I Smålandsskogarna mellan Växjö och Kalmar ligger det område som blivit känt som ”Glasriket”. Här växte en gång en framgångsrik glasproduktion fram, som med nyskapande tekniker och innovativ konstfärdighet väckte beundran långt utanför Sveriges gränser. Idag besöker årligen över en miljon människor Glasriket för att ta del av det säregna kulturarvet.
Varför just den östra delen av Småland i slutet av 1800-talet förvandlades till ett centrum för glasframställning finns det ingen enkel förklaring till. En del av bakgrunden var att järnhanteringen vid denna tid koncentrerades till ett antal större järnverk, vilket gjorde att mindre bruk stängdes. Många orter tvingades utveckla nya lokala industrier och i delar av Småland kom järnbruken att ersättas av glasbruk. Riktig fart fick glasframställningen när tullarna höjdes under 1880- och 90-talen, så att importerat glas från Böhmen och Belgien steg i pris. Svenskt glas blev konkurrenskraftigt på den inhemska marknaden och med tiden utvecklades en enastående hantverksskicklighet.
Under Glasrikets storhetstid var 45 glasbruk igång samtidigt. Glasmästare och konstnärer samarbetade och nya tekniker utvecklades, inte minst den revolutionerande graal-tekniken, som gjorde att färger och mönster kunde läggas ”inne i” glaset. Magiska glasföremål vars like aldrig tidigare skådats började flöda ut ur Smålandsskogarna. Svenskt konstglas från Kosta, Boda och Orrefors vann världsrykte för sina utsökta kvaliteter och betraktades som lyxvaror. Samtidigt producerades mängder av bruksglas som tog plats i de svenska hemmen. De småländska bruken blev arbetsplatser för flera tusen personer.
Mellankrigstiden blev en höjdpunkt, då glasindustrin blomstrade. Efter andra världskriget gjorde globaliseringen och den tekniska utvecklingen att de småländska glasbruken utsattes för hård konkurrens och kom att tyna bort. I dag finns bara fem av de klassiska glashyttorna kvar: Kosta, Skruf, Målerås, Pukeberg och Bergdalahyttan. Varumärkena för Boda och Orrefors ingår numera i Kostas produktion. Traditionerna från storhetstiden lever dock vidare och östra Småland fungerar fortfarande som ett glascentrum. Folkkära konstnärer som Ulrika Hydman-Vallien, Bertil Vallien och Kjell Engman har gjort att många har en relation till svenskt glasproduktion.
Mitt i hjärtat av glasriket ligger Kosta, som nog är det främsta målet för många av dagens besökare. Här har glasföremål skapats sedan 1742, vilket gör Kosta till Sveriges äldsta verksamma glasbruk. I hyttan är besökare välkomna att följa tillverkningsprocessen vid de heta ugnarna. Att se den glödande glasmassan ta form är ett fängslande skådespel som lockar många. Den som vill kan prova att blåsa sitt eget glas på Kosta Glascenter och skulle man fastna för hantverket finns möjlighet att fördjupa sig i veckolånga kurser.
Alldeles intill ligger utställningshallen Kosta Art Gallery, som ställer ut samtida konstglas av Kosta Bodas konstnärer. Själva byggnaden är ritad av ritad av Bruno Mathson. För den som behöver övernattning finns Kosta Boda Art Hotel, där alla utrymmen är fyllda av glasföremål som går att köpa. På hotellets baksida kan helikoptrar stå parkerade — det är tydligt att exklusiva besökare söker sig till platsen.
Även andra delar av Glasriket är väl värda att utforska. The Glass Factory i Emmaboda är ett upplevelsebaserat museum, som visar upp en konstglassamling med 40 000 föremål av ett 50-tal olika konstnärer. Här berättas det svenska konstglasets historia från sin början fram till nutid. På Skruf glasmuseum ligger fokus istället på bruksglas — museet ställer ut en imponerande samling, där många modeller har mer än 100 år på nacken. I Växjö skildras svensk glastillverkning i en egen utställning på Smålands museum.
I bygderna runtomkring de stora sevärdheterna har små konstglasstudior vuxit fram, där nyetablerade glaskonstnärer utövar sitt yrke. De flesta låter besökarna komma in för att ta del av tillverkningsprocessen. Här går att se hur äldre traditioner tar sig nya uttryck. Men småorter bortanför allfartsvägarna kan också vara värda att söka upp för att ta del av tynande lämningar efter det som en gång var. Fängslande rester av det förflutna finns idag kvar i gamla bruksbyggnader som står öde och förfaller. Den som vill utforska de tidigare bruksorterna och dokumentera kvarlämnade spår gör klokt i att skynda sig; de övergivna glasbruken hotas av rivning och kommer kanske snart inte längre att finnas.
–
Tryckta källor:
Sommar, Ingrid (2003), Den skandinaviska stilen. Klassisk och modern design från Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island, Valentin Förlag
–
Otryckta källor:
https://www.visitsmaland.se/sv/upplevelser/design/glasriket
Information har även inhämtats vid besök på Kosta glasbruk och Smålands museum.
Kulturminnet 
Pingback: Kulturhistoriska sevärdheter och upplevelser landskap för landskap | Kulturminnet
Pingback: Klenoder ur vårt kulturarv, del 29: Bacchuståget av Simon Gate | Kulturminnet
Pingback: Året som gått | Kulturminnet