När vi nu ska få en kulturkanon…

Under fredagen, i samband med att Tidöavtalet presenterades, stod det klart att Sverige nu ska få en kulturkanon. Frågan har diskuterats förut, men inte getts utrymme att bli till något konkret. För ett par år sedan skrev jag ett blogginlägg som aldrig publicerades (jag tyckte inte att textens utformning höll måttet) om vad som kan ses som den svenska kulturens kärnvärden och därmed skulle kunna ingå i en kulturkanon. När frågan nu aktualiserats väljer jag att trots allt publicera texten. Att den kanske inte riktigt har flyt och balans ber jag om överseende med — ämnet är trots allt viktigt att fundera över, nu när vår kulturkanon snart ska ta form.

Om jag bad dig berätta vad som är Sverige, vad skulle du då säga? Om du skulle borra dig in i själva kärnan av vårt land och plocka fram svenskhetens eget hjärta, vad skulle det då vara? Om du tänkte dig att du skulle måla en tavla av svensk kultur, vad skulle då bli ditt motiv och vilka ljud, dofter, smaker och tankemönster skulle du försöka uttrycka i bilden?

Kanske föreställer du dig de rödmålade stugorna, de som med sin säregna färgsättning  lyser upp vår landsbygd och har blivit sinnebilden av Sverige? Eller är det våra traditioner som först dyker upp i dina tankar? Vad känns då allra viktigast? Kräftskivan i augustikvällen? Midsommardansen? Barnröster som sjunger luciasånger i kyrkan inför julen? Något annat?

Tänker du på de spår som tusen år av kristendom har satt i vårt land? Ser du ett myller av vitkalkade kyrktorn sträcka sig mot skyn? Hör du de psalmer som i generation efter generation har sjungits vid gudstjänster, begravningar, dop och skolavslutningar? Den blomstertid nu kommer och Tryggare kan ingen vara? Eller vandrar dina tankar längre tillbaka, till den tid då runor ristades, nordborna for över världen och Oden var julens gud?

Är det monarkin som dyker upp i din tankevärld, den som försett oss med några av vår historias mest framträdande personligheter och lämnat efter sig oskattbar arkitektur? Kanske tänker du då också på andra personer som betytt mycket för vårt land och avtrycken de gjort. I så fall, vilka och vad? Axel Oxenstiernas förvaltning? Carl von Linnés vördnadsfulla inordning av växtriket? Den uppfinningsrikedom som vägledde Christopher Polhem och Alfred Nobel?

Hör du ljudet av nyckelharpa, eller kanske av fäbodkulturens förtrollande kulning? Eller klingar visor av Carl Michael Bellman och Evert Taube tydligare för dig? Gör du en vandring in i det svenska folkets inre bibliotek för att möta Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf och Vilhelm Moberg? Och om det inte är dem du möter, vilka är det då?

Ser du tavlor av Carl Larsson och Anders Zorn, eller är det det svenska landskapet som först dyker upp för din inre syn? Ser du den skog som våra förfäder delade med skogsrået och Näcken? Tänker du kanske på allt det arbete som utfördes där? På avverkning med handsåg, kolning och timmerflottning? Är det kanske just det – själva anpassningen till de djupa skogarna, det bistra klimatet och den mörka vintern – som är den svenska kulturens innersta väsen?

Tänker du på matkulturen? Knäckebrödet och gravlaxen? Det dignande julbordets rätter och historien bakom dessa? Smörgåsbordet? Bären och svamparna som år efter år plockas i våra skogar under allemansrättens skydd? Sommarens första färskpotatis i syrénbersån?

Vandrar dina tankar iväg till de storslagna världsarven, de vars kulturhistoriska värde är så högt att de står under FN:s beskydd? Är det då några särskilda som du vill lyfta fram? Tanums hällristningar? Fornlämningarna på Birka? Visbys murar och medeltida gator? Södra Ölands odlingslandskap?

