Om ideologiseringen av svenska museer och hur den motverkar sitt syfte

20191012_123200

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg läser jag just nu Lars Anders Johanssons bok Att dansa efter maktens pipa. Kultur i politikens tjänst. Den ger ständigt ny näring åt mina tankar och jag vill därför dela med mig av ett citat som diskuterar de senaste årens ideologiska snedvridning av museernas utställningar, en process som gjort att fokus flyttats från det svenska kulturarvet till mångkultur:

I mars 2016 berättade Sveriges Radio att det pågår ett paradigmskifte i den svenska museivärlden. ”Den gamla typen av museiberättande håller inte längre, och nu försöker landets museer skildra kulturarvet på nya sätt”, påstod man. I inslaget intervjuades Mats Persson, generalsekreterare i Riksförbundet Sveriges museer.

– Det handlar om museernas roll i det demokratiska samhället, att också vara en skapare av sammanhållning, ett samhälle som håller ihop. Och vi är stadda i förändring, Sverige ser annorlunda ut. Vi lever i en tid där vi blir mer och mer globala, och det här gör också att fler berättelser och fler människors berättelser behöver bli speglade på våra museer.

I klartext betyder det att museer, med tanke på att många svenskar har utrikes bakgrund, ska anpassa sig till dessa personers historia. Det är en slutsats som bygger på den märkliga föreställningen om att människor som flyttar hit från andra länder inte kan ta till sig av det nya landets historia och lämningar.
Ulrica Grubbström, vd på Västerbottens museum, går ännu längre och säger att man inte kan ta med sig det gamla museiberättandet in i framtiden, och tar museets utomhusdel friluftsmuseet med byggnader från det gamla bondesamhället som exempel:
– Vi måste kanske släppa 1800-talsbondgården och fundera på om vi kan nyttja husen och berätta andra berättelser.
Det är ett synsätt som utger sig för att vara inkluderande och tolerant, men i själva verket är inskränkt och nedlåtande. Varför skulle inte invandrare kunna ta del av och relatera till det svenska kulturarvet, precis som infödda svenskar tar till sig och relaterar till kulturarvet i de länder de flyttar till eller besöker.
Till råga på allt är det kontraproduktivt. Om syftet är att främja integration och förståelse mellan grupper kommer det dessutom att verka i rakt motsatt riktning. Få saker är nämligen effektivare för att öka förståelsen för en annan kultur än att ta del av dess historia och kulturarv. Att förstå historien är att förstå hur det samhälle som finns idag har blivit som det har blivit. För den som flyttar till Västerbotten från en annan del av världen är därför skildrandet av Västerbottens historia en hel knippa nycklar till förståelsen av det samhälle som finns där idag.

Här berör Lars Anders Johansson, enligt mig, en av de bidragande orsakerna till Sveriges notoriskt misslyckade integration av utlandsfödda: Det svenska samhället målar upp en bild av den svenska kulturen som ointressant och betydelselös. Den talas om i nedlåtande ordalag, samtidigt som dess själva existens förnekas – som om det skulle vara välkomnande och inkluderande. Vem tackar ja till att integreras i en kultur som dess egna utövare föraktar?

I själva verket ger den svenska kulturen många anledningar till stolthet. Den är en av beståndsdelarna i det framgångskoncept som skapat en av världens främsta välfärdsstater och är således ett av de bidragande skälen till att så många människor vill komma just hit. Men vi ger dem inte en chans att upptäcka denna kultur eller förstå kulturens samband med utformningen av dagens Sverige. Istället görs den svenska kulturen osynlig och oåtkomlig.

Vill vi åstadkomma en god integration behöver vi göra tvärt om: lyfta fram den kultur som utgör det svenska samhällets fundament. Vi behöver lära ut den historia som format Sverige till vad det är idag, presentera de värderingar som ligger till grund för vår lagstiftning och visa upp den svenska kulturen på ett sådant sätt att den blir begriplig och åtråvärd. Vi måste vara tydliga med att Sverige är Sverige, att det svenska samhället vilar på den kultur som vuxit fram här och att den  kulturen har många förtjänster. Först då blir det intressant att vara en del av Sverige mer än på pappret.

Hur kan ni vara så korkade?

Har svenskarna byggt in en dumhet i sin kultur? Är vi dåliga på att kommunicera med andra kulturer? Och hur betraktas vi egentligen av människor med annan kulturell bakgrund?

Jan-Olof Sandgren diskuterar dessa frågor på Det Goda Samhället.

DET GODA SAMHÄLLET

Jan-Olof Sandgren

Fick denna fråga på en uteservering när jag fikade med en kille från andra sidan jordklotet, som under drygt ett år i Sverige snappat upp åtskilliga rykten och rövarhistorier – mest från folk han mött under SFI-utbildningar, på arbetsförmedlingen och i sociala sammanhang. Och det hade lett honom fram till följande slutsats: Sverige delar ut hur mycket pengar som helst, till vem som helst och av vilken anledning som helst.

Man kan invända att hans slutsats grundas på anekdotisk bevisföring. Svensk migrationspolitik är naturligtvis varken helt godtycklig eller obegränsat generös (även om min vän kan ha snubblat över en del information, som vanligtvis inte når upp i de politiska finrummen). Men oavsett sanningshalten finns ett annat skäl att ta hans frågeställning på allvar, det handlar om ”Sverigebilden”.

Det är nämligen en ganska spridd uppfattning att svenskar är lite korkade. Jag har stött på den åsikten otaliga gånger, i…

Visa originalinlägg 591 fler ord

Den viktigaste kulturpolitiska valfrågan 2018

bild riksdag

Det senaste numret av magasinet Axess (nr 5 juni 2018) har kulturpolitik som tema. I ett av reportagen har nio skribenter fått svara på vilken kulturfråga de hoppas ska uppmärksammas under valrörelsen och varför. Nedan lämnar jag en kort sammanfattning av deras synpunkter och några egna reflektioner:

MarieLouise Samuelsson (journalist och författare) är bekymrad över att statliga kulturinstitutioner (som Operan, Dramaten och Historiska museet) får betala marknadsmässiga hyror för sina lokaler. Det skapar en rundgång i systemet när institutionerna får statliga anslag, som via hyran går tillbaka till statskassan. Ett steg mot en lösning, menar Samuelsson, vore att skapa ett sammanslaget departement för kultur och utbildning, då ett större departement skulle innebära mer makt.

Anna Viktoria Hallberg (fil doktor i litteraturvetenskap och utredare vid Södertörns högskola) vill att politiken ”släpper det krampaktiga, kvävande taget om kulturens form och innehåll. Slutar producera papperstigrar. Ger upp idén om att man kan administrera sig fram till hög konstnärlig kvalitet”. Hon vill att mindre resurser går till politiskt betingad administration, så att mer kan gå till vårdandet av artefakter, som kyrkofönster, bibliotekens böcker, statyer och hällristningar.

Karin Stensdotter (författare och arkitekt) vill att fokus ska läggas på vård av det svenska språket, framför allt inom politiken. Hon vill att politiker ska uttrycka sig korrekt och bildat och önskar sig ”tal som klingar av Fröding och Lagerlöf”.

Lars Anders Johansson (redaktionschef på Timbro och chefredaktör i Smedjan) propagerar för ett kulturpolitiskt systemskifte. Han konstaterar att kulturen inte per automatik blir mer välmående av fler skattekronor och att det som präglat kulturella blomstringstider snarare är institutionell konkurrens. För att komma till rätta med problem som identitetspolitik, likriktning och aktivistiska tjänstemän inom kultursektorn behövs oberoende institutioner utanför det politiska systemets kontroll.

Adam Cwejman (ledarskribent i Göteborgs-Posten) påtalar att kulturarvsdebatten reducerats till att vara en fråga för eller emot en nationalistisk politik: ”Kulturarvsfrågan är dubbelt viktig i en valrörelse: Det handlar om Sveriges historiska och kulturella arv, hur det ska vårdas och värnas, tillgängliggöras för samtidens och framtidens svenskar. Men i lika stor utsträckning handlar det om politiseringen av offentliga myndigheter, tjänstemannarollen och i vilken utsträckning våra museer ska tjäna djupare ideologiska syften – oavsett vilken politisk inriktning som eftersträvas.”

Martina Björk (fil dr i latin vid Lunds universitet) anser att ”den viktigaste kulturfrågan är en attitydfråga som rör kulturens uppdrag”. Hon är trött på att ”kultursidor och kulturinstitutioner tycks ha gått in för att kulturen ska representera rödgröna hjärtefrågor för dagen och att konsumenten skall översköljas av dessa”. Hennes önskan är att kulturen befrias från ”sina kidnappare med sin ensidiga värdegrund”.

Olle Lidbom (medieanalytiker och kommunikationschef på Norstedts Förlagsgrupp) konstaterar att den viktigaste kulturpolitiska frågan handlar om politikens förhållningssätt till kulturen. Staten och byråkratin nöjer sig inte längre med att dra upp ramverk, utan ”tafsar på kulturens själva innehåll”, vilket sker genom styrning av bidragsgivningen till förlag och teateruppsättningar, liksom via presstöd. Lidbom vill ge medborgarna större ansvar för kulturens och mediernas innehåll.

