Fornnordiska namn ur nordisk mytologi

Nedan har jag sammanställt en lista över namn som förekommer i den nordiska mytologin, tillsammans med kortfattad information om namnens bärare. Den är inte komplett, men innehåller ett urval av mytologins viktigaste och mest spännande gestalter. Jag har valt att ta med alla former av levande varelser: gudar såväl som människor, djur och mytiska figurer.

M = maskulint namn, F = feminint namn, N = könsneutralt namn eller oklar könstillhörighet

A

Allsvinn – N. En av de hästar som drar solen över himlavalvet. Betyder ”den mycket snabba”.

Allvis – M. Namnet på en dvärg, som genom Tors list förvandlas till sten.

Amma – F. Människokvinna som ger upphov till böndernas ätt genom att avla sonen Karl med guden Rig.

Anar – M. Gudinnan Natts andre make, med vilken hon får dottern Jord. Betyder ”den andre”.

Andvare – M. En dvärg som bevakar en guldskatt.

Angerboda – F. En jättinna. Mor till några av den nordiska mytologins rysligaste varelser, som Fenrisulven och Midgårdsormen . Betyder ”ångerbåda”, d.v.s. ”hon som bådar sorg”.

Arvaker – N. En av hästarna som drar solen över himlen. Betyder ”morgontidig”.

Ask – M. Den första människan av manligt kön.

Aslög – F. Sigurd Fafnesbanes dotter, som får ett mycket märkligt livsöde och blir Ragnar Lodbroks maka.

Aud – M. Gudinnan Natts son med maken Nagelfare. Betyder ”rymd”.

Audhumbla – se Ödhumla

Aurboda – F. En jättinna bosatt i bergen. Mor till Frejs maka Gerd.

Aurgelmer – M. Annat namn på jätten Ymer.

Aurvandil – M. Märklig mytisk gestalt, vars förfrusna tå förvandlas till en stjärna på himlen.

B

Balder – M. En gud känd för sin skönhet och klokhet, älskad av alla. Betyder ”herren” eller ”den lysande”.

Bauge – M. Skaldemjödets väktare. Betyder ”den böjde”.

Bejla – F. Tjänarinna hos Frej.

Bele – M. Jätte som dräps av Frej. Betyder ”bölaren”.

Bergelmer – M. Urjätte från vilken alla jättar av rimtursarnas släkte härstammar.

Berling – M. En av de dvärgar som smider Frejas vackra halssmycke.

Bestla – F. Jättinna. Mor till Oden, Vile och Ve.

Bil – F. Dvärgkvinna som följer månen i dess bana över himlen.

Billing – M. Aftonrodnadens alv.

Bor – M. Urtidsvarelse som tillsammans med jättinnan Bestla får sönerna Oden, Vile och Ve. Själv är han son till Bure, som kon Ödhumla slickat fram ur isbelagda stenar i Ginnungagapet.

Brage – M. Skaldekonstens och vältalighetens gud. Betyder ”den förträfflige”.

Brokk – M. Son till dvärgarnas furste Ivalde. Konstruerar tillsammans med sina bröder Frejs skepp och Odens spjut.

Brynhild – F. En sköldmö (kvinnlig krigare) och enligt vissa teorier valkyria.

Bure – M. Urtidsgestalt som kommer till liv genom att kon Ödhumla slickar fram honom ur en sten.

Byggvir – M. Frejs tjänare.

Byleist – M. Lokes bror. Betyder ”stormbyns blixt”.

Böltorn – M. Jätte. Möjligen far till Bestla. Betyder ”olyckstagg”.

C

D

Dag – M. Gud som personifierar dagens ljus. Son till gudinnan Natt.

Delling – M. Morgonrodnadens gud och far till Dag. Betyder ”den ljuse”.

E

Edda – F. Människokvinna med vilken guden Heimdall (förklädd och under namnet  Rig) får sonen Träl.

Eiktyrner – N. Hjort som äter av världsträdet Yggdrasils grenar. Betyder ”ektörne”.

