För några dagar sedan skrev jag om mina erfarenheter av olika kulturers syn på arbete, utifrån vad jag upplevt som bosatt i en mångkulturell förort. Jag nöjde mig med att beskriva några observationer, utan att närmare fundera över underliggande mekanismer. Idag publicerar emellertid Patrik Engellau en krönika på bloggen Det Goda Samhället, som gör en djupdykning i samma ämne. Engellau drar slutsatsen att kulturer världen över har varit tvungna att välja mellan kombinationen av att anstränga sig och nå högre materiell standard eller koppla av och acceptera en lägre standard. I krönikan benämner han dessa motsatspar ”ansträngning/äta bra” respektive ”koppla av/äta dåligt”. Hans slutsats är att vi nu kan se resultatet av att vårt samhällssystem har skapat ett helt nytt, tredje alternativ, nämligen ” koppla av/äta bra”.
Jag återger nedan några centrala delar av bloggtexten:
Låt oss reducera kultur till två slags verksamheter: att arbeta och att äta. Att arbeta är ett minus, att äta är ett plus. Alla kulturer måste hitta sin metod att organisera detta. Det finns, påstår jag i mitt weberianska nit att definiera idealtyper, två varianter. Den ena är att anstränga sig hårt och
att äta bra. Den andra är att inte anstränga sig så hårt, ”koppla av” kan man säga, och att äta dåligt.
…
Personligen råkar jag föredra kombinationen ansträngning/äta bra men jag inser nu att denna preferens bara gäller för sådana personer som sedan födelsen är inskolade i den västerländska kulturen. Jag är till och med så indoktrinerad att jag inte alltid erkänner det som nästan alla folk utom de västerländska betraktar som självklart, nämligen att ”ansträngning” bör undvikas.
…
Nu kan du ställa den där frågan: Varför kommer folk från koppla av/äta dåligt-kulturer till Sverige där man förväntas följa det kulturella paradigmet ansträngning/äta bra?
Jag tror att förklaringen ligger i den svenska multikulturen. Kulturerna har hos oss blandat sig och det har uppstått en lokal hybridkultur som följer en nyupptäckt och överlägsen formel, nämligen koppla av/äta bra. Detta är den bästa av alla världar för alla som väljer att bekänna sig till den kulturen.
Här har kanske Engellau greppat något viktigt för förståelsen av det förhållningssätt till arbete och försörjning som jag mötte under min tid i Biskopsgården. Åtminstone är det värt att fundera över. Och än mer angeläget är att ställa sig frågan: Om detta är sant, hur ska vi då förhålla oss till det?
Läs mer:
Kulturminnet 