Joel Halldorf (docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och lärare på Teologiska högskolan i Stockholm) önskar sig en ”postsekulär religionspolitik, som inte bara vaktar mot avarter, utan också tar vara på samfundens potential”. Han menar att staten måste ta vara på religionernas positiva kraft och deras vilja att bidra till ett gott samhälle.

Ulla Gudmundsson (skribent och diplomat) vill att kultur-Sverige ifrågasätter sin syn på staden som upplyst och landsbygden som kulturellt bakom. Hon menar att landsortskultur ses som töntig och efterbliven och att det offentliga samtalet domineras av en urban, kosmopolitisk norm. Dessa schabloner skapar en politiskt farlig dikotomi, som gör våld på verkligheten.

Vad tycker jag då om ovanstående analyser? Till att börja med får jag konstatera att alla har något viktigt att säga utom möjligen Samuelsson, som fastnar i en perifer fråga utan möjlighet att påverka kulturlivet på något avgörande sätt. Av de övriga väljer tre (Stensdotter, Halldorf och Gudmundsson) att rikta in sig på vad jag skulle vilja kalla mindre frågeställningar, medan de övriga tar upp frågor som rör kulturpolitikens grundläggande förhållningssätt och övergripande funktion. Och det är bland de sistnämnda (Hallberg, Johansson, Cwejman, Björk och Lidbom) som vi hittar en röd tråd av samsyn. De kritiserar alla, på lite olika sätt, att kulturen gjorts till politikens verktyg och megafon. Om man ska dra ut en syntes ur reportaget, så måste slutsatsen bli att den viktigaste kulturpolitiska valfrågan handlar om att politiken ska sluta styra kulturens innehåll och att kulturen inte ska tvingas vara politikernas förlängda arm. Kort sagt: kulturlivet behöver frigöras från politikers och tjänstemäns ideologiska påverkan.

Jag håller med om att det är en av valets viktigaste kulturpolitiska frågor, men jag tror att det finns en annan kulturpolitisk aspekt som kommer att spela en mer avgörande roll: frågan om det mångkulturella samhället och den svenska kulturens status i Sverige.

I åratal har svenska politiker propagerat för mångkultur, utan att ha några lösningar på hur ett mångkulturellt samhälle ska organiseras. Jag vill påstå att de inte har fattat vad de har gjort. Resultatet ser vi nu i form av ökad splittring och ett växande utanförskap. Våra politiker har tagit för givet att mångkultur bara ska handla om ytliga företeelser, som klädstil, matvanor och högtider. När det gäller djupare frågor har man förväntat sig att personer med annan kulturell bakgrund genast ska ta till sig det svenska samhällets jämställda och sekulära värderingar – vilket givetvis inte har skett. Nu ser vi hur kulturuttryck som går emot vårt samhälles grundstenar får spridning. Kvinnor i heltäckande klädsel blir ett allt vanligare inslag i gatubilden, badhus har fått införa könssegregerade badtider för att kvinnor ska kunna gå dit, män vill inte skaka hand med kvinnor och föräldrar kräver att skolorna ska tvinga på deras döttrar slöja. Skolpersonal larmar om barnäktenskap, kommuner måste köpa bostäder åt polygama familjer och allt fler barn växer upp i hem där hederskultur praktiseras. Böneutrop tillåts trots att svenska folket inte vill ha dem, barn klarar inte av sin skolgång för att de tvingas fasta under ramadan och kvinnor i förorterna vittnar om att de trakasseras ifall de inte följer särskilda klädkoder. Islamistiska partier har startats och en nylig dom i Solna tingsrätt visar hur det kan gå när vårt rättssystem infekteras av en sharia-baserad syn på rättvisa.

Vad de ovanstående exemplen illustrerar är diametralt olika uppfattningar om hur ett samhälle ska fungera och vilka gränser lagstiftningen ska dra. I det avseendet är gapet mellan den svenska kulturen och kulturer med annan bakgrund ibland så stort att de är inkompatibla. Så vilka lagar och normer ska gälla i ett mångkulturellt samhälle, där olika grupper har totalt olika syn på vad som är rätt och fel? Denna fråga har politikerna inte presenterat svar på. Samtidigt ser svenskarna hur deras land förändras på ett för dem negativt och ofta obegripligt sätt.  Jag skulle vilja spetsa till resonemanget och hävda att ju fler som kommer i kontakt med mångkulturen, desto färre vill ha den. Och just detta tror jag kommer att vara den fråga som ger allra störst utslag i höstens valresultat.

 

Läs mer:

https://www.axess.se/

Kultur och kulturarv i Sverige, från A till Ö

 A

Adventsljusstake, en ljusstake som används till att pynta hemmet i adventstid. Seden med adventsljus kom till Sverige på 1800-talet och fick snabbt stor spridning. De första elektriska adventsljusstakarna tillverkades i Sverige och lyser nu upp vart och vartannat fönster i december.

Allemansrätten, ett av de främsta uttrycken för den svenska kärleken till naturen. Allemansrätten garanterar alla möjligheten till naturupplevelser genom att fastslå rätten att vistas i skog och mark. Många svenskar tar vara på allemansrätten genom att vandra, campa, bada och plocka bär.

Allmoge, en benämning på bönder och ståndslösa i det nordiska bondesamhället. Det kulturarv som förknippas med allmogen vårdas i regel av nutidens hembygdsföreningar. Allmogestilen är en särskild inredningstrend som karakteriseras av äldre bruksföremål och stort inslag av trä.

Ankarjärn, en anordning som i äldre byggnader användes för att förankra träbalkar i murverk. Ankarjärnet avslutas ofta med en synlig ankarslut, som blir ett dekorativt element på husets fasad. Ankarslutar är framför allt vanliga på svenska stenhus från medeltiden fram till 1800-talet. Det var den stora tillgången på stångjärn som gjorde att man i Sverige valde att utveckla denna byggnadsteknik. Ankarjärn syns även på äldre byggnader i närliggande europeiska länder och innehåller då ofta svenskt järn.

Asatro, en polyteistisk religion som innehåller den nordiska mytologin. Asatron föregick kristendomen i nutida svenskt område och har satt spår i traditioner, folktro, språkbruk och ortnamn. Dess gudavärld är full av temperamentsfulla gudar och gudinnor med färgstarka personligheter, vars hisnande öden och äventyr skildras i Snorre Sturlassons Edda. Till asatron hör även riter som blot och sejd. Religionens främsta helgedom fanns i Gamla Uppsala.

Astrid Lindgren, en av Sveriges mest folkkära och prisbelönta författare, som med sin enorma fantasi skapade en litterär skatt. Hennes böcker tillhör de mest utlånade på svenska bibliotek och utgör en självklar del av varje svensk barndom. Astrid Lindgrens figurer –  som Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och Karlsson på taket – tillhör världens mest kända svenskar.

B

Barns rättigheter Sverige har en lång tradition av att driva barns och ungdomars rättigheter. 1966 blev Sverige det första landet i världen som införde förbud mot barnaga och Sveriges barn har en egen statlig myndighet (Barnombudsmannen) som bevakar deras intressen.

Bellman, en svensk 1700-talsskald med en synnerligen riklig produktion av dikter, visor och psalmer. Hans omfattande bidrag till den svenska visskatten har gjort honom odödlig och de mest kända melodierna (som Fjäriln vingad syns på Haga, Gubben Noak och Så lunka vi så småningom) kan många svenskar sjunga. Få har bättre förtjänat att kallas svensk nationalskald

Brännboll, en svensk utomhuslek med boll och slagträ, som spelas på idrottslektioner, läger och sommarfester.

 

C

Carl Många Carlar har bidragit till att forma bilden av Sverige. Hit hör inte minst en av världens främsta vetenskapsmän (Carl von Linné), en av konsthistoriens mest framstående akvarellister (Carl Larsson), Sveriges meste vissångare (Carl Michael Bellman) och flera kända svenska kungar (då vanligen med begynnelsebokstav K).

Charter Svenskarna är världsmästare på att resa och favoritsemestern sker med charter till ett soligt land.

Curlingföräldrar, ett socialpsykologiskt begrepp för föräldrar som ständigt underlättar för sina barn genom att undanröja svårigheter åt dem. Denna typ av föräldraskap är en tämligen modern företeelse i den svenska kulturen, som dock fått kraftigt genomslag de senaste decennierna.

D

Dalahäst, en handmålad trähäst, som tillverkats i Sverige sedan 1600-talet. Vanligtvis har den röd botten och ett dekorativt mönster i form av s.k. krusning. Dalahästen är en av Sveriges främsta nationalsymboler och den mest köpta souverniren bland utländska turister som besöker landet.

Dansbandsmusik, en egen genré inom svensk populärmusik, till vilken man dansar pardans. Sångtexterna är i regel på svenska och handlar ofta om kärlek, naturen eller minnen från förr.

Den svenska modellen, en politisk idé som betonar maktbalans och kompromisslösningar mellan kapitalistiska intressen och socialistiska krav på social utjämning. Idéhistoriskt går dess rötter tillbaka till bruks- och bondesamhällets samförståndskultur och det tidiga 1900-talets avtal mellan arbetsmarknadens parter. Den svenska modellen anses ibland ha skapat ett inofficiellt samhällskontrakt bestående av förväntningar, rättigheter och skyldigheter från både samhällets och medborgarnas sida.