Einride – M. Alternativ benämning på Tor. Betyder ”den som färdas ensam”.

Eir – F. Läkekonstens gudinna. Betyder ”fred” eller ”nåd”.

Eitre – M. Dvärg som arbetar som smed. En av Ivaldesönerna.

Elle – F. Jättekvinna som personifierar ålderdom. Lyckas trots sin höga ålder besegra Tor i brottning, eftersom ingen kan övervinna ålderdomen. Betyder just ”ålderdom”.

Embla – F. Den första kvinnan och således människornas urmoder.

F

Fafne – M. Från början en dvärg, som förvandlar sig till drake för att vakta en skatt.

Fafner – Se Fafne.

Farbaute – M. Storm- och åskjätte. Han befruktar Laufey med en åskvigg, så att Loke, Helblinde och Byleist föds. Betyder ”den som slår kraftfullt”.

Fenja – F. Jättekvinna som tillsammans med sin syster Menja mal guld i Grottekvarnen.

Fimbultul – M. Annat namn på Oden. Betyder ”den mäktige mumlaren” eller ”den mäktige framsägaren”.

Fimbultyr M. Annat namn på Oden. Betyder ”den mäktige härskarguden” eller ”den store guden”.

Fjalar – M. Namn på ett flertal dvärgar och jättar.

Fjorgyn – F. Jordens gudinna, mor till Tor och Frigg.

Fjorgynn – M. Manlig fruktbarhetsgud.

Fornjot – M. Urgammal jätte, som förknippas med åska, storm och eld.

Forsete – M. En gud med ansvar för lag och rätt. Ordförande i gudarnas ting.

Frej – M. Den främste fruktbarhetsguden. Betyder ”herren”.

Freja – F. En av den nordiska mytologins främsta gudinnor. Fruktbarhetsgudinna. Hon kopplas till både kärlek och död. Betyder ”härskarinnan”.

Freke – M. En av de vargar som följer Oden. Betyder ”den glupske”.

Frigg – F. Odens hustru och mor till Balder. Betyder ”den kärliga”.

Frode – M. Mytologisk dansk kung. Betyder ”den alstringskraftige”.

Fulla – F. Asynja med uppgift att vårda Friggs tillhörigheter, framför allt hennes skor. Betyder ”överflöd” eller ”fullkomlig”.

G

Galar – M. Dvärg som tillsammans med sin bror Fjalar medverkar i mordet på Kvaser. Av Kvasers blod tillverkar de skaldemjödet.

Ganglere – Se Gylfe.

Garm – M. Varg som bevakar ingången till dödsriket. Hans skällande förebådar Ragnarök.

Gaut – M. Annat namn på Oden, då han omnämns som götarnas anfader. Betyder ”avlaren”.

Gefjon – F. Åkerbrukets gudinna. Betyder ”den givande”.

Gefn – F. Annat namn på Freja. Betyder ”givaren”.

Geirröd – M. Jätte. En av Tors motståndare, mest känd för att ha tillfångatagit Loke. Även namnet på en kung.

Gerd – F. Vacker jättinna. Frejs hustru.

Gere – M. En av de vargar som följer Oden. Betyder ”den girige”.

Gestumblinde – M. Ett namn Oden tar sig när han uppträder under förklädnad. Betyder ”den blinde gästen”.

Gilling – M. En jätte som dödas av dvärgarna Fjalar och Galar. Gillings son Suttung hämnas genom att avkräva dvärgarna skaldemjödet de tillverkat.

Gjalp – F. Jättinna. Betyder ”den tjutande”.

Gjuke – M. Sagokung i berättelsen om Sigurd Fafnesbane.

Gna – Se Gnå.

Gnå – F. Friggs budbärarinna, som utför ärenden med hjälp av hästen Hovvarpner. Betyder ”den outtröttliga”.

Grane – M. Häst som Oden skänker till Sigurd Fafnesbane.