Känner du kanske att Sverige framför allt är de idéer och värderingar som format vårt samhälle? Vilka skulle då kunna sägas ha haft mest betydelse? Folkhemstanken? Jantelagen? Tilliten? Jämställdheten? Betoningen på trygghet, ordning och säkerhet? Det stillsamma svenska lynnet, som älskar konsensus och avskyr konflikt? Begreppet lagom?

Sverige är väldigt mycket. Kulturarvet är rikt och enormt. Den svåra frågan är vad som kan sägas ha ett alldeles särskilt värde. Vad är det som fångar vår folksjäl och utgör skelettet i samhällsbygget? Hur ser nyckeln in till det svenska kulturella rummet ut och vad ryms därinne?

Vad skulle kunna ingå i en svensk kulturkanon? Frågan har väckts förr, men aldrig vunnit något större diskussionsutrymme. Nu är det hög tid, för vårt kulturarv är anfrätt av ideologier som vill förminska det. Det finns strömningar som tror att självförnekelse är vägen till ett mer inkluderande samhälle, trots att det då inte finns något att inkluderas i.

Så vad behöver vi minnas och bevara om Sverige ska fortsätta vara det land vi önskar? Vilka kulturella gåvor vill vi lämna över till våra efterkommande? Det är viktiga frågor, som vi länge försummat. Låt oss därför börja diskutera vad som borde utgöra en svensk kulturkanon och varför. Ett utgångsperspektiv kan vara vilken kulturell kunskap alla svenska elever borde få med sig innan de lämnar skolan och ger sig ut på livets vitt skilda vägar. Låt oss tänka brett. Låt oss stöta och blöta våra uppfattningar om litteratur, musik, film, arkitektur, traditioner, värderingar och kulturhistoria tills vi hittar essensen av vår kulturutveckling. Då kan en kulturkanon bli ett redskap i våra händer, som hjälper oss att värna det arv vi vill lämna över.

19 reaktioner på ”När vi nu ska få en kulturkanon…

  1. Jag tänker på allt det du nämner, utom på svamparna, som ju först på senare tid börjat anses som människoföda. När jag var barn plockade den äldre generationen inte svamp.

    Gilla

      • Jag vet inte riktigt varför man inte betraktade svamp som människoföda i Sverige, men det är en gammal tradition att bara kor äter svamp. Inte heller bland skogsfinnarna i Sverige finns det belägg för att man åt svamp i äldre tid. Karl XIV Johan införde dock den välska seden att äta svamp vid hovet. Därifrån sipprade det väl ned till de högre stånden under 1800-talets lopp. En annan sak är att bärsärkarna lär ha använt svamp i berusningssyfte under vikingatiden.

        Gillad av 1 person

  2. Läs Gustaf Frödings korta berättelse ”Svampinjoner”.

    Han är för övrigt med på min genuint svenska lista, tillsammans med Bellman, Taube, och Albert Engström, alla sorgligt bortglömda idag. Sedan är nog de svenska manskörerna, förmodligen alla sprungna ur studentsångartraditionen, när de är som bäst enastående att avlyssna på nära håll, till exempel en Valborgsafton.

    Blandkörer i all ära, men de mörka mansrösterna verkar som komna ur de mörka skogarnas vinter, men nu kommer sommaren snart!

    Någonting jag upptäcker nu mer och mer är hur stort Sverige faktiskt är, och vilken stor betydelse järnhanteringen alltid haft för Sveriges folk. Något att vara stolt över och borde tas fram tydligare.

    Gillad av 1 person

    • Fröding, Taube, Bellman och Albert Engström torde vara givna i en svensk kulturkanon. Men helt säker kan man förstås inte vara – urvalet kommer oundvikligen att präglas av vilka personer som väljs ut till utredningen. De efterföljande diskussionerna kan nog bli mer intressanta än kulturkanonen i sig! Då kommer många åsikter att lyftas fram och det svenska kulturarvet kommer att mätas, vägas och synas som aldrig förr. Svensk kultur kommer att bli synlig i media på ett sätt som nu är mycket ovanligt. Jag ser fram emot detta med stor förväntan!

