Svensk allmogekultur, del 6: Havandeskap

Bild Amalia Lindegren

I det svenska bondesamhället var vidskepligheten utbredd. Onda krafter och väsen med övernaturliga förmågor krävde ständigt hänsyn och styrde många av vardagens sysslor. Få skeden i livet var emellertid så starkt förknippade med magiska föreställningar som graviditeten. Nedan återger jag ett stycke som berör detta ämne, hämtat ur boken Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning av etnologen Tobias Norlind. Boken gavs ut 1912, men skildrar arbete, seder och traditioner hos den svenska allmogen under framför allt 1700- och 1800-talet.

En kvinna hade under hafvandeskapet att iakttaga mycket för att skydda sin frukt från ondt. Den största försiktigheten gällde första, mellersta och sista månaderna, hvilka på grund af känsligheten för intryck fingo namnet lytemånader. Redan innan hafvandeskapet kunde hon behöfva försäkra sig om framgång. Så t. e.x plägade en brud bröllopsnatten ha ost och bröd hos sig i sängen för att få lätt barnsäng. En hafvande brud skulle smaka på varje rätt (bita i bordduken) vid bröllopsmiddagen för att undvika falska värkar. Lätt barnsäng erhölls, om modern omfamnade gårdens vårdträd. Hon borde under hafvandeskapet hålla sig hemma och undvika häftiga sinnesrörelser samt allt som kunde skrämma. Blef hon rädd för något eller såg något obehagligt, fick barnet men däraf, och man trodde sig kunna närmare bestämma, när detta skulle inträffa. Om man räknade efter i hvilken vecka det skett, skulle barnet få sjukdomen, utslaget eller tecknet på året med samma tal. En skrämsel i 15:e veckan lät barnet få sjukdomen på 15:de året o. s. v.

De försiktighetsmått hon hade att iakttaga voro delvis af fullt vanlig natur utan någon egentlig öfvertro. Till sådana hörde, att hon skulle akta sig för att bli skrämd af en arg hund, en häst, en tjur, en orm m. m. för att barnet ej skulle få något, som erinrade om det djuret, som skrämt henne. Till samma grupp af försiktighetsmått hörde äfven, att hon skulle akta sig för att få slag eller sår på en viss kroppsdel, för att ej barnet skulle få märke på motsvarande ställe. Om hon t. ex. brände sig på fingret och slog häftigt med handen mot höften, fick barnet ett rödt märke på sin höft. Likaledes kunde en brännskada åstadkomma, att barnet vid födseln var hudlöst på motsvarande ställe. Dylika födelsetecken kunna förklaras fullt naturligt och höra således ej samman med öfvertro. Andra försiktighetsmått voro emellertid af ren vidskeplig natur. En stor del af dessa viskepligheter uppstodo närmast som en förklaring af en del medfödda lyten och sjukdomar och för att undvika dem, måste modern iakttaga försiktighet. Vi vilja nämna några af de lyten man särskildt fäste sig vid och som man förklarade genom en eller annan oförsiktighet eller tillfällighet under hafvandeskapet:

Harmynthet: därför att modern sett i en öppen graf, eller på ett årder; sett ett hufvud af lefvande eller död hare; sett en yxa i huggkubb eller knif i en brödkaka; sett en harmynt person; sett en fällknif ligga på rygg; sett en gaffel eller hötjuga stå med spetsarna neråt.

Fallandesot: därför att modern gått öfver en kullfallen gärdesgård; sett en person med denna sjukdom; sett ett kreatur slaktas; sett en halshuggen höna flaxa med vingarna; gått öfver en graf, som som efter kistans förmultning insjunkit; sett eldsvåda, slagsmål, mord, en människa svimma, en kvinna förlösas, en ko kalfva, blod rinna; sett någon inkomma med två förkläden på sig; sett en väf klippas ned; om hon själv väft och värkarna kommit under tiden; om hon gått till kyrkan någon fjärdedag (jul, påsk, pingst eller mickeli).

Vindögdhet: därför att modern sett i ett nyckelhål, butelj, flaska, spinga e. d.

