Vi är nog många som de senaste åren har blivit allt mer varse att det politiska skiktet i Sverige inte är tillförlitligt. Snedvridna bilder av verkligheten har presenterats för allmänheten, först i ideologiskt syfte och därefter för att dölja konsekvenserna av den förda politiken. Vi är tryggare än någonsin medan kriminaliteten briserar, att det inte finns pengar till välfärden beror främst på våra gamlingar och även om kompetensregnet är lågutbildat kommer det att bidra med miljarder på lång sikt, eller hur? Parallellt med denna förvanskning har vi dessutom fått se hur våra myndigheter börjat ägna sig åt en allt mer uppenbar aktivism. Jag får erkänna att mitt förtroende numera inte är stort, att jag betraktar utsagor från statsapparaten med skepticism och att jag har börjat ta för vana att dubbelkontrollera uppgifter i nyhetsflödet. Ändå har jag trott att man kunde lita på Brottsförebyggande rådet. Även om perspektiven rådet valt att framföra i sina rapporter har kunnat innehålla en kraftig slagsida, så har jag föreställt mig att de fakta som tagits fram varit korrekta. Jag trodde helt enkelt att man kunde lita på själva siffrorna, även om slutsatserna varit skruvade. Nu har jag fått skäl att ifrågasätta denna tilltro.
Brottsförebyggande rådet, Brå, är en myndighet som har till uppgift att främja brottsförebyggande arbete genom att ta fram fakta rörande kriminalitet. Rådet bistår både regeringen och rättsvårdande myndigheter med underlag för politiska beslut och producerar vår officiella kriminalstatistik. Därmed förmedlar Brå information som rör politiskt laddade områden och är av stort intresse för allmänheten. Nu har verksamheten granskats av tre forskare vid Linköpings universitet och rapportens innehåll är minst sagt uppseendeväckande. Flera av personerna som intervjuats inom ramen för forskningsprojektet beskriver hur Brås ledning pressar anställda att ändra rön som av politiska eller ideologiska skäl anses mindre önskvärda. Flera vittnar också om en tystnadskultur, där ifrågasättanden kan leda till repressalier. Likaså påpekas att intressenter kan påverka utredningarnas resultat genom detaljerade beställningar och krav på omformulering. Följden blir att det material Brå tar fram är tillrättalagt.
Givetvis kan man fråga sig om man bör lägga någon större vikt vid denna forskningsrapport, när så mycket av det som numera produceras vid svenska universitet är färgat av politiska agendor. Att rapportens innehåll är så långt ifrån påbjudna sanningar tror jag emellertid gör det rimligt att anta att den faktiskt innehåller en kärna av sanning.
Nedan återger jag några talande citat ur rapporten:
Brottsförebyggande rådet (Brå) har funktion som ett forskningsinstitut och är på samma gång en myndighet under ett departement. Konstruktionen öppnar för frågor om forskningen kan snedvridas av politisk styrning. Vår slutsats är att det finns en inbyggd spänning i förhållandet att en myndighet som lyder under justitiedepartementet samtidigt utför studier som rör detta departements kärnfrågor och att detta får konsekvenser för tillförlitligheten i yttranden och rapporter från Brå.
En före detta anställd vid Brå menade att det är viktigt att vara medveten om att ideologiska ställningstaganden var en bärande del av myndighetsutövningen under den tidsanda som rådde när Brå skapades. Det fanns starka krafter som ogillade resultat som påvisade sanningar och samband som inte stämde med de politiskt etablerade uppfattningarna. Denna person menade att: ”Detta ligger fortfarande i Brås dna. Det fanns sådant som inte fick diskuteras eller beforskas.” (intervju FE4, augusti 2019).
En före detta rikspolischef beskrev att Brå har haft ett ”lite förgyllande sätt” att beskriva vissa förhållanden, där man ”nästan kunde förutsäga vad Brå skulle komma fram till när de gjorde en studie.” (intervju C1, september 2019). En annan före detta rikspolischef uttryckte att det är ”uppenbart att det finns ett beroendeförhållande vad gäller Brås relation till justitiedepartementet.” (intervju C4, september 2019).
Flera som intervjuats pekar på att politikerna har stor inverkan på vilka förhållanden och faktorer Brå i olika sammanhang betonar, eftersom departementet formulerar huvuddelen av de frågeställningar som Brå studerar (bl.a. C1, C4, GD1, M3). En före detta anställd beskrev att vilka ämnesområden som studeras har betydelse och styr på ett sätt ”världsbilden” (FE7). En före detta justitieminister ansåg att utfärdande av ”strama” direktiv är en metod för att styra vad Brås anställda utreder och hur de gör det (M3).
