När konsten politiseras i statlig regi

De senaste åren har entrén till statliga museer varit gratis på initiativ av regeringen. Det såg kanske mest ut som ett populistiskt beslut som gav väljarkåren några trevliga karameller att suga på, men att baktankarna gick djupare än så är vi nog många som vid det här laget har hunnit upptäcka. När jag 2019 besökte Historiska museet i Stockholm slogs jag av de vinklade perspektiv som presenterades, vilket jag berättade om på bloggen Det Goda Samhället. Det var uppenbart att museet hade förvandlats till en politisk plattform för propaganda rörande mångkultur och feminism.

Ett ännu värre exempel diskuteras nu i en artikel av arkeologen Leif Gren, som i Vestmanlands Läns Tidning beskriver hur Nationalmuseum försett sina verk med skyltar som gör långsökta politiska tolkningar av kända konstverk. I många fall varnar museet för att tavlorna uttrycker ”nationalism”. Bland de konstnärer som drabbas finns Carl Larsson, Anders Zorn och Gustaf Sandberg. Flera av våra mest uppskattade konstnärers verk är, menar museet, i själva verket djupt ideologiskt fördärvliga.

Ett av de konstverk som döms ut är Carl Wilhelmsons målning ”Kyrkfolk i båt” från 1909 (bilden överst). För den oinsatte kan ju motivet te sig alldeles oskyldigt och inte visa så mycket annat än en grupp människor från konstnärens hemtrakter, som klivit ner i sina båtar för att transportera sig till söndagsgudstjänsten. Men i själva verket gömmer sig här djup rasism och kopplingar till rasforskning:

Alltsedan romantiken hade idén om att det fanns nedärvda folkliga särdrag präglat tyskt och nordiskt tänkande. Lantbefolkningen, bönder och fiskare, som levde enligt äldre kulturmönster och hade kroppar märkta av hårt arbete, fick exemplifiera de nordiska nationella typerna. Från mitten av 1800-talet förstärktes det perspektivet genom de anatomiska museiexempelsamlingar som fick en antropologisk rasforskningsinriktning.

Marcus Larsons målning ”Vattenfall i Småland” kan för det otränade ögat tyckas visa just ett vattenfall i Småland, stämningsfullt avbildat och fångat i ett dramatiskt skede. Men att det skulle förhålla sig på det viset går Nationalmuseum inte med på; naturmotivet är blott en kuliss som döljer ett dunkelt syfte:

Enligt titeln Småland, men det är främst en iscensättning av visionen om en stor nation. Om ett Sverige med kraftfull natur, befolkat av människor som klarar att överleva där. Den här sortens storslagna motiv ingick i en nationalistisk rörelse, där man genom konsten ville skapa en mäktig bild av den svensk-norska unionen.” 

J.A.G. Acke får sig också en känga. Han har nämligen gjort något så moraliskt förkastligt som att avbilda sin lille son Fausto naken på stranden. Och det är enligt Nationalmuseum problematiskt, inte minst med tanke på att sonen är ljushyad.

Personligen har jag lite svårt att tro att Acke reflekterade särskilt mycket över sin sons hudfärg när han målade tavlan. Det fanns nog inte så många mörkhyade barn att måla av på svenska stränder vid 1900-talets början. Men Nationalmuseum läser in en djupare innebörd:

J. A. G. Acke: Fausto. NM 4114, via Wikimedia Commons

Det nakna och sunda vita barnet, som sågs som hoppet om framtiden, var en av naturisternas och vitalisternas främsta symboler. Utmärkande för vitalismen var kretsloppstänkande och kristendomskritik. De ansåg att solbad var en hälsokur med läkande och livgivande verkan. Inom konsten var motiv med nakna män och ynglingar i naturmiljö vanliga, en atletisk maskulinitet förknippad med hälsa och nation.” 

Tja, jag vet inte vad man ska säga. Finns det verkligen människor som kan besöka Nationalmuseum och ta del av museets kommentarer utan att slås av den bristande politiska neutraliteten? Eller har det gått så långt att museet inte ens behöver bemöda sig om att försöka ha ett sakligt och professionellt förhållningssätt? Avgör själv. Leif Grens artikel finns att läsa i sin helhet här:

https://www.vlt.se/artikel/politisering-och-pekpinnar-pa-nationalmuseum-nar-ska-publiken-fa-tanka-sjalva

5 reaktioner på ”När konsten politiseras i statlig regi

  1. Jag har varit där och sett skyltarna och blev mycket illa berörd av den monumentala okunskap som tydligen vidlåder museiledningen.

    Gilla

    • Det förstår jag. Om jag hade varit gymnasielärare idag hade jag tagit med mina elever till Nationalmuseum och Historiska museet, diskuterat skyltningen med dem och gett dem en lektion i hur man skiljer på saklig information och propaganda.

      Gillad av 1 person

      • Nationalmuseum visar en rik och omfattande samling äldre konst från trettonhundratalet fram till modernismen, däremot är samlingen modernistisk konst ganska liten (för att inte säga torftig) jämfört med Göteborgs konstmuseeum eller Ateneum i Helsingfors (gångavstånd från Siljaterminalen) som båda varmt rekommenderas för alla som helst ser verk från den perioden.
        Om inte Nationalmuseums styrelse gillar modernistiska verk utan ser som sin plikt att varna besökarna så tycker jag att verken borde ställas ut på ett annat konstmuseum där de passar bättre (och jag menar varje ord).

        Gilla

  2. Pingback: SVT klantar till det, SvD vinklar, ”Dagen” ljuger – Men Historiska Muséet VÄGRAR bli ”Hysteriska Moskéen” | Hedniska Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s