätter ner i underjorden.
Lidskjalf, Odens högsäte, varifrån han överblickar världen.
Lif, se Liv
Liftraser, se Livtrasir.
Lin, annat namn på Frigg. Är även en asynja som tjänstgör hos Frigg. Namnet betyder ”skydd”.
Lit, en dvärg. Vid Balders likbål kommer han i vägen för Tor och sparkas in i elden.
Liv, kvinna som ger upphov till det nya människosläktet efter Ragnarök. Namnet betyder ”livet”.
Livtrasir, den enda mannen som överlever Ragnarök och sedan blir anfader till ett nytt människosläkte. Namnet betyder ”den livskraftige” eller ”seglivad”.
Ljusalver, alver boende i himlen.
Loddfafner, annat namn på Höder.
Lodur, en tämligen okänd asagud. Kanske identisk med Ve.
Lofar, dvärgarnas anfader.
Lofn, gudinna som symboliserar vänlighet och välvilja. Namnet betyder ”den milda”.
Loge, personifiering av eldslågan. Son till Fornjot. Namnet betyder ”lågan”.
Loke, en av de mest välbekanta asagudarna. Känd som upprorsmakare och problemskapare. Anstiftar Balders död. (Läs mer här.)
Lopt, annat namn på Loke. Namnet betyder ”luftfararen”.
Lorride, annat namn på Tor. Namnet betyder ”det bullrande åskvädret”.
Lyngve, en ö i det mörka havet Amsvartner, där Loke och Fenrisulven hålls fångna.
Låge, se Loge.
Lärad, ett träd. Möjligen identiskt med Yggdrasil.
Lättfote, en av asarnas hästar.
Lödyn, annat namn på Jord och Fjorgyn.
Lögrinn, fornnordiskt namn på Mälaren. Enligt mytologin bildades sjön när Gefjon plöjde loss Själland ur fastlandet.
Lökk, en valkyria. Namnet betyder ”larm”.
M
Magne, son till Tor och jättinnan Järnsaxa. Framför allt känd för sin styrka. Namnet betyder ”den kraftfulle”.
Mardall, se Mardöll.
Mardöll, annat namn på Freja. Namnet betyder ”den som glänser över havet”.
Megingjord, Tors styrkebälte.
Megingjörd, se Megingjord.
Meile, en av Oden söner. Möjligen identisk med Balder.
Menglad, annat namn på Freja. Namnet betyder ”den som är glad i smycken”.
Menglöd, se Menglad.
Menja, en av jättekvinnorna som mal guld i Grottekvarnen.(Läs mer här.)
Midgard, se Midgård.
Midgård, den del av jorden som bebos av människorna.
Midgårdsormen, drakliknande jätteorm, som bor i havet. Lokes avkomma. (Läs mer här.)
Mimer, det visaste av alla väsen. Bevakar vishetens källa vid Yggdrasils rot. Odens rådgivare. (Läs mer här.)
Mimers brunn, vishetens brunn, där Oden offrar ett öga.
Mimerträdet, detsamma som Yggdrasil.
Mist, en Valkyria. Odens tjänarinna. Namnet betyder ”dimma”.
Misteltein, den mistelpil med vilken Balder dödas.
Mjölner, Tors magiska hammare.
Mockerkalve, se Mökkurkalfe.
Mode, en av Tors söner. Arvtagare av hammaren Mjölner efter Ragnarök. Namnet betyder ”den modige”.
Moder, Faders hustru. Mor till Jarl, som ger upphov till de högättade bland människor.
Modin, dvärgen Dvalins häst.
Modgunn, kvinnlig väktare som bevakar Gjallarbron in till dödsriket.
Mundelföre, se Mundilfare.
Mundilfare, far till Sol och Måne. Namnet betyder ”den som rör sig på bestämda tider”.
Munin, en av Odens två korpar, som flyger över världen för att spana och samla in kunskap. Namnet betyder ”minnet”. (Läs mer här.)
Muspelheim, eldens rike i södra delen av Ginnungagap.
Muspels söner, onda väsen, som följer jätten Surt till den slutliga striden vid Ragnarök.
Måne, Mundilfares son, som av gudarna sätts att sköta den himlakropp han döpts efter.