Greip – F. Jättinna som vid ett tillfälle försöker dräpa Tor. Betyder ”hon som griper tag”.

Grid – F. Jättinna som ställer sig på asagudarnas sida. Tors älskarinna.

Grimner – M. Tors namn när han under förklädnad besöker kung Geirröd. Betyder ”den maskerade”.

Grimhild – F. Trollkunnig drottning. Gift med kung Gjuke.

Groa – F. Spåkvinna som vid ett tillfälle uppsöks av Tor, när han behöver hjälp att få bort en brynstensskärva ur skallbenet. betyder ”hon som växer”.

Gudrun – F. Sigurd Drakdödarens hustru och kung Gjukes dotter.

Gullfaxe – N. Jätten Rungners häst, som kan galoppera på land, i vatten och i luften.

Gullinburste – M. Frejs gyllene galt.

Gullinkambe – M. Tuppen i världsträdet Yggdrasils topp. Vid Ragnarök kommer han att väcka einhärjarna till strid.

Gullintanne – M. Annat namn på Heimdall. Betyder ”den som har gyllene tänder”.

Gulltopp – N. Heimdalls gyllene häst.

Gullveig – F. Gudinna som försöker så splittring bland asarna och orsakar vanakriget. Hon spetsas med spjut och bränns tre gånger, men återuppstår. Betyder ”gyllene dryck”.

Gunn – F. En av valkyriorna som ansvarar för att välja ut de krigare som ska stupa. Betyder ”strid”.

Gunnar – M. Gestalt i sagan om Sigurd Drakdödaren.

Gunnlöd – F. Jättinna som förvarar skaldemjödet. Suttungs dotter.

Gylfe – M. Sagokung som gett namn åt första delen av Snorres Edda. Kallas även Ganglere.

Gyllenborste – Se Gullinburste.

Gymer – M. Bergsjätte. Far till Frejs hustru Gerd.

Göll – F. En valkyria. Betyder ”tumult”.

Göndul – Se Göll.

H

Hadding – M. En av Odens krigare. Betyder ”hårfager som en kvinna”.

Hagbard – M. Dansk sagohjälte.

Hangatyr – M. Ett annat namn på Oden. Betyder ”de hängdas gud”.

Harbard – M. Namn som Oden använder när han förklär sig till en oförskämd färjkarl. Betyder ”gråskägg”.

Hate – M. Varg som jagar månen över himlavalvet. Betyder ”den som hatar”.

Hedin – M. Namn på olika hjältar i isländska sagor.

Heidrun – F. Get som betar av världsträdet Yggdrasils grenar. Ur hennes spenar rinner det mjöd som konsumeras i Valhall.

Heimdall – M. Gud som vaktar bron Bifrost och hindrar inkräktare från att äntra Asgård. Namnet är sammansatt av heim, som betyder ”värld” och dallr med betydelsen ”blomstrande träd”.

Hel – F. Dödsrikets gudinna. Dotter till Loke och Angerboda. Betyder ”den dolda”.

Helblinde – M. Son till Farbaute och bror till Loke. Även ett av Odens namn.

Herjan – M. Ett av Odens namn. Betyder ”härföraren”.

Hermod – M. Oden son.  Rider till dödsriket för att lösa ut Balder. Betyder ”den raske”, ”den modige” eller ”krigsmod”.

Hild – F. En valkyria. Betyder ”strid”.

Hildisvin – M. Frejas svin och hennes riddjur. Betyder ”stridsgalten”.

Hjuke – M. Dvärg som med sin syster Bil följer månens bana på himlen.

Hlin – Se Lin.

Hnoss – Se Noss.

Hovvarpner – N. Gnås häst, som kan färdas genom luften. Betyder ”han som kastar med hovarna”.

Hreidmar – Se Reidmar.

Hrimfaxe – Se Rimfaxe.

Hrungner – Se Rungner.

Hrym – Se Rym.

Hrymer – Se Rym.

Hräsvelg – M. Jätteörn som skapar vindarna med sina vingslag.

