Klenoder ur vårt kulturarv, del 33: Loshultskanonen

*Foto: Gunnel Jansson, Historiska museet.* (CC BY 2.5 SE)

Att tillverka krut och använda det till vapen var kineserna först med. Men världens troligen äldsta kanon, som kanske är det äldsta bevarade eldvapnet i världen, är svensk. Idag är kanonen utställd på Historiska museet i Stockholm, men få har hört talas om den och känner till dess historiska betydelse.

Det var år 1861, när arrendatorn Nils Svensson skulle gräva ett dike utanför samhället Loshult i Skåne, som ett underligt metallföremål kom i dagen. Eftersom det verkade vara gammalt lämnade han in det till myndigheterna. När man sedan konstaterade att det rörde sig om en ålderstigen kanon löste Historiska museet in den för 25 kr. 20 år senare öppnades Artillerimuseet i Stockholm och kanonen flyttades dit för att ställas ut. Först på 1930-talet insåg man utifrån kanonens utformning att den förmodligen tillverkats redan på 1300-talet, varpå den återtogs till Historiska museet.

Loshultskanonen är gjuten i brons. En spektralanalys som utfördes 1941 visade att den troligen gjutits av malm från Böhmenområdet. Kanonen är trettio centimeter lång, väger drygt nio kilo och har en diameter vid mynningen på 36 mm. Det rör sig således om en liten och behändig pjäs. Kanonen laddades från mynningen och avfyrades genom att en glödande järnten eller träpinne fördes in till krutladdningen genom ett fänghål på ovansidan.

Vem eller vilka som använt kanonen kan vi inte veta, men fyndplatsen ligger nära den medeltida vägen mellan Vä och Växjö i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Under 1300-talet var det en orolig region, där gränsen gick mellan Danmark och Sverige och mäktiga personer stred om herraväldet. Soldaterna som krigade kom från de tyska staterna, Danmark och Sverige och krigen tog inte slut förrän drottning Margareta år 1397 etablerade Kalmarunionen. Det är inte osannolikt att någon förlorade kanonen i samband med en strid under 1300-talets andra hälft. Kanske valde man att gräva ner kanonen för att den inte skulle falla i fiendehänder.

År 2001 lät forskare vid Medeltidscentret i Danmark tillverka en kopia av Loshultskanonen för att testa dess funktion. Provskjutningen visade att pilar kunde avfyras över 200 meter och att kulor nådde upp till 50 meter. Kulorna kunde dessutom genomborra en drygt millimetertjock järnplåt, vilket motsvarar tjockleken på ett medeltida harnesk. Trots sin litenhet och enkla utformning kunde kanonen därmed vara ett effektivt vapen mot riddare i rustning.

Frågor och svar om Loshultskanonen

Från Malin Kim till Historiska museet 26 mars 2023:

Hej,

Jag letar efter information om den så kallade Loshultskanonen, som jag har sett finns i era samlingar.

På internet finns flera källor som hävdar att kanonen har daterats till 1300-talet. Stämmer det? Hur har dateringen i sådana fall gått till?

Är kanonen utställd?

Från Historiska museet till Malin Kim 30 mars 2023:

Hej Malin,

Tack för din fråga angående Loshultskanonen.

Jag är inte expert på vapenhistoria men vad jag vet så är dateringen av kanonen till 1300-talet baserad på referenser till historiskt och konsthistoriskt källmaterial. Kanonen var under nästan 20 år (1924-1943) deponerad på Armémuseum och innan den återfördes till Historiska museet så skrev Theodor Jakobsson ett par sidor om den i skriftserien ”Föreningen Armémusei vänner” (länk till posten i Libris: http://libris.kb.se/bib/12075967). Jag har själv inte läst skriften men du kan alltid kika om det står något av intresse i den.

Loshultskanonen finns utställd i Historiska museets utställning ”Sveriges historia” i 1200-tals rummet, så om du har vägarna förbi kan du beskåda den där.

Återkom om du undrar något annat!