Månegarm, en jättevarg som med jämna mellanrum slukar månen, så att månförmörkelse uppstår.
Mökkurkalfe, en jätte som skapas av lera för att hjälpa Rungner att strida mot Tor.
Mörkveden, en mörk gränsskog.
N
Nabbe, en konstnär som tillsammans med Dain smider Frejas galt Gyllenborste.
Nagelfar, världens största skepp, som byggs av döda människors naglar. (Läs mer här.)
Nagelfare, gudinnan Natts första make.
Nal, annat namn på Laufey, Lokes mor. Namnet betyder ”nål”.
Nanna, Balders maka. Vid Balders död spricker hon av sorg och dör själv.
Narfe, son till Loke och Sigyn. Hans bror Vale förvandlas till varg och sliter Narfe i stycken. Narfes tarmar används sedan till att fjättra Loke som straff för att denne anstiftat Balders död. Även en jätte bär samma namn.
Narve, se Narfe
Nastrand, otäck strand i dödens rike. Namnet betyder ”likstranden”.
Natt, gudinna som personifierar natten. Mor till Jord och Dag. (Läs mer här.)
Nep, far till Nanna.
Nidad, se Nidud.
Nidafjället, bergskedja som skiljer de underjordiska rikena Nifelhel och Hel.
Nidhad, annat namn på Mimer.
Nidhögg, drake som lever vid världsträdet Yggdrasils rot. Symboliserar ondska genom att han gnager på världsträdets rötter.
Nidud, en kung. I Völundskvädet berättas att han tillfångatar smeden Völund, för att låta denne smida dyrgripar åt kungafamiljen.
Nifelheim, ett kallt isrike i norr. Namnet betyder ”den dimhöljda världen”.
Nifelhel, annan beteckning på dödsriket Hel.
Niflungar, gemensam beteckning på Ivaldes släktingar.
Njord, havets och sjöfartens gud. Namnet betyder ”den starke”. (Läs mer här.)
Njärd, gudinna av oklar karaktär. Möjligen Njords syster.
Noatun, Njords boning vid havet.
Nornor, ödesdiser. De främsta är Urd, Verdandi och Skuld. Spinner livets tråd åt alla levande varelser och bestämmer således deras livslängd. (Läs mer här.)
Noss, Frejas och Ods fagra dotter. Namnet betyder ”dyrbarhet”.
Nörfe, se Narfe.
O
Od, Frejas make. Tolkas ibland som identisk med Oden. Namnet betyder ”den extatiskt rasande”.
Oddrun, kung Atles syster.
Oden, den mest framträdande av den nordiska mytologins gudar. Han är äldst av asagudarna och har genom självoffer skaffat sig enorm vishet. Han är även runornas uttolkare och den främste utövaren av sejdkonsten. (Läs mer här.)
Odrörer, en av de kittlar skaldemjölet förvaras i.
Okolner, en slätt där jätten Brimer har sin ölstuga.
Ome, annat namn på Oden.
Ondurdis, annat namn på gudinnan Skade. Namnet betyder ”skid-disen”.
Oske, annat namn på Oden.
Oskopner, den plats där en av Ragnaröks strider utkämpas.
P
Q
R
Ragnar Lodbrok, en kungason i den isländska sagalitteraturen.
Ragnarök, världens undergång. Föregås av en strid mellan gudar och jättar. (Läs mer här.)
Ragnhild, en jättinna. Gift med krigaren Hadding, som hon valt för hans vackra bens skull.
Ran, havsdjupets gudinna. Maka till havsguden Ägir. Tar hand om de drunknade och håller dem i salar på havets botten. Namnet betyder ”rån”.
Raskva, se Röskva.
Ratatosk, ekorre som förmedlar förolämpningar mellan ärkefienderna Nidhögg och Hräsvelg. Namnet betyder ”borrtand”. (Läs mer här.)
Regin, trolldomskunnig smed. Tillsammans med brodern Fafne dödar han sin far för att komma över rikedomar.
Reginleif, en valkyria.
Regnhild, se Ragnhild.
Reidmar, man som tvingar Oden, Höner och Loke att böta en guldskatt för att de dödat hans son.