      Tidöavtalet beskriver inte vilka områden som ska tas med i vår kanon, men jag hoppas att man har ett brett perspektiv och väljer att ta in traditioner, sedvänjor och livsmönster kopplade till vårt lands naturliga förutsättningar. Där kommer järnhanteringen, som du nämner, in. De gamla bruken står idag som historiska utropstecken runt om i landet och är storslagna sevärdheter, om man bara förstår vad de har att berätta.

      Ja, det ska bli mycket spännande att se vad en svensk kulturkanon mynnar ut i och vilka områden som anses tillräckligt viktiga att lyfta fram.

      Gilla

  3. Kanske ett enkelt och för vanligt svar men tycker att t ex Bullerby-filmerna sammanfattar svensk kultur på ett ypperligt och koncist sätt. De olika traditionerna, naturen, skogen, djurkärleken, barnfokuset, det kristna arvet, vidskepelse och naturväsen, glädjen över det eviga sommarlovet och den första snön, maten, skörden, gnoet, trädgården, (den icke-toxiska) jämlikheten – det enkla, lugna, opretentiösa… som boende i utlandet med barn som inte känner till så mycket om Sverige är det definitivt en go-to för att visa upp Svensk kultur. Skulle själv vilja göra film som väver in kulturen på samma naturliga sätt

    Gilla

    • Det ligger mycket i det! Bullerbyn fångar inte bara det konkreta och materiella, utan även själva mentaliteten och den tankevärld människorna rör sig i. Och jag vågar hoppas att Bullerbyn kommer att finnas med i vår kommande kulturkanon, antingen i bokform eller som film.

      Gilla

      • Ja det är verkligen kulturellt ”matigt” faktiskt. Vissa, däribland min vänstersyster, brukar gilla att framhäva att det bara är en påhittad idyll, men det tycker jag inte alls stämmer. Visst det är något tillrättalagt för att passa för barn och inget direkt hemskt händer, men det är ju inget som är osant eller påhittat. Dessutom tycker jag kulturella verk ska vara just tillrättalagda, det ska ju vara ett urval av aspekter man gillar, vill bevara, och som ska inspirera till framtida gärningar och leverne.

        Gilla

  4. Rent spontant.

    Borde inte åtminstone delar av Eddan och Heimskringla vara obligatorisk läsning?

    Kanske inte formellt svenskt, men säger något om var svensk kultur har sitt ursprung i.

    Gilla

    • Håller med! Själv läste jag inte Havamal förrän i vuxen ålder och kunde inte annat än undra varför jag inte fått läsa den i skolan. Precis som du skriver skulle det emellertid kunna falla på att Eddalitteraturen inte ses som svensk. Men man skulle kunna komma runt problemet genom att göra Fädernas gudasaga av Viktor Rydberg till obligatorisk läsning.

      Gilla

      • Skulle det verkligen vara ett problem att den inte är svensk som så? Språken var ju mycket mer lika på den tiden, det är ju en del av ursprunget till vårat också. Jag skulle gärna se att runläsning var en del av utbildningen, varför inte läsa delar på originalspråket rentav? Och få med sig lite ordförråd och en bild av hur språken kommit från fornnordiskan och vilka ord som är urgamla. Och sen gå igenom äldre texter i olika stadier av språkets utveckling…det ger ju ett viktigt kulturellt och litterärt perspektiv. Jag tror inte vi läste något äldre (eller annat alls) än Bellman när jag gick i skolan…det duger inte.