Flera intervjupersoner nämnde också förekomsten av andra former av politisk styrning (GD2, FE5, FE6). En före detta anställd berättade exempelvis att hen tillsammans med generaldirektören blev uppkallad till justitiedepartementet för ett samtal med krav om att en rapport skulle ”rättas”. Rapporten bestod av en utvärdering av ett regeringsförslag, med slutsatsen att förslagen var skadliga. Den intervjuade insåg att slutsatserna skulle vara politiskt impopulära, men hade ändå skrivit dessa (intervju FE4, augusti 2019). Andra före detta anställda har pekat på att det varit tydligt att det funnits politiska skäl till att de utsatts för press att ändra innehåll i rapporter även om dessa forskare inte kallats till departementet (FE1, FE4, FE5, FE8). En anställd berättade bland annat att en generaldirektör uttryckte ”det finns en verklighet och en politisk verklighet” när generaldirektören krävde att en anställd skulle ändra i en rapport (intervju FE1, augusti 2019).
En annan före detta anställd uppgav att generaldirektören vid ett annat tillfälle var väldigt bestämd och krävt olika förändringar, bland annat omskrivning av slutsatserna i en rapport. Den anställde motsatte sig detta, vilket resulterade i att en kortversion av rapporten offentliggjordes där forskarens namn inte nämndes och att någon rapport överhuvudtaget inte publicerades (intervju FE5, augusti 2019). Ytterligare en före detta anställd berättade om liknande erfarenheter. Personen arbetade med en rapport som berörde ett ämne som vissa politiker uppfattade som kontroversiellt. Då forskaren presenterade sina rön uttalade en minister vid ett möte med rapportförfattaren ett önskemål om att rapporten inte skulle komma ut och om så ändå blev fallet att ”Brå skulle ta hand om diskussionen som säkerligen skulle följa.” (intervju FE11, september 2019). I slutändan gavs en anpassad kortversion av rapporten ut.
Det framgår av intervjuer att anpassning av innehåll i rapporter gått till på olika sätt. En före detta anställd gjorde följande sammanfattning: ”Om det var så att resultat inte gillades så blev det censur, tillrättaläggande av resultat, nedtoning av resultat och att man lyfte fram andra delar av en studie som inte var så känsliga eller kunde visa på ett positivt resultat.” (intervju FE6, maj 2017).
En före detta anställd berättade att en rapport som hen arbetade med blev censurerad på ett omfattande sätt. Som skäl till att ändra en text angav en chef att det fanns metodologiska brister som gjorde resultaten osäkra. Intervjupersonen uppgav dock att hen hade haft två ”väldigt duktiga” statistiker engagerade i arbetet med rapporten. Det var därför inte sannolikt att resultaten var dåligt underbyggda. Intervjupersonen påpekade att frågeställningen som behandlades i rapporten var en ”het potatis” och precis som i många andra fall anpassades resultaten vid känsliga frågor (FE6).
Exakt hur den politiska påverkan och styrningen av chefer/generaldirektörer uppkommit verkar många gånger vara svårt att fastställa. En före detta anställd uppgav: ”Jag känner till många exempel där chefer/generaldirektören lagt sig i rapporter på grund av att resultat inte varit önskvärda. Det kan ha berott på att politiker satt en press eller att myndighetschef vet vad departementet tänker, tycker och vill.” (intervju FE8, september 2019).
En nuvarande anställd berättade att: ”Det är mycket lågt i tak på Brå. Diskussioner och kritisk reflektion är bannlyst. När man skrivit något så får man synpunkter på detta. Det är extremt långt ifrån hur olika uppfattningar skulle hanteras inom akademin […]. Det finns några personer på Brå som går igenom alla texter, framförallt en. Saker ska uttryckas på ett visst sätt och man är ängslig och vill ta bort saker i texter. Och å gud ja, för den som drabbas, drabbar det hårt […] Man är inne och petar i allt och på detaljnivå.” (Intervjuperson E12, oktober 2019)
En nuvarande anställd berättade att: ”Efter att jag anställts på Brå tog det mig en kort tid för att förstå att det är en stor utmaning att arbeta på Brå. Som anställd på Brå ska man skriva och tycka på ett visst sätt. Brå är extremt toppstyrt. Det är några personer på Brå som styr med järnhand. Om man skulle vara lite hård så skulle man kunna likna det vid en sekt. Jag tror inte att de egentligen själva förstår vad de skapat för kultur.”