Design Skandinavisk inredningsdesign har blivit ett eget begrepp som förknippas med en ljus och avskalad stil. Möbler och lösföremål har ofta inslag av trä och en betoning på funktion. Till Sveriges mest internationellt bekanta formgivare hör Carl Malmsten, Yngve Ekström och Bruno Mathson.

Djurornamentik, dekorationsform med djurmönster, som använts till att pryda bruksföremål, byggnader och smycken. Djurornamentiken kom till uttryck i Skandinavien under tiden 400-1200 e.Kr och präglade således konsten i denna del av världen under mer än 800 år. Karakteristiskt är att djurens kroppsdelar ingår i avancerade mönster och ibland är så förvrängda att man måste studera föremålet noga för att urskilja dem. Hantverkskunskapen bakom ornamentiken och föremålen den kommit till uttryck på är av ofta av mycket hög kvalitet.

Du gamla, du fria, en sång skriven av Richard Dybeck 1844, som av tradition betraktas som Sveriges nationalsång. Den har dock aldrig blivit officiellt utsedd till detta.

E

Ensamhushåll Egen härd är guld värd, anser många svenskar och då även i bemärkelsen att man vill leva ensam. 40% av alla hushåll i Sverige innehåller bara en enda person, vilket ger Sverige världsrekord i ensamboende.

F

Falukorv, en varmrökt korv av kött, fett, potatismjöl, lök, salt och kryddor. Falukorvens historia går tillbaka till arbetet i Falu gruva på 1600-talet, då stora mängder rep av ko- och hästskinn behövdes. När djuren slaktades för detta ändamål uppstod ett behov av att tillvarata köttet, vilket resulterade i korvproduktion. Falukorven fick sedan spridning över hela landet och ingår nu i många maträtter i svenska hushåll.

Falu rödfärg, en slamfärg med röd nyans, som ofta används till att måla svenska fasader. Dess historiska ursprung är kopparbrytningen i Falu gruva, där biprodukterna användes till framställning av rött pigment. Denna omständighet har gjort Sverige till ett land av röda stugor och gett upphov till begreppet ”faluröd”.

Fika, en kortare paus för att dricka kaffe eller té och äta något sött tilltugg i form av ”fikabröd”. Fika har blivit en social institution i Sverige, vilket bidragit till att svenskarnas kaffekonsumtion tillhör den högsta i världen. I allmänhet ses fikapauser som självklara på svenska arbetsplatser.

Filmjölk, en trögflytande kulturmjölk med syrlig smak, som främst förekommer i Sverige och Finland. Den äts ofta till frukost.

Folkhemmet, ett begrepp som myntades av statsminister Per Albin Hansson 1928. Folkhemsbegreppet är en metafor för ett samhälle som är organiserat för att ge medborgarna grundtrygghet. Denna tanke har resulterat i sociala reformer som lett till framväxten av en stor offentlig sektor, inkluderande bl.a. skattefinansierad sjukvård och avgiftsfri utbildning.

Fornlämningar Sverige har en lång tradition av att skydda kulturhistoriska värden. På 1600-talet inrättades Riksantikvarieämbetet för denna uppgift och 1666 upprättade kung Karl XI Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiquiteter, som kan sägas vara världens äldsta lag för fornminnens bevarande. Tack vare detta har runstenar, fornborgar och gravplatser i hög utsträckning fått stå orörda för att berätta sin historia.

Fäbod, en anläggning som används för fäboddrift, där boskapen sommartid förs till särskilda betesmarker utanför jordbruksbygden. Utmärkande för fäboddriften är (förutom djurhållning) beredning av mjölkprodukter, tillverkning av särskilda bruksföremål och insamling av vinterfoder. I fäbodkulturen ingår även arbetsmusik med naturnära instrument, som horn och lurar. Fäboddrift var särskilt viktigt från 1500-talet till 1800-talet, men har även fått ett uppsving i och med de senaste decenniernas intresse för närproducerad mat.

G

Glaskonst Under 1700-talet växte en imponerande mängd glasbruk fram i de småländska skogarna, för att tillslut bilda det s.k. glasriket. Dess konstnärskap, uppfinningsrikedom och hantverkskunnande skulle med tiden ge svensk glasdesign världsrykte.

Gravlax eller gravad lax är en nordisk maträtt med medeltida ursprung. Rå lax läggs i en blandning av salt och socker under ett antal dagar, för att bearbetas av de egna vävnadsenzymerna. Ofta tillsätts även dill och olika kryddningar. Själva namnet kommer av att laxen ursprungligen tillagades i en övertäckt grop (grav). Gravlax betraktas nu som högtidsmat och ingår  i det svenska firandet vid jul, påsk och midsommar. Den serveras ofta med hovmästarsås.

Göta kanal, Sveriges största byggnadsverk och ett av landets främsta byggnadsminnen. Tillsammans med Trollhättekanalen och naturliga vattensystem bildar Göta kanal en 390 kilometer lång vattenväg tvärs igenom Sverige, från Östersjön till Kattegatt. Bygget utfördes 1810 – 1832 med förindustriell teknik, främst av män i den svenska armén. Totalt beräknas 58 000 soldater ha medverkat. Sannolikt finns ingen byggnad som fler svenskar har bidragit till att färdigställa. Kanalen användes länge till transport av träprodukter, olja, kol och malm och kom på så sätt att få stor betydelse för kulturmiljön i närområdet. Nu är Göta kanal en sommarattraktion som lockar både båtfarare och åskådare.

H

Hedendom Var god se asatro.

I

IKEA, ett företag som grundades av den då sjuttonårige Ingvar Kamprad 1943. Med tiden kom företaget att specialisera sig på möbler som säljs i delar och monteras ihop av köparen. IKEA-varuhus finns nu i 43 länder och de svenska hem som helt saknar föremål från IKEA torde vara en minoritet.

Individualism I Sverige betonas den enskilda personen mer än klanen, släkten eller kollektivet. Det gör att Sverige jämfört med många andra kulturer utmärks av ett individualistiskt tänkande. Frågor som i andra kulturer anses angå familjen eller släkten  – som äktenskap, utbildning eller livsstilsval betraktas i Sverige som den enskildes angelägenhet.

Ingmar Bergman (1918-2007) är en av Sveriges mest kända kulturpersonligheter och anses tillhöra filmhistoriens främsta regissörer. En återkommande tematik i hans verk är det psykologiska samspelet mellan människor. Han hyste en särskild förmåga att bygga upp miljöer och stämningar, vilket gjort honom till en legendarisk filmskapare.

J

Jantelagen, en samling förhållningsregler som formulerades av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose och har fått stort genomslag i Sverige. Dess grundläggande princip är att man inte ska sticka ut eller hävda sig. Jantelagen har gjort svenskarna till ett blygt och urskuldande folk, som har svårt att ta komplimanger och sällan framhäver sina förtjänster.

Jordgubbar är svenskarnas favoritbär. Ingen sommar är komplett utan dem och de toppar det bakverk som utsetts till Sveriges nationaldagsbakelse.

Jul, namnet på Sveriges största högtid, vilket vittnar om landets förkristna vinterseder. De första skriftliga källorna som berättar om julfirande i Skandinavien är Hrafnsmál från cirka år 900 och Heimskringla från 1200-talet. Julens gud var Oden, som i det sammanhanget gick under namnet Jólnir. När Norden kristnades behölls beteckningen ”jul”, även om firandet istället kom att handla om Jesu födelse. Idag har julens religiösa betydelse bleknat och julen har fått karaktären av en familjehögtid. Det moderna julfirandet i Sverige utmärks framför allt av traditioner med stor internationell spridning, såsom julgran, julklappar och jultomte.

Julbord, en blandning av rätter med varierande ursprung, som äts i samband med julfirandet. Med tiden har julbordets sammansättning kommit att återspegla en blandning av religion, folktro och seder av olika ålder. På nutidens julbord är julskinka, sillrätter, gravlax, köttbullar, julkorv, prinskorv, lutfisk, Janssons frestelse och risgrynsgröt typiska.  Karakteristiskt för julbordet är också att det i modern tid övergått från att vara julaftonens högtidsmåltid till att serveras på restauranger under hela december.

Jämställdhet Sverige eftersträvar att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Oavsett kön ska man ha lika stor möjlighet att påverka samhället och styra över sitt liv. I internationella undersökningar rörande jämställdhet placerar sig Sverige  högt, vilket beror på att svenska kvinnor har nått en stark ställning. Sverige har också lagar som förbjuder könsdiskriminering.

K

Kalle Anka Alla svenskar vet att man tittar på Kalle Anka på julafton klockan 15.

Knäckebröd, ett inhemskt hårdbröd av råg, vatten, jäsningsmedel och salt, som knaprats av svenska folket i hundratals år. Det traditionella knäckebrödet har formen av en rund kaka med ett hål, för att kunna hängas upp. I modern tid har sortimentet utvecklats till att innehålla andra former, kryddningar och sädesslag. Knäckebröd är nu ett av Sveriges mest exporterade livsmedel.

Konflikträdsla I den svenska kulturen bör konfrontationer undvikas. Att höja rösten anses i regel olämpligt och motsättningar ska helst lösas med dialog. Aggressiva uttryck ses inte som ett tecken på styrka, utan betraktas som bristande självbehärskning. Svenskar uppfattas därför ofta som konflikträdda och undfallande.

