Nedslag i nordisk mytologi, del 57: Mimer

Spännet från Finnestorp, som daterats till 500-talet, skildrar Oden vid Mimers brunn. Mer om spännet finns att läsa här. Foto: Gunnar Creutz (CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0&gt; via Wikimedia Commons)

Mimer är visast av alla gudomliga väsen i den nordiska mytologin. Hans boning ligger vid världsträdet Yggdrasils fot, under den rot som vetter mot frostjättarnas värld. Där bevakar han vishetens brunn och dricker varje dag av dess vatten. Tack vare källvattnets verkan kan han se och höra allt som sker i världen och blicka in i framtiden. Namnet Mimer betyder just ”kunskap” eller ”minne”.

Mimer tillhör mytologins äldsta väsen. Källorna ger inga säkra besked om hans släktförhållanden, men kanske är han son till jätten Böltorn, vilket skulle innebära att han är morbror till Oden. I Eddan berättas att Mimer har sju söner, men vilka de är beskrivs inte.

När asar och vaner sluter fred efter Vanakriget sänds Mimer tillsammans med Höner (Häner) till vanerna som gisslan för att garantera freden. Den storvuxne och vackre Höner görs snart till ledare, men vanerna upptäcker efter en tid att han tar Mimers råd istället för att själv fatta beslut. De börjar då misstänka att asarna lurat dem vid utväxlingen av gisslan, varpå de hugger av Mimers huvud och sänder det tillbaka till asarna. Oden behandlar då huvudet med magiska örter och trollkonster, så att det fortsätter leva. Mimers huvud fungerar därefter som Odens rådgivare och håller honom informerad om fördolda ting. För att få ännu större vishet ber Oden att få dricka ur Mimers brunn, men det får han först efter att ha offrat sitt ena öga i brunnens vatten. Ögat ligger sedan kvar i brunnen som pant för visdomen. I bildlig mening skildrar myten att kunskap har ett pris och kräver försakelse.

Sista gången Oden rådgör med Mimer är inför det avgörande slaget vid Ragnarök, då världens undergång nalkas.

–

Tryckta källor:

Baeksted, Anders (1990), Nordiska gudar och hjältar, Forum

Dunér, David (2022), Svensk idéhistoria: forntid, medeltid, renässans, Historiska media

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi: gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén och Sjögren

Ohlmarks, Åke (1983), Fornnordiskt lexikon, Tiden

Sturluson, Snorre (övers. Karl G. Johansson, 1991), Nordiska kungasagor: från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga, Fabel

–

Otryckta källor:

Historiska Museet: Oden – den enögde allfadern

https://nordiskmytologi.se/mimer/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mimers_brunn