Hugin – M. En av Odens två korpar. Betyder ”hågen” eller ”tanken”.

Huld – F. En spåkvinna.

Hymer – M. Jätte. Mest känd för att ha befriat Midgårdsormen, när Tor lyckats fånga den på metkrok.

Hyndla – F. Jättinna med kunskap om gudarnas släktband.

Hyrrokkin – F. En stark jättinna, som anlitas av gudarna för att skjuta ut Balders dödsskepp. Betyder ”den av elden hopskrumpna”.

Härfjätter – F. En valkyria med makt att fjättra krigare till nederlag. Betyder ”krigsboja”.

Härn – F. Linodlingens gudinna, möjligen identisk med Freja.

Höder – M. Balders blinde bror, som av Loke förleds att döda Balder med en mistelpil. Betyder ”den krigiske”.

Höner – M. Odens följeslagare på resor.

I

Idun – F. Gudinna som vårdar ungdomens äpplen. Betyder ”den som föryngrar”.

Ivalde – M. Svartalvernas härskare. Far till en brödraskara av dvärgar som smider gudarnas vapen och smycken.

J

Jarl – M. Son till Rig och människokvinnan Moder. Han ger upphov till hövdingarnas och krigarnas klass.

Jolner – M. Namn på Oden när han dyrkas som den fornnordiska julens gud.

Jolnir – Se Jolner.

Jord – F. Jordens gudinna, även känd som Fjorgyn. Tors mor.

Järnsaxa – F. Jättekvinna. Mor till Tors son Magne. Betyder ”hon med järnsvärdet”.

K

Karl – M. Son till Rig och människokvinnan Amma. Den första fria bonden.

Kvaser – M. Den klokaste av gudar. Uppstår ur saliven när asar och vaner spottar i ett gemensamt kärl som tecken på att de sluter fred. Blir senare mördad och av hans blod bryggs skaldemjödet.

Kåra – F. En valkyria. Betyder ”storm”.

L

Laufey – F. Maka till åskjätten Farbaute. Lokes mor.

Lif– Se Liv.

Liftraser – Se Livtrasir.

Lin – F. Annat namn på Frigg. Är även en asynja som tjänstgör hos Frigg.

Lit – M. En dvärg. Vid Balders likbål kommer han i vägen för Tor och sparkas in i elden.

Liv– F. Kvinna som ger upphov till det nya människosläktet efter Ragnarök. Betyder ”livet”.

Livtrasir – M. Den enda mannen som överlever Ragnarök och sedan blir anfader till ett nytt människosläkte. Betyder ”den livskraftige” eller ”seglivad”

Lodur – M. En tämligen okänd asagud. Kanske identisk med Ve.

Lofar – M. Dvärgarnas anfader.

Lofn – F. Gudinna som symboliserar vänlighet och välvilja. Betyder ”den milda”.

Loge – M. Personifiering av eldslågan. Son till Fornjot. Betyder ”lågan”.

Loke – M. En av de mest välbekanta asagudarna. Känd som upprorsmakare och problemskapare.

Lopt – M. Annat namn på Loke. Betyder ”luftfararen”.

Lorride – M. Annat namn på Tor. Betyder ”det bullrande åskvädret”.

Lödyn – F. Annat namn på Jord och Fjorgyn.

Lökk – F. En valkyria. Betyder ”larmaren”.

M

Magne – M. Son till Tor och jättinnan Järnsaxa. Framför allt känd för sin styrka. Betyder ”den kraftfulle”.

Mardöll – F. Annat namn på Freja. Betyder ”den som glänser över havet”.

Menglöd – F. Namn på en gudinna, möjligen identisk med Freja. Betyder ”den som gläds åt smycken”.

Menja – F. En av jättekvinnorna som mal guld med Grottekvarnen.

Mimer – M. Det visaste av alla väsen. Bevakar vishetens källa vid Yggdrasils rot. Odens rådgivare.

Mist – F. En valkyria. Betyder ”dimma”.

