Lite mer om folktrons älvringar

Bild älvring

Den svenska folktron är full av övernaturliga föreställningar, som avspeglar våra förfäders sätt att tolka världen. I många fall syftar folktrons innehåll till att förklara sådant som kan te sig svårbegripligt och förunderligt. En sådan förbryllande företeelse är de så kallade älvringarna, som ibland växer fram på ängar och gräsmattor.

Älvringarna utgörs av svampar som växer i ringformation. Ofta bildar de en förbluffande exakt cirkel och kan bli flera meter i diameter. Detta växtsätt beror på att svamparnas mycel tillväxer utåt och att nya svampkroppar etableras i mycelets kant. I äldre tider ansågs älvringar uppstå på platser där älvorna dansat ringdans, vilket gav upphov till beteckningen. Älvringarna antogs vara laddade med magiska krafter och kunde orsaka sjukdom om man inte höll sig borta eller visade tillbörlig respekt. Särskilt illa kunde det gå om man kissade i älvringen, eftersom man då kunde få blåsor över hela kroppen eller börja kissa blod. Det finns också uppgifter om att man riskerade att sova i hundra år om man somnade i en älvring. Om detta har jag berättat i ett tidigare inlägg.

För en tid sedan blev jag kontaktad av författarinnan Anna Froster, som just nu arbetar på en populärvetenskaplig bok om svampar. Hon efterfrågade källor till folkloristiska föreställningar om älvringar, framför allt rörande deras förmåga att alstra sjukdomar och framkalla onaturlig sömn. För några dagar sedan hörde Anna av sig igen för att dela med sig av ny information. Hon hade fått ett brev från Folkminnesarkivet, med en kort beskrivning av älvringarnas plats i folktron. Jag återger texten nedan.

Det stämmer att häxring, älvring eller liknande är den plats där det förekommit älvdans. Denna föreställning går åtminstone tillbaka till 1500-talet då den förekommer i Olaus Magnus berömda bok, Historia om de nordiska folken. Den ring som bildas på marken ansågs i regel orsaka sjukdom och när det gäller älvor (liksom underjordiska) kunde det vara farligt att gå på den marken eller ännu värre, att urinera eller göra sitt tarv där. Det senare vill jag spåra i tid till medeltiden eftersom ett liknande motiv förekommer i en isländsk saga, Eyrbyggja saga, där det finns ett heligt berg och en plats vigd åt landvättar där det var förbjudet att uträtta sina behov. Straffet för den som inte respekterar de övernaturliga är vanligen sjukdom. Just älvorna var också allt annat än väna små älvor som vi idag ser i tecknad film, istället kunde de vara sjukdomsalstrande och kunde med sina pilar sätta sjukdom på folk (alvskott/älvablåst). Den som går i en älvring kan också uppleva yrsel, sägs det i en del uppteckningar. Uppgiften om att somna känner jag inte till på rak arm men den kan absolut förekomma i någon uppteckning och påminner om det motiv vi annars hittar i sagotypen om Törnrosa (det är ju annars typiskt för folktron att det finns en stor variation på berättelserna). 

Fotnot: Bilden är hämtad från Wikimedia Commons och visar en älvring på Rödöns gravfält. Attribution: Andreaze / CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s