Nedslag i nordisk mytologi del 7: Asgårds murar och Sleipners tillblivelse

bild mur

Vanakriget fick asarna att inse att Asgård behövde befästas med riktigt starka murar. När de som bäst höll på att diskutera detta dök det upp en märklig och hemlighetsfull byggmästare, som ingen av asagudarna hade sett förut. Han lovade att han kunde resa så bastanta murar att de skulle stå emot alla fiender. Det tyckte asarna lät bra, men priset han krävde var väl högt. Han begärde nämligen att få gudinnan Freja till brud och dessutom ville han ha solen och månen på köpet. Asarna blev först förargade över byggmästarens höga anspråk, men guden Loke lyckades övertala de övriga om att försöka överlista byggherren. Efter att ha rådslagit om saken gick de därför med på det begärda priset, men krävde samtidigt att arbetet skulle färdigställas på en vinter. Om så mycket som en enda sten saknades när den första sommardagen kom, så skulle priset inte utbetalas. Till asarnas förvåning gick byggmästaren med på dessa villkor, under förutsättning att han fick ta hjälp av sin häst, Svadilfare.

Bygget påbörjades och asarna häpnade över hur stark och uthållig hästen var.  Utan större ansträngning drog den fram väldiga klippblock och murarna växte oroväckande snabbt. När vintern gick mot sitt slut var bara porten kvar att färdigställa och gudarna var skräckslagna. Av allt att döma skulle de komma att förlora Freja, solen och månen. Eftersom Loke var den som föreslagit avtalet riktade allt fler gudar sin ilska mot honom och krävde att han skulle hitta en utväg.

En kväll, när endast tre dagar återstod av vintern, kom ett vackert sto travande ur skogen och blockerade vägen för byggherren och hans häst. Svadilfare blev så tagen av stoets förtjusande gestalt att han slet sig ur sina seldon. När stoet galopperade in bland träden följde Svadilfare efter i rasande fart, så att byggmästaren förlorade honom ur sikte.

Dagen efter kom Svadilfare tillbaka, men var då alldeles utmattad. Inte en enda sten orkade han flytta. När byggmästaren insåg att han inte skulle hinna avsluta sitt arbete i tid råkade han i vrede och uppenbarade sitt rätta jag. Det visade sig då att han i själva verket var en förklädd jätte, som lurat gudarna att tro att han var mindre och svagare än han var. Åsynen av en jätte i Asgård gjorde Tor så rasande att han slungade iväg sin hammare och krossade jättens skalle.bild sleipner

Efter en tid blev det uppenbart att Loke, trots sitt manliga kön, var gravid och några månader senare födde han ett litet föl med åtta ben. Det var nämligen Loke som hade förvandlat sig till det förföriska stoet. Fölet togs om hand av Oden och fick namnet Sleipner. Sleipner växte sedan upp till att bli världens snabbaste häst – han kunde t.o.m. galoppera fortare än vinden.

 

Tryckta källor:

Branston, Brian (2016), Nordisk mytologi. Vikingatidens gudar och hjältar, Ordalaget

Egerkrans, Johan (2016), Nordiska gudar, B. Wahlströms förlag

Fritiofsson, Svipdag (red. 2015), Edda: Snorres Edda och den poetiska Eddan, Mimers bokförlag

 

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sleipner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s