Konsensus I Sverige är konsensuskulturen stark. Beslutsfattande sker genom diskussion och åsiktsutbyte med målsättningen att alla ska få tillräckligt mycket av sin vilja tillgodosedd. Genom sökandet efter konsensus skapas gemensamma förhållningssätt som gör att konfrontationer och tillgripande av maktmedel kan undvikas.

Kristendom Sverige bär på en tusenårig kristen kulturtradition och de flesta svenska högtider har kristna inslag. Svenska kyrkan var länge en statskyrka som svenskarna automatiskt skrevs in i vid födseln. Med sina 6 miljoner medlemmar är Svenska kyrkan fortfarande Sveriges största trossamfund och det är till kyrkan många svenskar vänder sig vid avgörande tillfällen i livet, som dop, vigsel och begravning.

Kronan Den svenska kronan är Sveriges valuta sedan 1873, då Sverige bildade en myntunion med Danmark och Norge. Dessförinnan handlade svenskarna med riksdaler. Unionen upphörde 1914, men beteckningen ”krona” har kvarstått. Trots EU-medlemskap har svenskarna valt att inte ersätta kronan med Euron.

Kräftskiva, en fest på sensommaren, då man samlas för att under muntra former äta kräftor. Traditionen har sitt ursprung i att kräftfisket tidigare var begränsat till en viss säsong, varför kräftpremiären i augusti ansågs värd att fira. Den typiska kräftskivan utmärks av dukning med kräfttema, lanternor, haklappar och pappershattar. Huvudrätten är kräftor som kokats i en lag med dillkronor och kryddor, men även räkor, ljust bröd, ost, pajer och sallader brukar serveras. Till maten dricks snaps, vin och öl. Om vädret tillåter är det vanligt att kräftskivan hålls utomhus.

Kulning, en inhemsk sångteknik karakteriserad av vibratofria melodier i högt röstläge. Kulningen användes i det gamla bondesamhället som lockrop för att kalla på boskap.

Kungahuset Den svenska monarkin sträcker sig tusen år tillbaka och har i hög utsträckning format Sverige. Inte minst har den bidragit med flera av Sveriges främsta kulturhistoriska personligheter, som Gustav Vasa, drottning Kristina och Gustav III.  Idag fyller kungahuset främst symboliska och ceremoniella funktioner, men ses som en del av Sveriges kulturhistoria och har starkt stöd i befolkningen. Till monarkins kulturarv hör de kungliga slotten, varav ett flertal är välbevarade och hålls öppna för allmänheten som museer.

Kurbitsmålning, en konstform med rötter i 1700-talets Dalarna, där mönstret består av prunkande fantasiblommor. I regel är blommorna stiliserade och inte sällan symmetriskt arrangerade. I det gamla bondesamhället bredde kurbitsmåleriet ut sig över möbler och väggar i allmogens hem. Än idag används det till att dekorera hantverksföremål.

Kvinnofrid Ur ett internationellt perspektiv har svenska kvinnor en stark ställning. Kvinnor betraktas som kapabla och självständiga på ett sätt som avviker från många andra kulturer, vilket bl.a. kommer till uttryck genom att svenska kvinnor är högutbildade och förvärvsarbetar i hög utsträckning. De bemöts med en respekt som är långt ifrån självklar i stora delar av världen och lagstiftningen som skyddar kvinnor mot trakasserier och diskriminering är stark.

Kyrkstäder Kyrkstäderna är ett unikt kulturarv för de nordliga delarna av Sverige och Finland. De långa avstånden gjorde det nödvändigt att ha övernattningsmöjligheter i anslutning till gudstjänstlokalerna, vilket ledde till att en bebyggelse med mycket små och enkla bostäder växte fram. I flera fall ledde befolkningssammansättningen till att kyrkstäderna kom att innehålla en blandning av ryggåsstugor och samiska kåtor. Bland de bevarade kyrkstäderna är den världsarvsklassade Gammelstads kyrkstad mest känd.

Köttbullar, en ikonisk svensk maträtt tillagad av köttfärs. Även om liknande rätter finns i många andra kulturer är köttbullarna förknippade med Sverige och serveras på IKEA-varuhus världen över.

L

Lagom, ett mycket populärt ord i Sverige, som betyder ”i lämplig mängd”, ”väl anpassad” och ”utan överdrift”. Ordet signalerar att en avvägning gjorts, så att något hamnat på en gynnsam nivå. Den svenska modellen anses ibland vara ett uttryck för svenskarnas strävan efter lagom, då den bygger på kompromissvilja och skapar en medelväg mellan politiska ytterligheter. Lagom betraktas ofta som ett ideal för den svenska folksjälen, vilket gett upphov till uttrycket ”landet lagom”.

Landskapen Sverige har en lång tradition av landskapsindelning, vilket är en historisk rest från tiden innan landet enades. Landskapen hade då egna landskapslagar. Än idag har landskapen utmärkande kulturella särdrag med olika dialekter och symboler. Vissa traditioner har stark förankring i landskapsindelningen, såsom firandet av Mårtensafton i Skåne och Olofsmässa i Härjedalen.

Lucia Firandet av det italienska helgonet har utvecklats till en för Sverige unik tradition, där en luciagestalt med ljus i håret leder ett tåg av ljusbärande tärnor. I tåget kan även stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar ingå. För svenskarna är Lucia ljusets drottning, som varje år lyser upp vintermörkret och förebådar julen. De traditionella luciasångerna kan många svenskar utantill och de förknippas med en alldeles särskild sinnesstämning. Till firandet hör också pepparkakor, lussekatter och glögg.

Luther Den lutherska idétraditionen fördes in i Sverige på 1500-talet, då Gustav Vasa gjorde svenskarna till protestanter.

M

Mellanmjölk, en mjölksort med fetthalt på 1,5%, vilket innebär att den ligger mittemellan standardmjölk och lättmjölk. Begreppet används ibland i nedsättande bemärkelse, då det anses representera en tråkig – och för Sverige karakteristisk – måttfullhet.

Midsommar, en av Sveriges främsta högtider, då svenskarna samlas för att glädjas över sommaren, ljuset och växtligheten. Redan på hällristningar från bronsåldern ses danser som tros ha varit till för soldyrkan, varför traditionen kan ha mycket djupa rötter. De äldsta skrifterna som nämner nordiskt midsommarfirande är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Sedan medeltiden har firandet inkluderat sång och dans runt en midsommarstång: en påle dekorerad med löv och blommor, som reses under festliga former. Midsommardansen är ett av få tillfällen då man ännu kan få se svenskar bära folkdräkt. Till firandet hör också en måltid, som ofta innehåller färskpotatis, dill, gravlax, inlagd sill, gräddfil, gräslök och alkoholhaltiga drycker.

Musikundret Med tanke på sin litenhet har Sverige producerat ett osedvanligt stort antal internationella musikstjärnor och hitlåtar. Till de mest välbekanta hör Abba, Roxette och Avicii . Sverige är också ett av de mest framgångsrika länderna i världens största musiktävling, Eurovision Song Contest.

N

Nobelpriset Den 10 december varje år riktas världens blickar mot Sverige, då Nobelprisen delas ut i Stockholm. Pristagarna belönas för exceptionella prestationer inom fysik, kemi, medicin, ekonomi och litteratur. Utmärkelsen består av en summa pengar, en guldmedalj och ett diplom, som överlämnas av den svenska kungen. Den efterföljande Nobelbanketten i Stockholms stadshus tillhör de mest högtidliga och berömda festligheterna i världen.

Nyckelharpa, ett musikinstrument som spelas med stråke, samtidigt som tangenter (nycklar) trycks mot strängarna för att ge dem önskad tonhöjd. Under spelsträngarna finns resonanssträngar, som ger ett karakteristiskt ljud. Nyckelharpan är ett av de typiska instrumenten i svensk folkmusik och har föreslagits bli Sveriges nationalinstrument.

O

Offentlighetsprincipen, en lagstadgad rättighet för varje svensk medborgare att ta del av allmänna handlingar vid landets myndigheter. Offentlighetsprincipen har funnits i Sverige sedan 1766 och är nu en del av grundlagen. Den är till för att allmänheten ska kunna utöva kontroll över myndigheternas agerande och ses som en av det demokratiska samhällets grundstenar.

Offerkofta Att känna sig kränkt och diskriminerad är en stark trend i den svenska samtidskulturen, vilket i symboliska ordalag beskrivs som att ta på sig offerkoftan.

Ordning Ordning och reda har traditionellt varit ett betydelsefullt inslag i svensk kultur. Skräp ska slängas i papperskorgen, tider ska passas, man väntar på sin tur i en prydlig kö och på kvällarna är man tyst för att inte störa grannarna. Viss uppluckring av ordningskulturen har dock kunnat skönjas de senaste årtiondena.

P

Polkagris, godis i form av en pepparmintsstång med röd-vitrandigt mönster, som började tillverkas av Amalia Eriksson i Gränna 1859. Än idag förknippas denna sötsak med Gränna, där tusentals polkagrisar tillverkas varje dag.