Mode – M. En av Tors söner. Arvtagare av hammaren Mjölner efter Ragnarök. Betyder ”den modige”.

Modgunn – F. Kvinnlig väktare som bevakar Gjallarbron in till dödsriket.

Mundilfare – M. Far till Sol och Måne. Betyder ”den som rör sig på bestämda tider”.

Munin – M. En av Odens två korpar. Betyder ”minnet”.

Måne – M. Mundilfares son, som av gudarna sätts att sköta den himlakropp han döpts efter.

Månegarm – M. En jättevarg som med jämna mellanrum slukar månen, så att månförmörkelse uppstår.

Mökkurkalfe – M. En jätte som skapas av lera för att hjälpa Rungner att strida mot Tor.

N

Nal – F. Annat namn på Lokes mor, Laufey. Betyder ”nål”.

Nagelfare – M. Gudinnan Natts första make.

Nanna – F. Balders maka. Vid Balders död spricker hon av sorg och dör själv.

Narfe – M. Son till Loke och Sigyn. Hans bror Vale förvandlas till varg och sliter Narfe i stycken. Narfes tarmar används sedan till att fjättra Loke som straff för att denne anstiftat Balders död. Även en jätte bär samma namn.

Natt – F. Gudinna som personifierar natten, mor till Jord och Dag.

Nidhögg – M. Drake som lever vid världsträdet Yggdrasils rot. Symboliserar ondska genom att han gnager på världsträdets rötter.

Njord – M. Havets och sjöfartens gud. Betyder ”den starke”.

Njärd – F. Gudinna av oklar karaktär. Möjligen Njords syster.

Njörd– M. Se Njord.

Noss – F. Frejas och Ods fagra dotter. Betyder ”dyrbarhet”.

Nörfe – M. Se Narfe.

O

Od – M. Frejas make. Tolkas ibland som identisk med Oden. Betyder ”den extatiskt rasande”.

Oden – M. Den mest framträdande av den nordiska mytologins gudar. Han är äldst av asagudarna och har genom självoffer skaffat sig en enorm vishet. Han är även runornas upphovsman och den främste utövaren av sejdkonsten.

Ondurdis – F. Annat namn på gudinnan Skade. Betyder ”skid-disen”.

P

Q

R

Ragnhild – F. En jättinna. Hon är gift med krigaren Hadding, som hon valt för hans vackra bens skull.

Ran – F. Havsdjupets gudinna. Maka till havsguden Ägir. Tar hand om de drunknade och håller dem i salar på havets botten. Betyder ”rån”.

Ratatosk – M. Ekorre som förmedlar förolämpningar mellan ärkefienderna Nidhögg och Hräsvelg. Betyder ”borrtand”.

Regin – M. Trolldomskunnig smed. Tillsammans med brodern Fafne dödar han sin far för att komma över rikedomar.

Reidmar – M. Man som tvingar Oden, Höner och Loke att böta en guldskatt för att de dödat sonen Utter.

Rig – M. Det namn guden Heimdall använder när han reser runt bland människorna och ger upphov till de mänskliga samhällsklasserna.

Rimfaxe – N. Gudinnan Natts häst. Betyder ”hästen med rimfrost i manen”.

Rind – F. Konungadotter. Mor till Odens son Vale.

Rist – F. En valkyria. Betyder ”skakaren”.

Ropt – M. Annat namn på Oden.

Rota – F. En valkyria. Tillsammans med Gunn och Skuld väljer hon ut de krigare som ska falla på slagfältet. Betyder ”oordning”.

Rungner – M. En av de starkaste jättarna, med huvud och hjärta av sten. Hamnar i strid med Tor på grund av sin skrytsamhet.

Rym – M. Jätte som nämns i samband med mobiliseringen inför Ragnarök. Betyder ”den skröplige”.

Räsvelg – Se Hräsvelg.

Röskva – F. Tors tjänarinna. Betyder ”den raska”.

S

Saga – F. En gudinna av asaätt. Betyder ”hon som ser”.

