Kulturhistoriska sevärdheter, del 23: Norra Ölands kulturskatter

Öland har länge lockat besökare av vitt skilda anledningar. Inte minst visar ön upp en mångfald av sällsynt natur, fåglar och fornlämningar. Låt mig ta dig med på en resa till några av de främsta sevärdheterna. Vi börjar idag med den norra halvan:

Vår resa startar vid Ölands nordspets, där vi besöker fyrtornet Långe Erik. Utsikten från det 32 meter höga tornet är nevkittlande och vi blir nog kvar en stund innan vi beger oss till den närbelägna Trollskogen. Där skapar förvridna och knotiga tallar en mystisk stämning och vi kan nästan känna hur den gamla folktrons väsen blickar fram ur sina gömslen. Vi åker en tur med Böda skogsjärnväg, vars smalspåriga järnvägssträcka ursprungligen byggdes för timmerfrakt. Nu är den ett levande museum, som visar upp lok och vagnar från skogsjärnvägsepoken 1908-1959.

Vi tar oss vidare till öns västra kust, där vi gästar Byxelkrok. Det gamla fiskelägets hamn kantas av butiker och caféer och vi ser M/S Mary komma in för att hämta upp turister till nationalparken Blå Jungfrun. I närheten hittar vi det öppna, flacka landskap som Carl von Linné döpte till ”Neptuni åkrar”, då den blommande blåelden under sommaren får marken att likna ett hav. Där får vi också möjlighet att upptäcka ett vikingatida gravfält, även om de synliga resterna inte är så tydliga.

När ögonen sett sig mätta far vi vidare till den sorgesamt vackra ödekyrkan i Källa. Kyrkan, som började byggas runt år 1170 och stod färdig i mitten av 1200-talet, var i bruk i flera hundra år innan en olycklig ombyggnation gjorde att murarna började spricka och kyrkan övergavs. Idag är den varsamt renoverad och används sommartid för konserter.

Vi fortsätter söderut och stannar till i Sandvik för att titta på den sju våningar höga väderkvarnen, som är en av Europas största. Där klättrar vi uppför de vindlande trapporna och fascineras av hur vinden kunnat driva det massiva och komplexa maskineriet. Inuti kvarnen ryms en servering, där vi kanske passar på att äta den öländska specialiteten lufsa.

Nu följer vi den smala bilvägen mot Äleklinta, där vi för en stund lämnar kulturens värld för att njuta av naturen och läsa av landskapets geologiska spår. Detta är ett av Ölands vackraste kustpartier, där kalkstensstupen öppnar hisnande vyer mot havet och den geologiska historien blottas i lager av alunskiffer, orsten och siltsten. Vi stannar förstås till vid fiskeläget Bruddesta och dess byggnadsminnesmärkta sjöbodar med vasstak. Därefter lämnar vi åter kusten för att resa vidare till Skäftekärr och uppleva järnålderns lämningar. På platsen finns två gravfält och husgrunder från ett tjugotal gårdar. Ett av husen har rekonstruerats och visar upp hur människor levde för mer än 1000 år sedan.

Nu närmar vi oss Borgholm, där Borgholms slott bildar en särpräglad silhuett mot himlen. Vi besöker slottet, som brukar kallas ”Nordens skönaste ruin”, och hänförs av den monumentala storleken. Slottets historia går tillbaka till 1100-talet och under hundratals år var det skådeplats för upprepade cykler av strider, förstörelse och återuppbyggnad. Det ödelades till stor del under Kalmarkriget och är idag en ruin efter att en klädesfabrik inrättats på 1800-talet och orsakat en brand. Ändå är slottet ett storslaget besöksmål, som bjuder på mäktiga hallar och fantastisk utsikt över Kalmarsund. I närheten finns Köpingsvik, ett vikingatida handelscentrum som nu förvandlats till badparadis. Lite längre söderut kommer vi till kungafamiljens sommarresidens Solliden, vars blomstrande park är öppen för allmänheten under sommarhalvåret.

Vi sätter oss nu i bilen (eller kanske cyklar vi?) och far tvärs över ön till Ölands östkust. Där ligger ruinerna efter S:ta Britas kapell. Detta var en av det medeltida Ölands största byggnader och rymde såväl kyrka som pilgrimshärbärge och magasin. Än idag är ruinerna imponerande och upplevelsen förstärks av läget vid havet.

Vi fortsätter söderut och stannar till för att besöka Störlinge kvarnrad, en av öns mest kända samlingar av väderkvarnar. På en prydlig linje står sju bevarade stubbkvarnar, där hela kvarnhuset kan vändas efter vinden. I närheten finns Skedemosse, som var Sveriges mest betydelsefulla offerplats under järnåldern. Ett museum berättar om utgrävningarna och fynden därifrån.

En kort resa inåt landet tar oss till fornborgen Ismanstorps borg. Borgen var sannolikt i bruk under tiden 200-400 e.Kr och var kanske en tillflyktsort under orostider. Innanför dess murar finns inte mindre än ett nittiotal husgrunder.

Vår sista anhalt blir Himmelsberga, där vi får se exempel på traditionell öländsk byggnadsteknik. I den välbevarade radbyn ligger ladugårdslängor ordnade utmed bygatan, medan boningshusen nås från kringbyggda innergårdar. Vi tar vi en promenad och njuter av de charmiga miljöerna från 1700- och 1800-talen.

När vi lämnar Öland och reser tillbaka till fastlandet är vi fulla av intryck. Samtidigt vet vi att vi ännu bara sett öns norra halva, att det finns mycket kvar att utforska och att vi snart vill återvända. Sveriges minsta landskap är på många sätt ett av de rikaste.

Fotnot:

Södra Öland kan du läsa om här.

 

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Ottosson, Mats och Ottosson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

Information har även hämtats ur material från Ölands turistbyrå.

 

Otryckta källor:

https://www.oland.se/sv