Polska Majoriteten av alla traditionella folkliga melodier som nedtecknats i Sverige utgörs av polskor. Karakteristiskt är att polskan går i tretakt, men med mindre betoning på första taktslaget än valsen. Många av landets mest välbekanta visor är polskor, inte minst Räven raskar över isen, Hej tomtegubbar och Vårvindar friska. Till musiken hör en pardans med samma namn, som utvecklats till olika varianter i olika delar av landet.

Påskkärring Enligt svensk folktro reste häxor till Blåkulla vid påsken, vilket bidragit till att forma många svenska påsktraditioner. Seden att klä ut sig till häxa i form av påskkärring är av okänd ålder, men existerade åtminstone vid 1800-talets början. Ursprungligen var det vuxna och tonåringar som deltog i upptågen, medan det idag är barn som klär ut sig för att gå runt och tigga godsaker. Ofta delar de ut egenhändigt tecknade påskkort och önskar glad påsk. I östra Sverige ger sig påskkärringarna ut på skärtorsdagen, medan västsvenska häxor väntar till påskafton.

Q

Queer, ett begrepp som representerar ett kritiskt förhållningssätt till det som uppfattas som vedertagna normer rörande könsidentitet och sexualitet. I det moderna Sverige pågår ett ständigt arbete med att sprida information om HBTQ-frågor och samhällslivet utmärks av tolerans mot sexuella minoriteter. Sedan 2009 har landet en könsneutral äktenskapslagstiftning och adoption är tillåtet i samkönade relationer.

R

Register Sverige är ett land fullt av register, inte minst befolkningsrelaterade register kopplade till de svenska personnumren. Traditionen med folkbokföring har gamla anor och sköttes fram till 1991 av kyrkan. De äldsta bevarade kyrkböckerna är från 1600-talet och från 1700-talet finns kompletta kyrkoarkiv. Till de mer betydelsefulla registren i modern tid hör Registret över totalbefolkningen, Universitets- och högskoleregistret och Socialstyrelsens hälsodataregister. Registerhållningen är en rik källa till statistik och Sverige har därför god information om befolkningens hälsotillstånd och livsmönster.

Runor, fonetiska skrivtecken som började användas i de germanska delarna av Europa århundradena efter Kristi födelse. Störst utbredning kom runorna att få i Skandinavien och ingenstans är runristningar så vanliga som i Sverige. Totalt har man funnit omkring 3500 runinskrifter i nutida svenskt område, allt från enstaka ord på runförsedda lösföremål till längre inskriptioner på väldiga stenblock. Runstenarna, som ofta är minnesmonument över personer och händelser, ristades främst under vikingatiden. Från tidig medeltid började det latinska alfabetet ta över, men runorna levde länge kvar som folkligt skriftspråk. I Dalarna fanns s.k. dalrunor i bruk in på 1800-talet.

Runstav, en evighetskalender i form av en trästav med inristade runor och symboler. Runstavarna användes från 1200-talet fram till den gregorianska kalenderreformen 1753, då de blev obrukbara. Utbredningsområdet motsvarar huvudsakligen medeltida svenskt område, men runstavar har även påträffats i Norge, Danmark, Finland och svenskbygderna i Baltikum.

S

Samekulturen Samerna har status som urfolk i Sverige. Deras traditionella landområde utgörs av Sápmi, som sträcker sig över norra delarna av Sverige, Norge och Finland samt Kolahalvön. I Sverige finns cirka 30 000 samer. Deras språk, samiskan, utgörs av flera olika språkvarieteter besläktade med finskan. Traditionellt har samerna levt ett nomadiskt eller seminomadiskt liv präglat av renskötsel, jakt och fiske. Till de mer särpräglade inslagen i samekulturen hör den färgrika samedräkten, nåjdtrumman, fadno-flöjten och den karakteristiska sångstilen jojk. Samerna har ett eget beslutsorgan i form av sameting, en egen flagga och en nationalsång. Med sina traditioner och sitt originella hantverk bidrar de med en unik del av kulturarvet i Sverige.

Sekularism Såväl asatro som kristendom har ur ett historiskt perspektiv haft betydande inflytande på den svenska kulturutvecklingen, men i det moderna Sverige dominerar sekulära värderingar. Religion anses i allmänhet vara en privatsak. På World Values Surveys kulturkarta intar Sverige en placering i det övre högra hörnet, vilket bl.a. kännetecknas av sekularism.

Selma Lagerlöf var första svensk och första kvinna att vinna Nobels litteraturpris. Än idag är hon den mest utlånade Nobelpristagaren på svenska bibliotek och flera av hennes böcker räknas som svenska klassiker.

Semla, ett bakverk av vetebröd som av tradition ska ätas på fettisdagen. Att fira tiden före påskfastan med särskilt fastlagsbröd är en sed med medeltida ursprung, även om brödet då var okryddat och bakat av råg. Med tiden började brödet smaksättas och innehållet gröptes ur för att blandas med grädde. Senare tillkom mandeln och på 1850-talet började man i Sverige fylla brödet med mandelmassa. I modern tid har semlornas popularitet fått semmelsäsongen att bre ut sig och många konditorier serverar nu semlor från jul till påsk.

Sjätte juni, Sveriges nationaldag, som firas till minne av Gustav Vasas kungaval 1523 samt den regeringsform från 1809 som anses ha lagt grunden för det moderna Sverige. Den svenska nationaldagen är ung – först 1983 fick 6 juni nationaldagsstatus. Vanligen firas nationaldagen med picknick och uppträdanden.

Skansen, ett populärt friluftsmuseum i Stockholm, som alla svenskar känner till. Museet grundades 1891 i syfte att bevara svensk folkkultur och visar upp äldre byggnader och bruksföremål från olika delar av Skandinavien. Till området hör även en djurpark med främst nordiska djur. Högtider som midsommar, valborgsmässoafton, nationaldag och lucia brukar firas med uppträdanden på Skansens scen och sedan 1895 reciteras dikten Nyårsklockan på Skansen varje nyårsafton. Skansen är Sveriges mest besökta kulturmiljö och på senare år har det TV-sända musikprogrammet Allsång på Skansen lockat stor TV-publik.

Skatter Så länge Sverige funnits har svenskarna betalat skatt i olika former. Svenska skattesatser tillhör de högsta i världen och används till att finansiera en stor offentlig sektor.

Skogsbruk mer än halva Sveriges yta är täckt av skog och skogen har spelat en avgörande roll för Sveriges kulturutveckling. Före industrialiseringen användes främst barrskog till husbyggnad, eldning och framställning av produkter som tjära och kol. Lövskog (särskilt ek) användes till båtbygge och via s.k. hamling gav lövträden vinterfoder åt djuren. På 1800-talet dök en mer storskalig skogsindustri upp, då sågverk inrättades i Sveriges norra delar. Sverige är idag världens tredje största exportör av trävaror, massa och papper. Skogsindustrin är därmed en av landets viktigaste basindustrier.

Smörgåsbord, en traditionell svensk buffé av varma och kalla rätter, där gästerna själva går runt bordet och plockar vad de önskar. Ursprunget är 1500-talets brännvinsbord, som successivt utvecklats till att bli en egen måltid. Vanliga rätter är sillinläggningar, kallskuret, korvar, gratänger, laxrätter, bröd och sallader.  Till maten dricks i regel öl och snaps.

Snapsvisor har sitt ursprung i medeltida skålvisor, då öl dracks ur gemensamma kärl vid gillen och fester. Under 1800-talet utvecklades traditionen, inte minst i studenstäderna. Kända melodier försågs med nya texter, inte sällan av skämtsam karaktär, för att passa till brännvinsdrickande. Traditionen är i denna form unik för Sverige och de svensktalande delarna av Finland.

Snus gjorde sitt intåg i Europa på 1500-talet, då spanska och portugisiska sjömän förde med sig tobak från Västindien. Tobaken användes då som luktsnus genom att den drogs upp i näsan. Den typiska prillan uppstod först när svenska konsumenter på 1700-talet började blanda tobaksblad med salt och vatten och stoppa under överläppen. Idag har Sverige en miljon snusare och är det enda landet som fått undantag från EU:s snusförbud.

Stenristning Oskattbara delar av det svenska kulturarvet är skrivna i sten. Under bronsåldern skapades en stor mängd hällristningar i det område som senare skulle bli Sverige. De rikliga hällristningslokalerna runt Tanum är nu klassade som världsarv och staden Norrköping har världsrekord i antal hällristningar inom stadsgränsen. Under järnåldern höggs runor in i stenblock och hällar, så att Sverige nu är det runrikaste landet i världen. Samtidigt producerades en enorm bildskatt i form av de gotländska bildstenarna, där flera av den nordiska mytologins berättelser illustreras. Tillsammans utgör hällristningarna, runstenarna och bildstenarna ovärderliga källor till kunskap om svensk forntid.

Strindberg August Strindberg (1849-1912) är en av Sveriges mest namnkunniga författare och flera av hans verk räknas som klassiker inom svensk litteratur. Författarskapet representerar en remarkabel spännvidd och innehåller allt från självbiografiska skildringar till vildvuxen fantasi. Både stilistiskt och språkligt betraktas Strindberg som banbrytande och nydanande. Hans giftiga samhällskritik gjorde att han under sin livstid ständigt placerade sig i centrum för tidens stora debatter. Den s.k. Strindbergsfejden betraktas som den mest kontroversiella kulturdebatt som någonsin ägt rum i Sverige. Internationellt är han mest känd för sina dramer, vilka han skrivit över 60 stycken.

