Svenska sägner, del 35: Eken vid Ekebyborna kyrka

Ekebyborna kyrka

I Östergötland, inte långt från sjön Boren, ligger Ekebyborna kyrka. Kyrkan härstammar från 1100-talet och namnet ska komma av att platsen ursprungligen kallades ”Ekeby vid Boren”. I närheten, på gården Ulvåsa, levde en gång heliga Birgitta med sin familj och runt om i landskapet finns många sägner med anknytning till Birgittas liv. Även kyrkan omges av en sägen, som låter berätta att Birgitta och hennes man spelade en avgörande roll när kyrkan restes.

Enligt den folkliga traditionen skulle Birgittas make, herr Ulf, en gång bege sig över sjön till Kristberga (nu Krigsberg), där han hade något ärende att utreda. Ute på vattnet råkade han i sjönöd och det såg ut som att han skulle följa både båt och last ner i djupet. Han bad förtvivlat för sitt liv och lovade att om han slapp undan döden skulle han låta bygga en kyrka till Guds ära.

Ulf lyckades med möda rädda sig i land och påföljande dag red han ut med sin hustru för att söka upp platsen där han landstigit. Han kunde dock inte med säkerhet känna igen sig och de kunde därför inte avgöra var kyrkan skulle byggas. För att lösa problemet höjde Birgitta sitt ridspö och sade: ”Där jag kastar detta spö och det står upprätt, där skall växa en ek, och där skall kyrkan byggas.”

Det gick som hon sade. När hon kastat spöet ifrån sig blev det stående och slog rot, så att en ek mirakulöst växte fram. Där anlades kyrkan och platsen fick namnet Ekeby vid Boren.

Än idag kan besökare se att ekar reser sig runt Ekebyborna kyrka. Så gamla att de vuxit där sedan Birgittas dagar är de inte, men de minner om en folklig berättelse som levt kvar och kopplats till platsen. Och kanske har ett ekträd spelat en särskild roll när kyrkan byggdes, för när kyrkgolvet renoverades på 1600-talet hittade man därunder en ekstubbe med hela fjorton fots omkrets.

–

Källa:

Hofberg, Herman (original 1882, faksimil 1981), Genom Sveriges bygder: skildringar av vårt land och folk, Bokförlaget Rediviva