Kulturhistoriska sevärdheter, del 97: Pershyttan

På bilden ses vattenrännan av trä, som ledde vatten till gruvans hjulhus.

I Pershyttan, några kilometer utanför Nora i Västmanland, har man brutit malm och tillverkat järn från 1300-talet fram till 1960-talet. Gruvorna tillhör de äldsta i Bergslagen och Pershyttan är en av Sveriges bäst bevarade bergsmansbyar. Än idag återstår hytta, bostadshus, gruvområde, slagghögar, kolbottnar och många andra lämningar som skildrar livet i det en gång blomstrande industrisamhället. Här går att följa hur gruvdriften format landskapet under flera hundra år.

Det var tillgången på malm, skog och rinnande vatten som gjorde att området tidigt blev en plats för gruvdrift. Vattenkraft från Smygarebäcken blev avgörande för produktionen; väldiga vattenhjul drev blåsbälgar i hyttan och via stånggångar drevs pumpar som höll gruvorna torra. Med hjälp av dammar och kanaler reglerades vattenflödet. Kvarn och såg fick också sin kraft från bäcken och på 1900-talet leddes vatten till ett kraftverk som alstrade elektricitet.

Att de hur vattenkraften nyttjats är idag en av de stora behållningarna av ett besök i Pershyttan. Det bevarade hjulhuset härstammar från 1882 och rymmer Sveriges största fungerande vattenhjul, ett så kallat Polhemshjul av trä med en diameter på 11,2 meter. Vattenhjulet driver en 200 meter lång stånggång, som tidigare varit ännu längre.

Vattenkraften användes på olika sätt i gruvdriften. På bilden ses axeln till ett enormt Polhemshjul, döpt efter uppfinnaren Christopher Polhem.

Hyttan, som sannolikt har legat på samma ställe sedan den först byggdes, fick sin nuvarande utformning 1856 och inrymmer bland annat rostugn och träkolsbaserad masugn. Träkolsmasugnen står kvar precis som den lämnades efter sista blåsningen 1953 och betraktas som en av vårt lands bäst bevarade. På hyttbacken utanför finns ett av de stora kolhusen kvar.

Stånggången från vattenhjulet försvinner bort i fjärran. I bakgrunden ses hyttan.

Runt hyttan växte bergsmansbyn fram längs bäcken. Närmast hyttan bodde bergsmännen, vars herrgårdsliknande gårdar vittnar om den rikedom berget gav. Idag finns ett flertal gårdar från 1700- och 1800-talet kvar. Längre ner utmed bäcken var gruvarbetare och kolare bosatta i små stugor.

De sista gruvorna som var i bruk i Pershyttan var Åkergruvan och Storgruvan, vilka stängdes 1966 respektive 1967. Därefter har ingen malm brutits på platsen. Området har dock inte rivits eller lämnats åt sitt förfall, utan bibehållits som ett minnesmärke från Bergslagens storhetstid. Hytta, gruvor, transportsystem, slagghögar och andra industrilämningar har hållits i välvårdat skick, jämte torplämningar och resterna av gamla trädgårdar och betesmarker. Pershyttans hembygdsförening har anlagt en sex kilometer lång naturstig till gruvhål, byggnader, vattenanordningar och andra sevärdheter. Än idag syns spår av brytningstekniker från olika århundraden: här kan historiens spår upplevas mycket nära.

År 2004 blev Pershyttans bergsmansby klassad som kulturreservat. Sedan dess har ytterligare satsningar gjorts för att iordningställa området för turister. Lockgruvan, som är en av Bergslagens äldsta, har försetts med trappor ner till 40 meter under marken och kan besökas med guide under sommaren. Visningar av bergsmansbyn erbjuds, men det går också bra att utforska området på egen hand med hjälp av en besöksfolder eller app. Vissa helger hålls Pershyttans smedja öppen av Nora Bergslags Smidesförening.

–

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2008), Upplev Sverige. En guide till upplevelser i hela landet, Bonnier Fakta

–

Otryckta källor:

https://www.visitnora.se/se–gora/besoksmal/bergsmansbyn-pershyttan.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pershyttan

Information har även inhämtats vid besök i Pershyttan.