Rig, det namn guden Heimdall använder när han reser runt bland människorna och ger upphov till de mänskliga samhällsklasserna. (Läs mer här.)
Rimfaxe, gudinnan Natts häst. Namnet betyder ”hästen med rimfrost i manen”.
Rimgrimner, en jätte.
Rimner, en jätte, densamme som Bergelmer.
Rimtursar, frostjättar
Rind, konungadotter. Mor till Odens son Vale.
Ringhorne, Balders skepp
Rist, en valkyria. Namnet betyder ”skakaren”.
Rodvitner, en ulvjätte. Hates far.
Ropt, annat namn på Oden.
Roptatyr, annat namn på Oden.
Roskva, se Röskva.
Rosstjuf, en jätte. Gullveigs bror.
Rota, en valkyria. Tillsammans med Gunn och Skuld väljer hon ut de krigare som ska falla på slagfältet. Namnet betyder ”oordning”.
Rungner, en av de starkaste jättarna, med huvud och hjärta av sten. Hamnar i strid med Tor på grund av sin skrytsamhet. (Läs mer här.)
Rym, jätte som nämns i samband med mobiliseringen inför Ragnarök. Namnet betyder ”den skröplige”.
Räsvelg, se Hräsvelg.
Röskva, Tors tjänarinna. Syster till tjänaren Tjalve. Namnet betyder ”den raska”.
S
Saga, en gudinna av asaätt. Namnet betyder ”hon som ser”.
Sanngetal, annat namn på Oden.
Segerfader, annat namn på Oden.
Segerhafvund, annat namn på Oden.
Segertyr, annat namn på Oden
Sejd, trolldomskonst.
Sessrumne, Frejas sal
Sessrymner, se Sessrumne.
Sidgrane, annat namn på Oden. Namnet betyder ”han som har långt skägg”.
Sidhatt, annat namn på Oden. Namnet betyder ”har nedhängande hattbrätte”.
Sidskägg, annat namn på Oden.
Sif, se Siv.
Sigfader. annat namn på Oden. Namnet betyder ”stridsfader” eller ”segerns fader”.
Sigrun, en valkyria. Namnet betyder ”segerruna”.
Sigtyr, annat namn på Oden. Namnet betyder ”stridsguden” eller ”segerguden”.
Sigurd, huvudpersonen i sagan om Sigurd Fafnesbane. Namnet betyder ”Sigurd Drakdödaren” och syftar på att Sigurd blir ägare till en guldskatt efter att ha dödat draken som vaktat skatten.
Sigyn, Lokes hustru och mor till Narfe. Trots Lokes svekfulla natur är hon honom ständigt trogen och försöker skydda honom. (Läs mer här.)
Simul, en okstång med vilken Bil och Hjuke bär mjöd.
Sindre, en smidesskicklig dvärg, som även kallas Eitre.
Siner, en av asarnas hästar.
Singastein, ett skär där Heimdall och Loke strider om Frejas halssmycke. Namnet betyder ”sångstenen”.
Siv, Tors hustru. Känd för att ha hår av renaste guld. Namnet betyder ”släktskap”. (Läs mer här.)
Sjukläger, namnet på dödsgudinnan Hels säng.
Sjöfn, en asynja som väcker lust hos människor. Namnet betyder ”älskogsväckerskan”.
Skade, ursprungligen en jättinna, som blir skidåkningens och jaktens gudinna. När hennes far, jätten Tjatse, dödas av asarna erbjuds hon att välja en asagud till make som förlikning. Hon väljer Njord på grund av hans vackra fötter. (Läs mer här.)
Skaldemjödet, dryck som skänker förmågan att utöva skaldekonst. Kallas även ”Suttungamjödet” efter sin ägare. (Läs mer här.)
Skall, se Skoll.
Skeidbrimer, en av asarnas hästar.
Skidblader, skeppet som Ivaldes söner tillverkar åt Frej. Det har alltid medvind och kan segla på både land och vatten.
Skinfaxe, Dags häst, som drar solen över himlavalvet. Namnet betyder ”han med den lysande manen”.