Sidgrane – M. Annat namn på Oden. Betyder ”han som har långt skägg”.

Sidhatt – M. Annat namn på Oden. Betyder ”har nedhängande hattbrätte”.

Sif – F. Tors hustru, känd för att ha hår av renaste guld. Betyder ”släktskap”

Sigfader – M. Annat namn på Oden. Betyder ”stridsfader” eller ”segerns fader”.

Sigrun – F. En valkyria. Betyder ”segerruna”.

Sigtyr – M. Annat namn på Oden. Betyder ”stridsguden” eller ”segerguden”.

Sigurd – M. Huvudpersonen i sagan om Sigurd Fafnesbane.

Sigyn – F. Lokes hustru och mor till Narfe. Trots Lokes svekfulla natur är hon honom ständigt trogen och försöker skydda honom.

Siv – Se Sif.

Sjöfn – F. En Asynja som väcker lust hos människor. Betyder ”älskogsväckerskan”.

Skade – F. Ursprungligen en jättinna, som blivit skidåkningens och jaktens gudinna. När hennes far, jätten Tjatse, dödats av asarna erbjuds hon att välja en asagud till make som förlikning. Hon väljer Njord på grund av hans vackra fötter, men äktenskapet blir olyckligt.

Skinfaxe – M. Dags häst, som drar solen över himlavalvet. Betyder ”han med den lysande manen”.

Skirner – M. Frejs tjänare. Betyder ”den strålande”.

Skjold – M. Odens son, som blir kung av Danmark.

Skoll – M. En väldig varg, som jagar solen. Betyder ”svek”.

Skrymer – M. Annat namn på jätten Utgårdaloke. Betyder ”den storvuxne”.

Skuld – F. En norna som styr över ödet. Betyder ”framtid” och ”nödvändighet”.

Sköfn – Se Sjöfn.

Skögul – F. En valkyria. Betyder ”kamp”.

Sköld – Se Skjold.

Sköll – Se Skoll.

Sleipner – M. Odens åttbenta häst, vilken avlas av Loke då han tillfälligt förvandlat sig till en märr.

Slidrugtanne – M. Annat namn på Frejs galt Gullinburste. Betyder ”han med de hemska tänderna”.

Snotra – F. En mycket hövisk gudinna. Betyder ”den kloka”.

Sol – F. Månes syster och förare av solens vagn.

Surt – M. Underjordisk jätte och eldens härskare. Betyder ”den svarte”.

Suttung – M. En jätte som lyckas komma över skaldemjödet (”Suttungamjödet”) från dvärgarna Galar och Fjalar.

Svadilfare – M. Häst med oerhörda krafter, som hämtar sten till byggandet av Asgårds murar. Far till Sleipner. Betyder ” han som gör mödosamma resor”.

Svipdag – M. Hjältefigur och kanske en av bärsärkarna.

Syn – F. Gudinna som vaktar ingången till Valhall. Betyder ”den nekande”, vilket syftar på att hon kan neka obehöriga inträde.

Syr – F. Annat namn på Freja. Betyder ”sugga”.

Särimner – M. Galt som slaktas för att bli mat åt de stupade krigarna i Valhall. Återuppstår varje gång och slaktas igen.

T

Tanngnjost – M. En av bockarna som drar Tors vagn när det åskar. Betyder ”den som gnisslar tänder”.

Tanngrisner – M. Den andra av bockarna som drar Tors vagn över himlen. Betyder ”den som har glest mellan tänderna”.

Tjalfe – Se Tjalve.

Tjalve – M. Tors tjänare. Han och hans syster Röskva går i Tors tjänst som kompensation för att Tjalve knäckt ena benet på en av Tors getter.

Tjatse – M. Jätte som kan förvandla sig till en örn. Far till gudinnan Skade.

Tjälve – Se Tjalve.

Tor – M. Odens son och en av den nordiska mytologins mest framträdande och populära gudar. Känd som åskgud. Betyder ”dundraren”.