Surströmming  Att jäsa fisk är en svensk tradition som går långt tillbaka i tiden. Den äldsta fiskfermenteringsanläggning man känner till fanns för cirka 8000 år sedan i Norje Sunnansund i det som nu är södra Sverige. En kvarleva i modern tid är surströmmingen: en svensk specialitet, som framför allt produceras utmed Norrlandskusten. Tvättad strömming saltas och får jäsa i öppna kar, för att sedan läggas i konservburkar för efterjäsning. Resultatet är en starkt luktande fiskrätt med salt smak, som i regel äts med tunnbröd och mandelpotatis.

Svenska Det svenska språket talas av ungefär 10 miljoner människor och är modersmål för 8,5 miljoner.  Svenskan är Sveriges lagstadgade huvudspråk. Det är även ett av de två nationalspråken i Finland, där det är modersmål för ungefär 5% av befolkningen. Liksom de övriga nordiska språken härstammar svenskan från fornnordiskan. Än idag kan man finna likheter med den fornnordiska som talades för 1000 år sedan och känna igen vissa av de ord som använts av exempelvis vikingatidens runristare.

Svenska flaggan Den svenska flaggan är en korsflagga med gult kors på blå botten. Enligt legenden ska den ha fått sitt utseende av att kung Erik den helige såg ett gyllene kors på himlen när han landsteg i Finland under det första svenska korståget 1157. I verkligheten började en flagga med detta utseende användas först under 1500-talet. Kanske uppstod den genom att den danska flaggan omvandlades med färger som genom medeltidens heraldiska traditioner upplevdes som svenska.

T

Tillit Internationella undersökningar visar att de nordiska länderna karakteriseras av en unik social tillit. Ingen annanstans i världen har människor högre tilltro till både samhället och varandra. Faktorer som bidragit till denna tillitskultur är sannolikt låg korruption, stark välfärd och en hjälpsam inställning. Beräkningar visar att denna typ av tillit leder till bättre tillväxt och således gynnar samhället, samtidigt som den i ett internationellt sammanhang kan få nordbor att framstå som naiva.

Torp Ordet ”torp” betecknade tidigare en mindre gård där brukaren betalade hyra till ägaren, ofta i form av dagsverken. I nutid syftar ordet på själva stugan, som ofta omvandlats till sommarnöje. Att äga ett sommartorp är en omhuldad svensk dröm och rödmålade stugor ses som sinnebilden av Sverige.

U

Uppfinningar Sverige tillhör de mest innovativa länderna i världen och utfärdar bland världens högsta antal patent per capita. Några av den svenska uppfinningsrikedomens mest välkända produkter är skiftnyckeln, dynamiten, Celsius-skalan, lättbetongen, AGA-fyren, pacemakern, respiratorn och STDMA-systemet.

V

Vasaloppet, världens äldsta och största långlopp på skidor. Varje år ger sig flera tusen skidlöpare ut i spåren till åminnelse av den färd Gustav Vasa gjorde för att fly från kung Kristian II:s soldater. I kontrollerna serveras blåbärssoppa och segraren förses med en krans av en kranskulla. Tävlingen har blivit en älskad idrottstradition, som följs av två miljoner TV-tittare. Runt om i världen har flera skidlopp uppstått med Vasaloppet som förebild, bland annat Amerikanska Vasaloppet i Minnesota, Botniavasan i Finland och Vasaloppet China i Changchun i Kina.

Vikingar, nordbornas beryktade förfäder, som under flera sekler satte skräck i omvärlden. Vikingatiden sträcker sig från omkring år 800 till 1050. De flesta skandinaver var vid denna tid fredliga bönder, men på grund av en framstående skeppsteknologi gav sig nordborna också ut på vidsträckta handelsresor, upptäcktsfärder och plundringståg. De grundade riken på de brittiska öarna, liksom i Normandie och Ryssland. De bosatte sig på Island och Grönland och de upptäckte Amerika 500 år före Columbus. Dessutom bildade de ett eget garde i kejsarens armé i Konstantinopel, bedrev handel utmed Volga och stred i Marocko. De attackerade Sevilla, brände Hamburg och erövrade London. Deras framfart var helt enkel enorm. Men de var också skickliga hantverkare, som tillverkade praktvapen, smycken och förstklassiga konstföremål. Vikingatiden avslutades i och med Nordens kristnande.

Vintersport Klimatet gör Sverige till ett utmärkt land för utövande av vinteridrotter och Sverige har nått stora framgångar inom skidsport och ishockey.

Välfärdssystemet Det svenska välfärdssystemet garanterar medborgarna en grundläggande levnadsstandard, vilket har gjort att de sociala klyftorna i Sverige är förhållandevis små.

Världsarv Inte mindre än 15 svenska världsarv finns representerade på UNESCO:s världsarvslista, vilket innebär att Sverige i förhållande till sin folkmängd har flest världsarv av alla länder. Ett glest befolkat land i världens utkant kan således producera ett kulturarv som är angeläget för hela mänskligheten.

Väsen De nordiska skogarna är fulla av magiska väsen, som figurerar i både folktro och folksagor. Till de mest välbekanta hör Skogsrået, Näcken, vättarna och trollen. I äldre tider spelade de en betydande roll i människors tillvaro, men har nu fått en mer undanskymd plats.

W

 

X

 

Y

Yllebroderi Tamfår har hållits i Sverige i 4000 år och ulltråden har haft många användningsområden. Under framför allt 1700- och 1800-talen tillverkades mängder av broderier i allmogehemmen, vilket gjorde de broderade mönstren till en betydande del av folkkonsten. Broderierna fick dekorera dynor, kuddar, bonader, dukar och täcken. Till de vanligaste stygnen hörde plattsöm, klyvsöm och stjälksöm. I delar av Sverige blev yllebroderierna ett viktigt inslag i bygdedräkten, där Flodadräktens påsöm utgör det mest välkända exemplet.

Yttrandefrihet Yttrande- och tryckfrihet har en lång tradition i det svenska samhället. År 1766 blev Sverige det första landet i världen som stiftade en tryckfrihetslag. Idag är dessa friheter grundlagsskyddade.

Z

Zorn-tavlor Anders Zorn (1860-1920) är en av Sveriges mest framstående konstnärer.  Han slog först igenom som karaktärsfull porträttmålare, men började från 1800-talets slut måla avklädda kvinnor ute i naturen. Hans förmåga att återge ljusets reflexer och rörelserna i vattendrag bidrog till att ge hans verk en särskild stämning, som vann vida uppskattning. Efter att han flyttat till Dalarna utvecklade han ett intresse för hembygden och kom att skildra allmogens miljöer. Hans konst anses därför fånga något av svenskhetens hjärta och ställs nu ut på bl.a. Nationalmuseum i Stockholm, Metropolitan Museum of Art i New York och Vita huset.

Å

Å, en bokstav i form av ett A med en ring över, som införts i det svenska alfabetet på 1500-talet och nu används i Sverige, Norge och Danmark. Å är även ett svenskt ord för vattendrag, namnet på tolv platser i Sverige och beteckningen för en spektroskopisk längdenhet som uppkallats efter den svenska fysikern Anders Ångström.

Återvinning Miljöomsorgen är hög i Sverige och svenskarna är mycket bra på att återvinna sopor. 70% av allt förpackningsmaterial återvinns, vilket innebär en förstaplats i Europa.

Ä

Älgjakt De flesta av Sveriges 300 000 jägare jagar älg och skjuter i storleksordningen 100 000 djur per år. Älgjakten är hårt reglerad och begränsas till en särskild säsong. Under denna tid präglas samhällen i delar av Sverige av jakten och dess kringsysslor.

Ärtsoppa, en klassisk rätt i den svenska husmanskosten, innehållandes gula ärtor och fläsk. Ärtsoppa har ätits i Sverige sedan åtminstone 1200-talet och betraktas av tradition som torsdagsmat, vilket hänger samman med att medeltidens fredagsfasta skulle föregås av en stadig måltid. Under tidigare seklers krigståg utgjorde ärtsoppan basföda för svenska soldater p.g.a. de torkade ärtornas hållbarhet. Än idag är det en vanlig maträtt inom militären, liksom i skolbespisningarna. I regel serveras ärtsoppan med en efterrätt bestående av pannkakor och sylt.

Ö

Ö, en bokstav bestående av ett O med två prickar över, som uppstod på 1500-talet och nu finns i ett fåtal språk i Europa samt i Azerbajdzjan. Efter ett förslag från den svenske språkvetaren Johannes Kolmodin lånades bokstaven även in i det turkiska alfabetet. I Sverige betecknar Ö ett rundat vokalljud.

Visst lever vi i ett land med en spännande kulturhistoria!

En lista över svenska kulturföreteelser skulle utan svårighet kunna fylla en hel bok. Den ovanstående förteckningen gör således inte anspråk på att vara heltäckande. Eftersom utrymmet på en blogg är begränsat har det varit nödvändigt att dra gränser och göra ett urval. Det är förstås en grannlaga uppgift att avgöra vad som ska lyftas fram och listan har oundvikligen färgats av bloggägarens intresseområden. Hjälp gärna till att uppdatera och förbättra listan genom att maila dina förslag och synpunkter till bloggen. Kontaktformulär hittar du här.

