De senaste åren har det blivit allt mer genant att vara svensk. Kombinationen av bristande förnuft och omåttlig självgodhet bland landets styrande har lett till den ena dikeskörningen efter den andra, medan resten av världen storögt tittat på och skakat på huvudet. Den självutnämnda moraliska stormakten har med största stolthet sprutat ur sig värdegrunder, genuscertifierat myndigheter och ropat ut politiskt korrekta slagord över världen, medan samhällets grundläggande funktioner förfallit. Dessutom har de svenska makthavarna förväntat sig omvärldens beundran för sina obegripliga piruetter. Arrogansen har nått så enorma mått att man trott sig kunna ignorera de mest grundläggande självklarheter, som att ett av världens skogrikaste länder inte bör rusta ner sitt brandförsvar eller att kapaciteten att ta emot migranter har en gräns. Ändå måste jag säga att den svenska idiotin och högdragenheten sällan har visat sig tydligare än under den pågående covid-pandemin.
Sverige har som bekant valt en helt egen strategi genom corona-krisen. Vad denna strategi egentligen består av eller syftar till är emellertid inte lätt att begripa. Ansvariga myndigheter vill inte kännas vid att det skulle handla om att uppnå flockimmunitet, eller i varje fall vill de inte kännas vid det på ett konsekvent sätt över tid. Vad som då är syftet med att låta ett potentiellt dödligt virus sprida sig i befolkningen är mycket oklart. Grunden för att stoppa en epidemi är att hindra sjuka från att föra smittan vidare till friska. Det har vi vetat i hundratals år och de flesta länder har också agerat i enlighet med detta. De resurser som behövts, som skyddsutrustning och testmaterial, har man ansträngt sig för att snabbt ta fram. Dock inte Sverige. Återigen verkar Sverige tro sig kunna överlista verkligheten. Sverige ska inte behöva ta hänsyn till besvärande realiteter, liksom. Sveriges folkhälsomyndighet vet bättre än alla liknande myndigheter i hela världen och svenska makthavare har ingen anledning att lyssna till andras rekommendationer. Tydligen.
Nu har våra nordiska grannländer fått smittan under kontroll. Dag efter dag rapporteras noll eller några enstaka nya dödsfall hos våra grannar, medan Sverige nu i flera dagar har haft högst antal coronaorsakade dödsfall i världen i förhållande till folkmängd. Och nu har fingerpekandet, smutskastningen och ursäktandet börjat. Ett nytt pinsamhetsrekord slogs när Folkhälsomyndigheten gjorde tappra försök att bortförklara skillnaderna mellan Sverige och andra länder med att Sverige skulle ha så mycket bättre dödsfallsstatistik. Men det har inte stannat där. När övriga länder nu börjar öppna gränserna mot varandra får Sverige – av fullt förståeliga skäl – inte vara med, vilket genererar griniga tongångar från regering och myndighetsrepresentanter. Det heter att svenskarna ”diskrimineras” och att omvärlden har ”fel bild av Sverige”. Tursamt nog verkar omvärlden inte vara intresserad av den svenska definitionen av diskriminering. Inte heller verkar man vilja diskutera vilken ”bild” som ska gälla. Istället förhåller man sig till verkligheten och verkligheten är att Sverige har en utbredd spridning av coronavirus i samhället. Ändå fortsätter undanflykterna och bortförklaringarna in absurdum. När statsepidemiolog Anders Tegnell i danska TV2 försöker motivera varför Danmark bör öppna gränsen till Sverige når motsägelserna och den bristande logiken sådana höjder att det gör ont att se. Han har mycket svårt att tro att svenskar skulle ta med sig smitta till Danmark och stängda gränser har nästan aldrig stoppat sjukdomar från spridning, hävdar han. Och så kommer slutklämmen, som hämtad ur den svenska politikens floskelmanual: ”Öppna gränser är nästan alltid en bra idé.”
Jag tror nu inte att Tegnells tal kommer att få något större inflytande på danskarnas beslut rörande gränsen mot Sverige. Varför skulle de lyssna på den som lyckats sämst? Den främsta effekten av TV2:s Tegnellintervju lär nog snarare bli ännu fler häpna huvudskakningar och tappade hakor. Sverige skämmer ut sig inför öppen ridå och det blir allt mer pinsamt att vara svensk under det ledarskap som drar med sig hela landet in i total förvirring. Det fanns en tid då det gick att presentera sig som svensk med stolthet; nu ses man som representant för en samhällsomvandling som ingen vettig människa kan stå för. Ständiga missgrepp, ständiga felbedömningar, ständig naivitet och ständig oförmåga till konsekvenstänk börjar färga av sig. Bästa grannar, jag vill inte att ni tror att det svenska ledarskapet på allvar företräder oss.
Så grattis Norge, Danmark, Finland och Island till ett väl utfört arbete! Ni har lyckats få smittan under kontroll och genom att fortsätta testa misstänkta fall har ni goda möjligheter att nu slippa tampas med denna sjukdom. I Sverige kommer vi istället att få leva med konsekvenserna av vår strategi (eller brist därpå) en lång tid framöver. Ni gör helt rätt som vill skydda er från svenska importfall. Och tro inte att de åsikter och uppfattningar som framförs av det styrande skiktet i Sverige representerar hela det svenska folket. Vi är många som förstår ert agerande. Det känns till och med trösterikt att det finns förstånd och sunt förnuft kvar hos er, när botten helt verkar ha gått ur det svenska samhället. Tack för att ni väljer att inte efterlikna oss. Förbli vad ni är.
Fotnot: TV2:s intervju med Anders Tegnell hittar du här:
På museet finns även utställningar om den lokala sjöfarten och krigsfartyget Mars Makalös, som sjönk i ett sjöslag 1564. Sevärt är också Unos Torn, som är den högsta punkten i Västervik. Det var tandläkare Uno Malmberg som i sitt testamente donerade 500.000 kronor till museet på villkoret att ett utsiktstorn skulle uppföras på Kulbacken. Vi tar oss uppför de 98 trappstegen och belönas med en vidunderlig utsikt över staden och Gamlebyvikens inlopp (bilden överst). Det får bli avslutningen på vår rundtur.
Kulturminnet 