Skirner, Frejs tjänare. Hjälper Frej att fria till jättinnan Gerd. Namnet betyder ”den strålande”.
Skjalf, annat namn på Freja.
Skjold, Odens son. Gift med Gefjon. Räknas som mytisk anfader till Danmarks första kungaätt.
Skjöld, se Skjold.
Skoll, en väldig varg, som jagar solen. Namnet betyder ”svek”.
Skrymer, annat namn på jätten Utgårdaloke. Namnet betyder ”den storvuxne”.
Skuld, en norna som styr över ödet. Namnet betyder ”framtid” och ”nödvändighet”.
Skäggald, en valkyria.
Sköfn, se Sjöfn.
Skögul, en valkyria. Namnet betyder ”kamp”.
Sköld, se Skjold.
Sköldmö, en kvinna som deltar i strid.
Sköll, se Skoll.
Sleipner, Odens åttbenta häst, vilken avlats av Loke då han tillfälligt förvandlat sig till en märr. (Läs mer här.)
Slid, en av underjordens floder. Namnet betyder ”farlig”.
Slidrugtanne, annat namn på Frejs galt Gullinburste. Namnet betyder ”han med de hemska tänderna”.
Snotra, en mycket hövisk gudinna. Namnet betyder ”den kloka”.
Sol, Månes syster. Förare av solens vagn, som drar solen över himlavalvet.
Son, ett av de kärl där skaldemjödet förvaras.
Starkad, en man som härstammar från jättar. Han blir tidigt föräldralös, tas om hand av Oden och växer upp till krigskämpe. (Läs mer här.)
Starkater, se Starkad.
Starkodder, se Starkad.
Sunna, annat namn på Sol.
Surt, underjordisk jätte och eldens härskare. Namnet betyder ”den svarte”. (Läs mer här.)
Suttung, en jätte som lyckas komma över skaldemjödet (”Suttungamjödet”) från dvärgarna Galar och Fjalar.
Suttungamjödet, ett magiskt mjöd som Galar och Fjalar brygger av blod. Den som dricker av mjödet får förmågan att dikta. (Läs mer här.)
Svadelfare, se Svadilfare.
Svadilfare, häst med oerhörda krafter, som hämtar sten till byggandet av Asgårds murar. Far till Sleipner. Namnet betyder ” han som gör mödosamma resor”.
Svafa, en valkyria.
Sval, en underjordisk älv.
Svalin, en sköld som är fäst på solens vagn och skyddar mot dess hetta.
Svanhild, Sigurd Fafnesbanes dotter.
Svarins hög, utgångspunkten för svearnas vandring mot Aurvangalandet.
Svartalver, dvärgar som lever i underjorden.
Svidur, ett namn som Oden antar under förklädnad. Namnet betyder ”brännaren”.
Svigder, annat namn på Ivalde. Namnet betyder ”stordrickaren”.
Svipal, annat namn på Oden.
Svipul, en valkyria.
Svipdag, hjältefigur och kanske en av bärsärkarna.
Svitjod, fornnordiskt namn på svearnas rike.
Svält, namnet på dödsgudinnan Hels kniv.
Sylg, en av de elva älvar som rinner från Hvergelmers källa.
Syn, gudinna som vaktar ingången till Valhall. Namnet betyder ”den nekande”, vilket syftar på att hon kan neka obehöriga inträde.
Syr, annat namn på Freja. Namnet betyder ”sugga”.
Säming, son till Oden. Ger enligt Snorre Sturlasson upphov till Norges kungaätter.
Särimner, galt som slaktas för att bli mat åt de stupade krigarna i Valhall. Återuppstår varje gång och slaktas igen.
Söckvabäck, vattendrag invid vilket Saga bor. Hon bjuder ibland Oden att dricka ur bäcken i kärl av guld.
Sökkvabäck, se Söckvabäck.
T
Tanngnjost, en av bockarna som drar Tors vagn när det åskar. Namnet betyder ”den som gnisslar tänder”.
Tanngnyst, se Tanngnjost.
Tanngrisner, den andra av bockarna som drar Tors vagn över himlen. Namnet betyder ”den som har glest mellan tänderna”.
Thrudr, se Trud.
Tivar, samlingsbeteckning på gudar.