Glad midsommar!

Idag samlas vi för att glädjas över sommaren, solen, ljuset och växtligheten. Det har människor i vår del av världen kanske gjort i flera tusen år. För den som vill läsa mer om midsommaraftonens kulturhistoriska bakgrund finns ett blogginlägg från förra året här.

En riktigt glad midsommar önskar Kulturminnet!

Nedan några bilder från dagens midsommarfirande i Skara, som traditionsenligt bjöd på både sol och regn:

20180622_145335

20180622_153431

20180622_155642

20180622_160515

Linus Karlén berättar om sin roman

C8B25847-5A9F-4BA1-BD2C-A9D665BFDAAE

På den här bloggen diskuterar jag ofta vårt kulturarvs religiösa inslag, både hedniska och kristna. Det är ofrånkomligt på en blogg om svensk kultur. Jag har också vid flera tillfällen berört vad som hände när Sverige kristnades. Det var en omvälvande tid i vår historia, som trots sin händelserikedom sällan uppmärksammas i populärkulturen. Detta historiska skede, där två religioner ställdes mot varandra, innehåller stoff som borde kunna inspirera till otaliga romaner, filmer, TV-serier och dataspel. Av någon anledning har så inte skett. Varför kan man grubbla över.

För en tid sedan blev jag emellertid kontaktad av den unge författaren Linus Karlén, som ville göra mig uppmärksam på att han skrivit en bok vars handling utspelar sig under just denna tidsperiod. Romanen skildrar livet i ett vikingatida samhälle och vad som sker när kristendomen förs dit. Perspektivet är hedningarnas och det är deras kultur som står i handlingens centrum.

Nedan låter jag Linus Karlén berätta om boken utifrån några specifika frågeställningar:

Hur fick du idén till att skriva boken?

Det började med att jag upptäckte att våra ”kristna” svenska högtider och traditioner egentligen är fornnordiska/hedniska. Midsommar och jul, som är våra mest folkkära högtider, är rakt av förkristna och knutna till våra årstider. Midsommar har sitt ursprung i midsommarblot och jul har sitt ursprung i julblot (ordet ”jul” kommer från fornnordiskans ”hjul” och ska hänvisa till att årshjulet börjar om på nytt). Kristendomen har helt enkelt tagit över högtiderna och kallar dem för sina. Jag fann det hela mycket intressant och ville helt enkelt berätta om det. Ju mer jag grävde i detta – ju mer upptäckte jag.

Jag hade ingen plan på att skriva en bok utan ”den kom till mig”. Boken skrevs på några månader och är främst skriven i anteckningar på min telefon.

Den skildrar inte enbart kulturkampen mot den inkräktande kristendomen, utan jag ville även skildra de fornnordiska traditionerna. Boken utspelar sig under ett helt år och således går den igenom alla årets traditionella blot med mera. Jag ville även klämma in så många fornnordiska referenser och detaljer som möjligt.

Boken innehåller miljöbeskrivningar som tyder på att du har varit tvungen att inhämta fakta om livet på vikingatiden. Vilka källor har du använt?

Jag har tagit till mig all information som jag kunnat. Boken krävde mycket research och jag lärde mig mycket nytt under processen. Jag hade väl någorlunda koll på vikingatiden sedan innan, men allt som är skrivet är dubbel- och trippelkollat. Allt från kläder, utrustning, namn och mat till livet och kulturen i allmänhet. Ett bekymmer var att kolla upp om saker och ting var uppfunna då boken utspelar sig. Många uppfinningar kom tex under medeltiden och således fanns de ej under vikingatiden.

Mina källor är internet (bloggar, museisidor, arkeologisidor, historiska tidningar), Eddan, dokumentärer, böcker samt att jag även har kontaktat en del forskare och museer.

Jag tränade ett pass glima (fornnordisk brottning) för att känna på det, för att sedan beskriva det i boken. Jag tittade även på en hantverkarfilm om hur man bygger en vikingasköld från grunden, så jag kunde beskriva det i detalj.

I slutet av boken finns några frågor som manar läsaren till reflektion. Vilket budskap hoppas du förmedla med dessa frågeställningar?

Främst en uppmaning att söka sina rötter och att förstå att den fornnordiska kulturen fortfarande är högst aktuell – även om man inte tänker på det (våra veckodagars namn, våra ortnamn och tron på ödet för att nämna några). Att fira jul och midsommar är, som sagt, inte kristna kulturyttringar utan fornnordiska – och det är just därför de är så folkkära. Vi har idag samma folksjäl som våra förfäder och det kan man inte avfärda. Det är ganska svindlade då man tänker på att ens förfäder firade midsommar (dock på sitt sätt) för över tusen år sedan – kanske även i närområdet.

Vilka reaktioner har du fått på boken?

Övervägande positiva. De flesta verkar uppskatta denna tidigare ”oberättade” historia. Vad jag vet så finns det ingen annan bok som skildrar kristnandet av Norden från detta perspektiv.

Den enda negativa kritiken jag har fått är att språket bitvis varit simpelt och inte alltid tidsenligt. Boken kom 2015, men i år (2018) släppte jag en ny utgåva med förbättrat språk samt redigerade stav- och faktafel. Jag har även bytt omslag och typsnitt. En bättre version av boken helt enkelt, som jag är mycket stolt över.

Ankarjärn och ankarslutar

20220105_104930

Ett ankarjärn är en anordning som i äldre byggnader användes för att förankra träbalkar i murverk. Ankarjärnet avslutas med ett fäste i form av en smidd ankarslut, som blir till ett dekorativt element på husets fasad. Ofta är ankarslutarna formade i konstnärliga bågar, men kan även bilda siffror eller bokstäver. Framför allt är de vanliga på svenska stenhus från medeltiden fram till 1800-talet. Olika tidsepoker karakteriseras av olika utseende på ankarslutarna.

20180721_200825

Det var den stora tillgången på stångjärn som gjorde att man i Sverige valde att utveckla denna byggnadsteknik. Ankarslutar syns även på äldre byggnader i närliggande europeiska länder – och innehåller då ofta svenskt järn.

En plats vars fasader är särskilt välförsedda med vackra ankarslutar är Gamla Stan i Stockholm (bild överst), där den uppmärksamme flanören kan få en intressant lektion i ankarslutarnas historiska utformning.

Om ankarjärnens historia

De gamla stenhusen har ofta synliga ankarjärn på fasaderna. Det är en genuint svensk företeelse. Det förekommer på hus även i våra grannländer, men är påfallande vanligt på svenska stenhus från medeltiden till 1800-talets mitt.  Den stora tillgången på stångjärn var orsaken till att man valde att förankra husens bjälklag i fasaderna på detta vis. Eftersom stångjärnet kom från Sverige kan man hävda att även när ankarjärnen finns på hus i Norge, Danmark, Baltikum, Tyskland och Frankrike är det en svensk kulturyttring på export.

Citat ur Dan Korns bok Kalle Anka på kräftskiva. Berättelser från landet utan kultur.

Tryckta källor:

Bedoire, Fredric (2015), Den svenska arkitekturens historia 1000-1800, Norstedts

Korn, Dan (2017), Kalle Anka på kräftskiva. Berättelser från landet utan kultur, Timbro förlag

Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2008), Upplev Sverige. En guide till upplevelser i hela landet, Bonnier Fakta

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Det Bästa

Otryckta källor:

http://www.historiskastockholm.se/byggstilar/byggnads-dekorationer

https://www.jernkontoret.se/sv/stalindustrin/stalindustrins-historia/

http://www.stockholmgamlastan.se/utforska/ankarslutar.php?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ankarj%C3%A4rn

När normerna förändras, del 22: Koranskola prioriteras högre än ordinarie skolverksamhet

bild islam

I Borlänge har den lokala moskéns koranundervisning skapat konflikter mellan moskén och skolan. Tjärnaängsskolans rektor Kent Karlsson beskriver att koranstudierna går ut över det ordinarie skolarbetet och att eleverna påverkas negativt av det som lärs ut. Vissa elever går i moskéns skola flera dagar i veckan, vilket gör att så mycket kraft går åt till att memorera koranen att den vanliga skolundervisningen blir lidande. Lärare berättar att elever uttryckt att de inte hunnit eller orkat göra sina läxor på grund av koranskolan. Nu är de oroliga att koranundervisningen kommer att spä på ett redan befintligt utanförskap.

– Det kan inte vara så att koranskolor prioriteras så att barnen är trötta och inte orkar göra matteläxan eller skrivläxan som de fått i skolan. Då är det klart att de missar kunskap, säger en av lärarna i en intervju med SVT.

Än mer oroväckande är emellertid att koranskolans elever verkar få lära sig att inte respektera icke-muslimer. Kent Karlsson berättar att det hänt att elever ifrågasatt lärare genom att säga: ”Jag lyssnar inte på dig för du är vit” eller ”Du är inte muslim, varför ska jag lyssna på dig?”