Trud – F. En valkyria. Betyder ”makt”.

Trym – M. Jätte som stjäl Tors hammare.

Träl – M. Son till Rig och människokvinnan Edda. Ger upphov till trälarnas samhällsklass.

Tyr – M. Gudom som förmodligen varit den nordiska mytologins högsta väsen, men senare trängts undan av Oden och Tor. Betyder ”gud”.

Tökk – F. Jättekvinna som av allt att döma är Loke i förklädnad. Hon vägrar begråta Balder efter hans död. Betyder ”tack”.

U

Ull – M. Tvekampens gud. Son till Sif och styvson till Tor. Ingår i ett flertal svenska ortnamn. Betyder ”glans”.

Urd – F. Den främsta av nornorna och det förflutnas gudinna. Betyder ”ödet”.

Utgårdaloke – M. Jätte, identisk med Skrymer. Kung i jättarnas rike Utgård.

Utter – M. Fafnes bror, som dödas i sagan om Sigurd Drakdödaren.

V

Vaftrudner – M. En ålderstigen jätte, känd för sin vishet.

Val – Se Var.

Valand – Se Völund.

Vale – M. En av Odens söner, som enligt myten är förutbestämd att hämnas Balders död genom att dräpa Höder. Vale är en av få som överlever Ragnarök. Betyder ”den som påstår”. En annan Vale är Lokes son, som förvandlas till varg.

Vanadis – F. En annan benämning på Freja.

Var – F. Gudinna som övervakar att avtal, eder och löften följs. Hon är därför även äktenskapsgudinna.

Vavtrudner – Se Vaftrudner.

Ve – M. Bror till Oden och Vile. Tillsammans skapar dessa tre bröder världen av jätten Ymers kropp. Betyder ”den helige”.

Verdandi – F. En av nornorna. Betyder ”vardandet”.

Vidar – M. Son till Oden och jättinnan Grid. Framför allt känd för sina ogenomträngliga skor. Han överlever Ragnarök och tar därefter över sin fars sysslor tillsammans med halvbrodern Vale.

Vile – M. En av de första gudarna, som tillsammans med sina bröder Oden och Ve dödar jätten Ymer för att skapa världen av hans kroppsdelar.

Vingetor – Se Vingner

Vingner – M. Namn på Tor när han slungar blixtar.

Våle – Se Vale.

Vår – Se Var.

Väderfölne – M. Hök som sitter mellan ögonen på örnen Hräsvelg. Han är således den varelse som befinner sig högst upp i världen och har tappat all färg av väder och vind.

Völund – M. Alvernas hövding.

Vör – F. En vetgirig och frågvis gudinna, som ingen kan ha några hemligheter för. Betyder ”den som är varse”.

W

X

Y

Ygg – M. Ett annat namn på Oden. Betyder ”den skräckinjagande”.

Ymer – M. Urjätte som föds när smältande isdroppar från Nifelheim möter gnistor från Muspelheim. Ur hans kropp avlas andra väsen och kroppen används sedan till att skapa himmel och jord. Betyder ”tvilling”.

Yngve-Frej – Se Yngve-Frö.

Yngve-Frö – M. Benämning på Frej när han anges som anfader till ynglingaätten.

Z

Å

Åkutor – M. Namn som används om Tor när han är ute och kör sin vagn.

Ä

Ägir – M. Havsgud. Son till jätten Fornjot. Är gift med Ran och tillsammans har de nio döttrar, som bär namn efter olika slags havsvågor.

Ö

Ödhumla – F. Urko som uppstår ur rimsfrostdroppar. Livnär jätten Ymer med sin mjölk. Hon slickar fram Bure, gudarnas stamfar, ur isbelagda stenar.

Fotnot:

Hjälp gärna till att komplettera eller korrigera listan genom att lämna förslag via kontaktformuläret under ”Kontakt”.

Fornnordiska namn hämtade från runstenar hittar du här.

Fler fornnordiska namn och beteckningar hittar du i den nordiska mytologins ordlista.