Tjalfe, se Tjalve.
Tjalve, Tors tjänare. Han och hans syster Röskva går i Tors tjänst som kompensation för att Tjalve knäckt ett ben på en av Tors getter.
Tjase, se Tjatse
Tjatse, jätte som kan förvandla sig till en örn. Far till gudinnan Skade. (Läs mer här.)
Tjodnuma, en av de underjordiska älvarna.
Tjodvarta, en dis.
Tjälve, se Tjalve.
Tor, Odens son och en av den nordiska mytologins mest framträdande och populära gudar. Känd som åskgud. Namnet betyder ”dundraren”. (Läs mer här.)
Torre, en frostjätte.
Trud, en valkyria. Tors dotter. Namnet betyder ”makt”.
Trudgelmer, en rimturs. Ymers son. Namnet betyder ”den kraftigt vrålande”.
Trudheim, fälten där Tors boning ligger.
Trudvang, Tors del av Asgård.
Trym, jätte som stjäl Tors hammare. (Läs mer här.)
Trymgjall, porten in till Asgård.
Trymheim, jätten Tjatses gård.
Träl, son till Rig och människokvinnan Edda. Ger upphov till trälarnas samhällsklass.
Tund, annat namn på Oden.
Tursar, jättar.
Tvegge, annat namn på Oden.
Tyr, gudom som förmodligen varit den nordiska mytologins högsta väsen, men senare trängts undan av Oden och Tor. I en av mytologins framträdande berättelser offrar han sin ena hand i Fenrisulvens gap. Namnet betyder ”gud”. (Läs mer här.)
Tyrfing, magiskt svärd.
Töck, se Tökk.
Tökk, jättekvinna som av allt att döma är Loke i förklädnad. Hon vägrar begråta Balder efter hans död, varför han blir kvar i dödsriket. Namnet betyder ”tack”.
U
Ulfrun, en av Heimdalls nio mödrar.
Ull, tvekampens gud. Skicklig skidåkare och bågskytt. Ägare till en helig ring, som kan förstärka kraften i svurna eder. Son till Sif och styvson till Tor. Namnet betyder ”glans”. (Läs mer här.)
Ulvdalarna, Ivaldesönernas tillflyktsort efter att de brutit med gudarna.
Urd, den främsta av nornorna och det förflutnas gudinna. Namnet betyder ”ödet”.
Urdarbrunnen, källa vid Yggdrasils rötter, där gudarna varje dag samlas för rådslag. Nornorna använder källans vatten till att bevattna världsträdet Yggdrasil.
Utgård, väldig borg i jättarnas rike Jotunheim.
Utgårdaloke, jätte, identisk med Skrymer. Kung i jättarnas borg Utgård. (Läs mer här.)
Utter, Fafnes bror, som dödas i sagan om Sigurd Drakdödaren.
V
Vadgelmer, en underjordisk älv.
Vaftrudner, en ålderstigen jätte, känd för sin vishet.
Vagnhöfde, kämpe av jättarnas släkte.
Val, se Var.
Vala, se Völva.
Valand, se Völund.
Valaskjalf, en sal med tak av silver, där Oden har sitt högsäte.
Vale, en av Odens söner, som enligt myten är förutbestämd att hämnas Balders död genom att dräpa Höder. Vale är en av få som överlever Ragnarök. Betyder ”den som påstår”. En annan Vale är Lokes son, som förvandlas till varg och dräper sin bror Narfe.
Valfader, annat namn på Oden.
Valgaut, annat namn på Oden.
Valhall, Odens sal, där han samlar de fallna krigarna och låter dem hålla fest. Byggnaden är enorm och innehåller flera hundra dörrar. (Läs mer här.)
Valkyrior, kvinnliga väsen som för fallna krigare till gudarnas värld. (Läs mer här.)
Van, flod som bildas av fradgan från Fenrisulvens käftar.
Vanadis, en annan benämning på Freja.
Vanaheim, vanernas land.
Vanakriget, krig mellan den nordiska mytologins främsta gudaätter, asarna och vanerna. (Läs mer här.)
Vaner, ett släkte av gudar, jämte asarna.