Personligen är jag inte förvånad, eftersom jag även hört vuxna uttrycka liknande uppfattningar. Exempelvis satt jag för några år sedan i personalrummet på ett medelstort svenskt sjukhus och hörde en välutbildad och respekterad arbetskamrat från Turkiet hävda att icke-muslimer är mindre värda än muslimer – en åsikt som naturligtvis innebär att man inte vill beblanda sig med svenskar eller integreras i det svenska samhället.

Just nu jäser en häxbrygd av misstro och förakt i våra förorter, vilken bottnar i odling av kulturella och religiösa särarter i kombination med missaktning för allt som förknippas med ”svenskhet”. Vägen till integration går inte via undfallenhet gentemot kulturyttringar som faller utanför det svenska samhällets ramar, utan genom tydlighet, krav och gränssättning. Det gäller inte minst när det handlar om barns delaktighet i den svenska skolundervisningen.

Den svenska skolan är obligatorisk. Det åligger föräldrarna att ge barnen förutsättningar att delta i den. På den punkten får inte samhället backa. Behövs en tydligare lagstiftning, så måste vi skapa en.

 

Läs mer:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/rektor-orolig-att-religion-gar-ut-over-skola

Svenska gravstenar

I årtusenden har våra förfäder fått sin sista vila under stenar och stenmonument. Tillsammans ger de ett starkt vittnesbörd om tidigare generationers livsvillkor och föreställningsvärld. Rösen och ornamenterade gravvårdar; stenkistor med både runor och kors; Gustav Vasas praktfulla sarkofag och Gustav Anderssons spruckna gravsten; väldiga monument i kyrkogårdens finkvarter och avskalade stenplattor på sanatoriets tuberkuloskyrkogård; ensamgravar och stora familjegravar; moderna och 4000 år gamla; långa liv och korta; asatro och kristendom; yrkestitlar som för länge sedan försvunnit och sådana som lever kvar; hedrande omdömen och anonyma siffror; allvar, humor, stolthet, kärlek, lättnad, saknad, sorg, tacksamhet och glädje. Våra gravstenar skildrar livet och historien i ett konglomerat.

20180422_13255820180505_15413220180517_20352620190420_11455820180505_16253920180127_14291620181103_16202920180517_20175520180517_20473420180510_11024420180422_13155520180225_12020320180127_13495720180505_163947.jpg20180513_16572820170505_194601

20170513_113856.jpg20200710_17452320190331_160401

20200620_15233520170603_191227

20180505_153357

20170603_19201720180510_09464820180513_17001020180505_155247

20210725_203640

20180609_14394220180225_10373020170603_191443IMG_0938

20190420_150109

20180517_20371220180730_15350820180510_094302.jpg20180517_202842

20210618_150754

20180517_20150420180617_16153420190718_102600-e1563632241457.jpg20180505_163310

20200710_174959

20220415_105118

20220415_111441

20200620_152232

20190810_162632.jpg

Hjälp gärna bloggen att fylla på med karaktärsfulla gravstenar som på olika sätt berättar Sveriges historia. Kontaktformulär hittar du här.

Tack till

Mats Hansson

Linus Karlén

Andreas Östberg

Välformulerat om regeringens kulturpolitik

20180522_184626.jpg

Just nu läser jag Lars Anders Johanssons bok Att dansa efter maktens pipa. Kultur i politikens tjänst. Den tycker jag om. Faktum är att jag tycker så mycket om den att jag inte kan låta bli att lämna ett aptitretande citat innan jag ens läst färdigt. Texten behandlar den sittande regeringens kulturpolitiska inriktning:

Många blev förvånade när statsminister Stefan Löfven någon vecka efter valet 2014 presenterade sin nya regering och det blev uppenbart att han förhandlat bort den inte minst för Socialdemokraterna så prestigefyllda kulturministerposten till Miljöpartiet. Ännu mer förvånande var det att posten gick till ett oprövat kort som Alice Bah Kuhnke. Bah Kuhnke hade visserligen erfarenhet från den kulturpolitiska sektorn som generaldirektör för Ungdomsstyrelsen, men som politiker var hon helt ny.
Om Alliansens kulturpolitik under Lena Adelsohn Liljeroth präglades av (en ofta överdriven) försiktighet kan regeringen Löfvens kulturpolitiska framfart snarast beskrivas som motsatsen. Medan Alliansen inledde sitt regeringsinnehav med att tillsätta en omfattande kulturutredning innan man började vidta mått och steg så skred den rödgröna ministären till verket direkt. Istället för tråkig och tidsödande kunskapsinhämtning föredrog den nya ledningen på Kulturdepartementet att fylla de egna luckorna med ideologisk påverkan. Det kanske tydligaste exemplet på detta var det samarbete med lobbyorganisationen Rättviseförmedlingen som offentliggjordes i februari 2015.
Eftersom Miljöpartiet saknade en egen kulturpolitik när de oförhappandes fick ta över Kulturdepartementet efter valet 2014 bestämde de sig för att anlita utomstående kompetens för att ta fram en sådan. Gruppen bestod av miljöpartisterna Karin Thomasson, Tjia Torpe, Niclas Malmberg, Kjell Stjernholm och Åsa Marnell samt de ”partipolitiskt oberoende kulturarbetarna” Tilde Björfors (Cirkus Cirkör), Katarina Henryson (Real Group), Pia Kronqvist (Folkoperan), Stina Oscarson (fri skribent) och Behrang Miri (artist, skribent och skådespelare).
Gruppen hade till uppgift att ”formulera kulturpolitiska förslag och ställningstaganden utifrån partiprogrammets mål för grön kulturpolitik”. Gruppens arbete utmynnade i tolv konkreta förslag, där den instrumentella kultursynen dras till sin spets. Visst förekommer ord som skönhet och bildning, men det är tydligt att kulturens uppdrag är att tjäna andra, företrädesvis politiska syften. Det primära av dessa syften är identitetspolitiken, eller mångfalden som den kallas med tidens modeord. Den identitetspolitiska mångfalden ska om arbetsgruppen får sin vilja igenom genomdrivas uppifrån, med auktoritär disciplin och bestraffning av den som inte rättar sig i ledet:

Tydliga direktiv och krav ska ställas på kulturinstitutioner och – myndigheter att arbeta med mångfaldsfrågan på alla plan. Kvantifierade mångfaldsmål ska sättas upp, med sanktioner och konsekvenser från huvudmän om målen inte uppnås.

” I slutänden är vi alla vinnare på det”, hävdas det senast i ett försök att övertyga de klentrogna. Det är inte bara kulturlivets institutioner som Miljöpartiets arbetsgrupp vill underkasta denna kvantitativa mångfaldsplan. Hela utbildningssystemet ska inordnas i det identitetspolitiska maskineriet genom att Utbildningsdepartementet återigen slås ihop med Kulturdepartementet i vad arbetsgruppen kallar för ett bildningsdepartement. Också där ska politisk intervention och ideologisk centralstyrning vara modellen:

Bildningsdepartementet ansvarar för att rekrytering till alla dess styrelser och myndighetsledningar görs med en intersektionell analys och att detta skrivs in i regleringsbreven.

Högstadie-, gymnasie- och folkhögskolor över hela landet ska, i samarbete med lokala kulturhus eller motsvarande, skapa bildningshus som är öppna dagar och kvällar, hela veckan, året runt. Bildningshusen ska ta ett samlat grepp om skolan, biblioteket, media, amatörkulturen, folkbildningen och det lokala kulturarvet.

Kritiken lät inte vänta på sig, och den var svidande från både höger och vänster. ”Bevare oss för Miljöpartiet”, skrev Expressens kulturchef Karin Olsson och konstaterade att förslaget gick ut på att skapa en ”ideologisk uppfostringsanstalt”. I Aftonbladet var kulturchefen Åsa Linderborg lika kritisk:

Förr handlade kulturpolitiken om vilka grupper som skulle nås av kulturen. Nu handlar kulturpolitiken om vilka grupper som ska få utöva kultur och vilka grupper kulturen ska handla om. I alla fall om MP:s förslag till kulturpolitiskt program ska gälla. Identitet och representativitet är de teoretiska perspektiv som allt ska silas igenom. Alla måste tänka på etnicitet, kön och sexualitet (klass är inte lika viktigt), dessutom på ”rätt” sätt.

 

Johanssons text är en träffsäker sammanfattning av inledningen på den mandatperiod som sedan präglats av ideologisering av museernas utställningar och politisk snedvridning av både bokutgivning och scenkonst. När Bah Kuhnke blev kulturminister hade hon varit medlem i Miljöpartiet i tre dagar, vilket antyder att just identitetspolitiska bevekelsegrunder (”rätt” kön och hudfärg) varit avgörande för tillsättningen, snarare än politisk meritering. Undra på att hon omhuldar identitetspolitiken – den har låtit henne gå före personer med åratal av erfarenhet och hårt arbete bakom sig. Så har det också gått som det har gjort, för kvinnligt kön eller en viss etnicitet, hudfärg eller (för den delen, det brukar ju ofta lyftas av identitetspolitikens förespråkare) sexuell läggning är inte detsamma som kompetens. Nu kan vi bara hoppas att väljarkåren betalar med rätt mynt 9 september, så att Miljöpartiet en gång för alla förlorar det abnormt stora inflytande de har fått.

Vad gäller Johanssons bok, så återkommer jag med en fullvärdig recension när jag läst färdigt.