Vid intervjuer har det framkommit att Polismyndigheten kan styra och påverka innehållet i rapporter eftersom de ges möjlighet att lämna synpunkter på rapportutkast. En rikspolischef uppgav att: ”När Brå utför forskning på uppdrag så skickar de rapporten för synpunkter till beställaren. Jag har visserligen som rikspolischef aldrig utnyttjat möjligheten så där jättemycket men det finns som beställare möjligheter att påverka vad Brå skriver. Får man en rapport från Brå som polisen inte tycker om så vill jag påstå att Brå inte är beredda att ändra rapporten på ett sådant sätt att de kommer fram till ett motsatt resultat, men det finns möjlighet att påverka formuleringar och annat som exempelvis kan mjuka upp kritik genom att de tonar ned allvaret och omfattningen på problem.” (intervju C1, september 2019)
En före detta generaldirektör vid Brå berättade att: ”Jag vet att det förekommit att Brå ändrat rapporter för att tillgodose polisens önskemål och det har förekommit att det blivit mycket ändringar när polisen har fått säga sitt. Skälet har varit att man på Brå varit mån om relationerna med polisen.” (intervju GD2, september 2019)
Att det finns svårigheter att bedöma Brå:s rapporter och yttranden utifrån tillförlitlighet har framkommit på olika sätt i datamaterialet. En nuvarande anställd framförde exempelvis att: ”Det förekommer forskning inom andra myndigheter, men på det sätt som forskningen bedrivs på i Brå och den politiska och ideologiska påverkan som finns är risken för snedvridna tolkningar hög. Alltid när Brå kommer ut med rapporter eller gör yttranden brukar jag fundera på vilken tvättmaskin de gått igenom.” (Intervju E12, oktober 2019)
Vilka synpunkter som externa granskare har haft på en rapport presenteras inte. De externa granskarna kan uppfattas vara en garant för en rapports kvalitet. En granskare får läsa och komma med synpunkter på utkast av en rapport, men får inte information om i vilken grad olika synpunkter har beaktats i samband med den slutliga produkten. En intervjuperson berättade att hen, i egenskap av granskare, vid två tillfällen har kunnat konstatera att de synpunkter som lämnats på ett utkast inte fått önskvärt genomslag i slutprodukten. Intervjupersonen uppfattade att man som granskare utgjorde ett slags alibi åt Brå för rapporternas vetenskapliga kvalitet.
En före detta rikspolischef (C4) menade att det är lätt att uppfatta att Brå yttrar sig på ett sätt som är politiskt tilltalande för regeringen genom att uttalandena är i linje med vad politiker förväntar sig. Om exempelvis brottsligheten går upp uttrycks det gärna på ett sätt som låter bra (t.ex. förtroendet ökar, förbättrad anmälningsbenägenhet), om den skulle gå ned är det också bra (minskad verklig brottslighet). Utifrån olika yttranden från Brå framträder på ett tydligt sätt, enligt denna rikspolischef, att myndigheten verkar ha intentionen att uttrycka sig på ett sätt som är behagligt för regeringen samt för andra myndigheter – särskilt Polismyndigheten. Ett flertal yttrande från Brå ger stöd för denna rikspolischefs iakttagelser.
I intervjuer med före detta anställda framkommer en strävan att rekrytera medarbetare som har goda förutsättningar att fungera som lydiga handläggare på en myndighet, framför personer som anammat en forskarroll (t.ex. FE3, FE5, FE8, FE9). En intervjuperson (FE3) uppgav att projektanställningarna avlöste varandra när hen arbetade som utredare och en annan före detta anställd (FE9) uttryckte att det verkar finnas ett önskemål att anställa ”unga tjejer” som är lättstyrda framför ”självständiga forskare, docenter och professorer” eftersom ”Det är svårare att handskas med kompetenta personer som inte vill bli styrda.” (intervju FE9, september 2019)
Studiens data pekar mot att det finns olika förutsättningar och villkor som påverkar forskares möjlighet att bedriva forskning vid Brå (jfr. Holgersson och Wieslander, 2019). Några intervjuer beskriver hur integriteten och en forskares motstånd att ändra i rapporter har resulterat i att de fått avsluta sin tjänst vid Brå, antingen självmant eller på uppmaning av Brå.
Även vid intervju med en annan tidigare (FE5) anställd framgår att hen vägrade att göra om slutsatser i en rapport på det sätt generaldirektören krävde. I tillägg till intervjun visade den intervjuade ett skriftligt svar som skickats till generaldirektören med anledning av detta krav. Forskarens rapport blev inte publicerad av Brå. Generaldirektören var överhuvudtaget inte intresserad av personens tjänster och hen fick sluta.
En annan före detta anställd (FE4) som berättade att det fanns sådant på Brå som inte fick diskuteras eller beforskas uppgav att hen själv inte utmanade detta. Intervjupersonen berättade att det var några utredare som försökte, men att dessa försök slogs ned. Försöken beskrevs inte ge upphov till diskussioner, utan snarare i fördömanden.
Läs mer:
Du hittar rapporten om Brå här.
Kulturminnet 