Nordisk folktro, del 36: Bergtagning

I den nordiska folktron är förhållandet mellan människor och magiska väsen är komplicerat. De väsen som bor i skogar och bergshålor har ombytlig karaktär och det är svårt att veta om de vill gott eller ont. I folklivsarkiven finns otaliga skildringar av troll, vättar och skogsrår som hjälpt människor att hitta hem när de kommit vilse eller varnat för oväder i antågande. Men de kunde lika gärna vara illvilliga och försöka locka människan in i olycka. I kontakterna med skogens väsen gällde det därför att vara på sin vakt. Den som inte passade sig kunde bli ”bergtagen” och hållas fången.

Framför allt var det troll och jättar som ägnade sig åt bergtagning och deras syften kunde variera. Ibland fick människorna arbeta hårt inne i bergen, men ofta verkar bergtagningen mest ha varit ett sätt för trollen att roa sig och få sällskap i de mörka grottorna. Vissa troll förefaller dessutom ha varit förtjusta i eller rent av avundsjuka på människornas lite finare utseende. Ibland resulterade det i att en trollmor rövade bort ett människobarn och lämnade sin trollunge i utbyte. I vissa fall lurade trollen människor med sig för att gifta sig med dem. De kunde då förvända synen på den bergtagne, så att de fuktiga grotthålorna uppfattades som palats och trollen som ståtliga prinsar. Särskild risk för bergtagning löpte kvinnor som ännu inte hunnit bli kyrktagna efter en barnafödsel – de stod utanför den kyrkliga gemenskapen och blev ett lätt byte för onda väsen.

Hur länge den bergtagne hölls inspärrad varierade. I vissa fall hade trollen för avsikt att behålla sitt byte livet ut. Det fanns dock olika knep att ta till för att göra sig fri. Inte minst kunde man utnyttja trollens och jättarnas djupt rotade avsky för kristendomen. Genom att nämna Jesu namn kunde man göra trollet så illa till mods att man blev utsläppt. Att göra korstecken kunde ha samma verkan. Oroliga anhöriga kunde anlita prästen för att att befria en person som verkade ha blivit bortförd av troll. Prästen kunde då gå till den plats där bortrövandet antogs ha ägt rum för att sjunga psalmer eller läsa böner. Ett annat sätt var att ringa så hårt i kyrkklockorna att att troll och jättar tvingades ut av dånet.

Ibland hände det att den som gått bort sig i skogen förblev försvunnen för all framtid. Det kunde också hända att människor kom tillbaka med ett förändrat sinnelag, vilket sågs som ett tecken på att de blivit utsatta för trolldom. Folktron användes då till att förklara det som förnuftet inte räckte till och bergtagning angavs som orsak till såväl oförklarliga försvinnanden som psykisk sjukdom. I norra Sverige, där vittror var mer förekommande, kunde människor istället bli ”vittertagna”, medan den som lockats ner till varelser i underjorden sades ha blivit ”jordtagen”.

Noteringar om bergtagning finns i kyrkböcker sedan 1700-talet och legendfloran runt berg- och vittertagning skildras i ett stort antal folkvisor och medeltida ballader. I balladen ”Den bergtagna” berättas hur en ung jungfru förs bort av bergakungen och sedan får leva med honom i hans hålor. Hon föder honom ett stort antal barn, men längtar ständigt hem till sin egen mor. Till slut får hon tillåtelse att besöka föräldrahemmet på villkoret att hon inget berättar om alla de barn hon fött. Under besöket råkar hon dock försäga sig, varpå bergakungen hämtar henne i vredesmod och hon tvingas leva i bergen fram till sin död.

Berättat om bergtagning

Det var en som hette Lars som blev bergtagen en gång. Han hade varit på körekalas i Vadbacken (i Hjärtum, vid Oresjö), och när han skulle gå hem, kom han in i sådan dimma. Han kom inte hem förrän om tre dagar, och då var han spritt naken. Han ville aldrig tala om hur han haft det, men bergtagen hade han varit.

Berättat av Karl Lundkvist, född 1866, Vassända-Naglum, Västergötland (Isof, IFGH 1346)

Tryckta källor:

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö, Prisma

Otryckta källor:

https://www.isof.se/arkiv-och-insamling/digitala-arkivtjanster/sagenkartan/sagenkartan#/places/nordic/true

https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-vasen-i-folktron/vasengalleriet/troll

https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-vasen-i-folktron/vasengalleriet/underjordiska

https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_bergtagna

En reaktion på ”Nordisk folktro, del 36: Bergtagning

  1. Pingback: Året som gått | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s