Var, gudinna som övervakar att avtal, eder och löften följs. Hon är därför även äktenskapsgudinna.
Vavtrudner, se Vaftrudner.
Ve, bror till Oden och Vile. Tillsammans skapar dessa tre bröder världen av jätten Ymers kropp. Namnet betyder ”den helige”.
Vegtam, annat namn på Oden. Namnet betyder ”den som hittar på vägarna”.
Veor, annat namn på Tor.
Veratyr, annat namn på Oden.
Verdande, se Verdandi.
Verdandi, en av nornorna. Namnet betyder ”vardandet”.
Vidar, son till Oden och jättinnan Grid. Framför allt känd för sina ogenomträngliga skor. Han överlever Ragnarök och tar därefter över sin fars sysslor tillsammans med halvbrodern Vale.
Vidblain, en av himlarna.
Vide, guden Vidars gräsbevuxna land.
Vidofner, gyllene tupp i världsträdet. Identisk med Gullenkamme.
Vidolf, trollkarl. Völvornas urfader.
Vidrer, annat namn på Oden.
Vidur, annat namn på Oden.
Vigrid, slagfältet där den sista striden står vid Ragnarök
Vile, en av de första gudarna, som tillsammans med sina bröder Oden och Ve dödar jätten Ymer för att skapa världen av hans kroppsdelar.
Vimur, en mäktig älv. Vid ett tillfälle är Tor nära att drunkna i dess strömmar, men räddar sig genom att gripa tag i en rönn.
Vindsval, gud som framkallar vintern.
Vingetor, se Vingner.
Vingner, namn på Tor när han slungar blixtar.
Vingolf, asynjornas boning i asgård.
Volund, se Völund.
Von, se van.
Vågaskär, annat namn på Singastein.
Våle, se Vale.
Vår, se Var.
Väderfölne, hök som sitter mellan ögonen på örnen Hräsvelg. Han är således den varelse som befinner sig högst upp i världen och har tappat all färg av väder och vind.
Völund, alvernas hövding. På grund av sin skicklighet som smed rövas han bort och hålls fången av en kung. Han lyckas rymma genom att tillverka ett par vingar. (Läs mer här.)
Völva, spåkvinna.
Vör, en vetgirig och frågvis gudinna, som ingen kan ha några hemligheter för. Namnet betyder ”den som är varse”.
W
X
Y
Ydalarna, den plats där guden Ull bor. Betyder ”idegransdalarna”.
Ygg, annat namn på Oden. Betyder ”den skräckinjagande”.
Yggdrasil, den nordiska mytologins världsträd. (Läs mer här.)
Ylg, en av älvarna som rinner från Hvergelmer.
Ymer, urjätte som föds när smältande isdroppar från Nifelheim möter gnistor från Muspelheim. Ur hans kropp avlas andra väsen och kroppen används sedan till att skapa himmel och jord. Namnet betyder ”tvilling”. (Läs mer här.)
Yngve-Frej, benämning på Frej när han anges som anfader till Ynglingaätten.
Yngve-Frö, se Yngve-Frej.
Ysäter, en borg.
Z
Å
Åkutor – Namn som används om Tor när han är ute och kör sin vagn.
Åmsvartne, se Amsvartner
Ä
Ägir, havsgud. Son till jätten Fornjot. Är gift med Ran och tillsammans har de nio döttrar, som bär namn efter havets olika vågor.
Ö
Ödhumla, urko som uppstår ur rimsfrostdroppar. Livnär jätten Ymer med sin mjölk. Hon slickar fram Bure, gudarnas stamfar, ur isbelagda stenar.
Öger, se Ägir.
Örvandel, se Aurvandil
–
Bild: Nils Asplunds väggmålning i Göteborgs universitets huvudbyggnad.
–
En liknande ordlista över svensk folktro hittar du här.
Vattenvägarna nyttjades dessutom för transport och handel. Samtidigt berättar bilderna om andra betydelsefulla aspekter av den dåtida tillvaron. Exempelvis finns en jaktscen som visar hur två personer sticker spjut i ett bytesdjur. De omges av hundar, som kanske har deltagit i jakten. En annan bild visar svinaherdar som vallar sin hjord.
Kulturminnet 