        Gillad av 1 person

  5. Bra skrivet. Jag tycker allt det du nämner hör till Svensk kultur, som bör värnas och läras ut i skolor.

    På senare tid så har det även kommit en massa bidrag från utlandet, och då är det svårare att dra gränsen. Jag tycker man kan välja lite själv. Amerikansk film & mat, samt mat & konst från Thailand & Indien & Mellanöstern & Italien osv är ju suveränt, och numera en berikande del av Sverige.

    Främmande och våldsamma religioner och en kultur av fusk och tiggeri och egna lagar hör inte hemma här överhuvudtaget.

    Bra blogg !

    Gilla

    • Tack, Hanz! Ja, visst är det så att man ska välja själv. Själv är jag ingift i den koreanska kulturen och väljer att ta till mig mycket därifrån. Blickar vi bakåt går det att se att stora delar av det svenska kulturarvet har vuxit fram på just det sättet – impulser utifrån har tagits in, bearbetats, kombinerats med inhemska traditioner och till slut blivit något unikt och eget. Men precis som du skriver bör man vara försiktig med vilka kulturimpulser man släpper fram och ger spridning åt – allt är inte bra och det finns till och med kulturuttryck som är så avvikande att de bryter mot svensk lagstiftning. Kanske kan vi få en lite mer konstruktiv samhällsdebatt kring dessa frågor när kulturen nu ska lyftas fram och ges mer utrymme. Det ska bli spännande att se!

      Roligt att du uppskattar Kulturminnet!

      Gilla

  6. Du glömde visst arbetarrörelsen och kvinnorörelsen från runt sekelskiftet, som fick till stånd svensk demokrati med lika rösträtt för alla, och så småningom mera jämställdhet för kvinnor. Utan de stora folkrörelserna, också frikyrkorörelserna och nykterhetsrörelsen skulle Sverige se helt annorlunda ut i dag. Ända sedan medeltiden har finnar och andra utlandsfödda invandrat Sverige, och skapat stora värden inom skogsbruk, järnbruk, gruvor och jordbruk.

    Gillad av 1 person

    • Tack, Marga Boustedt! Du har helt rätt, folkrörelserna hade en enorm betydelse för den svenska utvecklingen under framför allt 1900-talet och den samhällsomdaning som ägde rum då.

      De som genom seklerna invandrat till Sverige har på olika sätt satt sina spår i kulturen, inte minst språk, traditioner och hantverk. Deras bidrag till svensk kulturutveckling kommer därför med per automatik när en kulturkanon sammanställs.

      Gilla

  7. Till svensk kultur hör väl också högsta grad forntiden med runstenar, jordfynd från Birka och alla andra platser och till och med hela vikingatiden, som tydligt är mer detaljerat känd i Storbritannen än hos oss. Jag uppfattar att nya tiders markskannrar med datorbaserade analysprogram möjliggjort mängder av nya fynd i hela Europa (www.thehistoryblog.com). Sedan har vi ”Västgötaskolan” som inte är så välsedd i fina kretsar men som jag misstänker har rätt oftare än de har fel. Men det kan kanske avgöras med mera forskning och grävning, så sätt igång!

    Gillad av 1 person

    • Ja, det forntida bidraget till svenskt kulturarv behöver synliggöras. Runstenarna är i sig en betydelsefull del av vårt kulturarv (Sverige är ju världens runrikaste land!), men de är dessutom våra första skriftliga källor och innehåller vårt lands äldsta bevarade lyrik. Vi har också fornfynd som vittnar om ett närmast ofattbart hantverkskunnande, inte minst guldhalskragarna från folkvandringstiden och de många fornfynden från Vendel som gett oss den unika vendeltiden. Djurornamentiken, som smyckade konstföremål i vår del av världen under flera hundra år, behöver också omnämnas.

      De som slutligen får i uppdrag att ta fram vår kulturkanon kommer att ha en grannlaga uppgift, för urvalet blir inte lätt att göra.

      Gilla

  8. Pingback: Året som gått | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s