Röda fläckar på huden (vådeldsmärken): därför att modern sett eldsvåda, brinnande ljus, som fattat eld, och med handen vidrört någon del af sin kropp; sett någon med detta onda.

Bölder: därför att modern ätit sittande på ett kistlock med naglar.

Gapmun (mun som alltid står öppen): därför att modern sett en väfsked sitta tom i slagbordet: sett ett kistlock stå på hakar.

Mask: därför att modern gått öfver en riskvast eller skurviska.

Stolsteg (ansvällning på ögonlocken): därför att modern sett en upp- och nedvänd stol med stolbenen i vädret.

Mässling: därför att modern passerat under en hud, som inte varit afhårad.

Skrofler: därför att modern gått med obetäckt hufvud; sett bottnen på en likkista; sett en öppen graf; sett ett lik.

Dålig andedräkt: därför att modern mött något med dålig lukt och hållit för näsan; känt liklukt.

Fräknar: därför att modern ätit ägg efter tjäderhöns (orrhöna).

Hes röst: därför att modern ställt sig under en sågkvarn i gång.

Glupskhet: därför att modern ätit mycket under tiden; sett en tillknuten tom säck.

Tjufaktighet: därför att modern tillgripit något af annans egendom under tiden.

En del af dessa sjukdomar kunde omintetgöras om modern blott var omtänksam nog. Ett vanligt sätt att hindra det onda, som eljest skulle inställa sig, var beröring. Hade hon sett någon med ett visst ondt, skulle hon beröra personen (ge honom en örfil!); ett annat sätt var att spotta för sig; ett tredje sätt var att bevara delar af det som väckt det onda (vid vådeldsbränder förvara en del af bränderna) och med det bestryka det onda stället hos barnet, eller lägga föremålet i vatten och med detta tvätta barnet; ett fjärde sätt var att få blod af den, som vållat åkomman, få blod af en avrättad person; eller också få hår af personen eller djuret, som vållat det onda, och lägga dessa i vatten samt därmed tvätta åkomman.

Fick kvinnan missfall, ansågs detta ofta vara förvålladt af onda makter, elfver eller vättar, hvilka velat taga barnet. Modern skulle därför akta sig för en del djur framför allt vargar, hvilka lätt kunde vara varulfvar, som ville åt fostret. Det var framför allt farligt för en hafvande kvinna att gå öfver en bro. Gick kvinnan under ett rep, föddes barnet med nafvelsträngen snord om halsen. Ogift kvinna kunde ej föda, förrän hon yppat faderns namn.

5 reaktioner på ”Svensk allmogekultur, del 6: Havandeskap

  1. Kerstin Ekman har skrivit lite om detta ämne i boken Tullias Värld. ”Menstruation, graviditet och förlossning har varit något orent. Hos oss måste kvinnor kyrktagas, det vill säga renas, efter att ha fött barn och fram till 1866 varade perioden av orenhet i sex veckor. Därefter kortades den till fyra veckor.”

    Gilla

    • Hej Cathy! Ja, det stämmer! Traditionen med kyrktagning har bibliskt ursprung och syftade ursprungligen till att kvinnan skulle återupptas i den kyrkliga församlingen efter en tids ”orenhet” efter förlossningen. Hon betraktades rent av som hedning innan kyrktagningen skett!

      Jag kommer att återkomma med ett eget inlägg om allmogetraditioner och föreställningar runt förlossning och barnsängstid lite längre fram – det är en spännande del av vår folkliga kultur.

      Gilla

  2. Den sön 15 nov. 2020 kl 08:08 skrev Kulturminnet :

    > malinkim posted: ” I det svenska bondesamhället var vidskepligheten > utbredd. Onda krafter och väsen med övernaturliga förmågor krävde ständigt > hänsyn och styrde många av vardagens sysslor. Få skeden i livet var > emellertid så starkt förknippade med magiska föreställningar ” >

    Gilla

  3. Pingback: Svensk allmogekultur, del 7: Förlossning och barnsängstid | Kulturminnet

  4. Pingback: Svensk allmogekultur, del 8: Kyrktagning | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s